Du hoppades mycket av julen
med klappar och julgran och fest.
När höstdagen ännu var kulen,
du drömde och längtade mest.
Adventsstjärnan hängde du prydligt
i fönstret mot gatan i stan.
Du tände adventsljus som vanligt
en tid före dopparedan.
På gatan gick tomtar med huvor,
i fönstren stod julstall i papp.
En julgran från snöiga tuvor
du klädde när tiden var knapp.
Men Barnet du bytte helt tanklös
mot tomte från hedendomstro,
och julen blev tämligen fridlös.
Du fann ej Guds nåds himlabro.
Med vänner och grannar du tömde
det skummande glaset förstrött,
men Barnet i krubban du glömde,
det Barn som av Gud är oss fött.
Du firade jul såsom världen
med rådande nyhednisk sed.
Sen Ordet blev bortskymt av flärden,
var Frälsaren ej längre med.
Lennart Axelsson