”Min nåd är dig nog”

Citatet är hämtat från Paulus, 2 Kor 12:12. Det ger uttryck för en viktig erfarenhet för en kristen.

Människor har fått olika gåvor. En del är språkbegåvade. Andra är duktiga i matematik. Det finns anledning att beundra dem som kan beräkna materialåtgång för en landsvägsbro mellan Malmö och Köpenhamn och i förväg bestämma konstruktionen för bästa bärighet. Det färdiga, enorma byggnadsverket ger berömmelse åt byggkonsortiet. Doktorer, kirurger och tandläkare kan bli berömda och mycket efterfrågade på grund av sin skicklighet. Musiker, kompositörer och författare beundras mycket i vår tid. Naturvetenskaplig forskning som är till mänsklighetens tjänst och nytta belönas med Nobelpris. Framgång och berömmelse kan medföra många fördelar här i världen men kan också ge upphov till högmod och självbehag, och då är det fara å färde.

I Guds rike

I Guds rike är det annorlunda. Där är människor helt utan berömmelse och ära i sig själva. Gud delar ut Andens gåvor i olika mått, och det är endast han som verkar genom sitt ord och sin Ande så att människor kommer till tro och bevaras i tron.

Högmod kan dock blossa upp även hos Guds barn. Hela församlingar och kyrkor kan falla i den synden, och den leder människor obönhörligt bort ifrån Guds nåd. Ett gammalt visdomsord i Bibeln säger att ”högmod går före fall” (Ords. 16:18), och det kan tillämpas på både världens barn och Guds barn. Andligt högmod är dödligt gift. I 2 Kor. 12 ser vi hur Herren tuktar aposteln Paulus för att döda hans högmod.

En törntagg i köttet

Aposteln hade haft stora uppenbarelser. Sådant är unikt, men han hade inte skrutit utan tigit med det i fjorton år. Han hade endast ”i sitt hjärta begrundat” händelsen (Luk. 2:19). Anden hade troligen manat honom att vara tyst. Jesus sade en gång till en man i samband med ett under (Matt. 8:4): ”Se till att du inte talar om detta för någon.”

När aposteln slutligen berättar om uppenbarelserna, utelämnar han givetvis ”förbjudna ord” och nämner samtidigt sitt livs stora prövning ”en törntagg i köttet”. ”Och för att jag inte ska bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, men han svarade: Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Så tillägger han: ”Ty när jag är svag, då är jag stark.”

Det är möjligt att det Gud sänt honom till tuktan ådrog honom människors ringaktning. Det är ett effektivt sätt att krossa högfärden. ”Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig”, skriver han till galaterna (Gal. 4:14).

För andras skull

Den som obetänkt torgför sina andliga upplevelser kan orsaka skada hos sig själv och hos sina medkristna. Paulus framhävde inte sig själv och sina uppenbarelser. De troende i församlingarna han skrev till och predikade för kunde ha tagit skada av det. Guds Ande undanröjde den risken.

Skriften har många exempel på hur Gud ingriper för att döda andligt högmod och omintetgöra persondyrkan, partibildning och splittring. Risken är överhängande att människor, som med utomordentliga gåvor skiljer sig från mängden, blir beundrade av andra. Steget till ren persondyrkan är sedan inte långt. Präster och predikanter kan bli favoriserade framför sina medtjänare av sådana som (låt vara omedvetet) bortser från Andens gåvor och betonar mänsklig förmåga och duglighet.

Kyrkohistorien berättar om hur helgondyrkan skarpt fördömdes av reformatorn Martin Luther. Han betonade ”nåden allena” och förkastade egenrättfärdighet och gärningslära. Självbehag och högmod är egenrättfärdighetens moder. Om Paulus skriver Luther: ”Den förträfflige mannen i Anden och tron står i så stor fara att falla i sådan högfärd att han skulle framhäva sig själv och komma inför Gud med sin egen helighet. (– – –) Han var vad han var av idel nåd, inte för något sitt verk eller sin förtjänst. Alltså blev varje kryphål att brösta sig tillstoppat.”

För vår egen skull

En liten gnista av självbehag kan lätt tända högmodselden i våra hjärtan. Paulus var i farozonen, och för honom blev ”gåvan att se det inte andra ser” helt enkelt ”en smärtfylld gåva”. Gud ingrep med fast hand för att hålla elden släckt. Men det är värt att observera att den helgade och högt begåvade aposteln löpte risk att falla i högmodssynd! Han höll på att göra intrång i Guds ära, men han betonar dock ständigt att det är ”nåden allena” som gäller till salighet. ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem” (Ef. 2:8–10).

”Min nåd är dig nog”

En av våra andliga fäder skriver: ”Det är inte en rättfärdighet som vi har i oss själva, i vårt eget väsende och våra krafter som gäller inför Gud. Vi tillräknas, ikläds (Gal. 3:27), Kristi rättfärdighet. Kristus lever i oss. Det är därför viktigt att se bort ifrån vår person, ty fäster man sig vid personen och talar om den, så slår det aldrig fel utan att det skapas ett verkhelgon, som är lagen underkastad.”

Guds barn är födda av Gud. Guds Ande har uppenbarat evangelium för dem, men den gudomliga klarsyn, som följer på nya födelsen, blir på sätt och vis också ”en smärtfylld gåva”. Satan angriper ständigt Guds barn med sina ”glödande pilar”. Världen hatar dem som är ”i världen men inte av världen”. Det egna ”köttet”, den syndiga naturen, står i ständig kamp emot Anden.

Under sådana förhållanden är det gott att minnas Herrens ord till Paulus: ”Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Guds nåd är nog till salighet. ”Den är hög som himmelen är hög över jorden”, och den är oföränderlig. När jag är svag i mig själv och bittert känner mitt syndafördärv, får jag leva i Kristi uppståndelses kraft. Hans fullkomliga rättfärdighet tillräknas mig. I honom har jag syndernas förlåtelse genom tron allena och löfte om himmel och salighet. Det är nåd.

Lennart Axelsson, predikant, Bjärnum