Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius var landshövding över Syrien. alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. när de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget. i samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. men ängeln sade: ”Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. ty i dag har en frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är messias, Herren. och detta är tecknet: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.” när änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: ”låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta.” de skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.
Luk. 2:1–20
När den heliga Birgitta var i Betlehem på en pilgrimsfärd och besökte födelsekyrkan fick hon en av sina mest berömda uppenbarelser: den om Jesus födelse. När man läser den uppenbarelsen förstår man att det är en kvinna som själv fött barn som skriver. Kanske är det därför som just hon fick uppenbarelsen, eftersom hon bättre än någon man kan förstå vad som skedde. Ingen annan har beskrivit Jesusbarnets sårbarhet och utsatthet som hon gjorde.
Birgitta ser hur jungfrun tillsammans med en gammal man kom in i grottan som de hade fått som härbärge. Med sig hade de oxen och åsnan som de band vid krubban. Eftersom Josef gick ut strax innan själva födelsen så var det djuren som var de första att bevittna det nyfödda Jesusbarnet. Vidare, berättar Birgitta, så tog Maria fram två linneplagg och två ylleplagg att linda barnet med, barnkläder som ingen använt förut och som Maria hade gjort i ordning i förväg.
Tidigare så hade man i konsten avbildat jungfru Maria liggande i en säng när hon födde. Men när nyheten om Birgittas syn nådde ut så började man istället måla händelsen som Birgitta hade sett den: en knäböjande Maria med huvudet lyft mot himlen i tillbedjan. Och sen låg barnet där, naket direkt på marken framför Maria. Och Birgitta skriver. ”Då började gossen gråta och skälvde för kölden och det hårda golvets skull, där han låg, vände sig sakta, sträckte ut armarna mot modern”.
Ett naket barn som ligger på den hårda marken. Och han fryser. Det är så Gud kommer till oss, sårbar och utsatt. Gud ligger på marken och fryser. Och han sträcker sina armar mot människan, vädjar om värme och omsorger.
Att Gud gör sig så här beroende hör till det största mysteriet av alla. Budskapet vid jul är att Gud inte kommer med makt och härlighet, utan som fattig, liten och utsatt. Bara så har han lättast att väcka vår kärlek, vår tillgivenhet och vår tro. Hade han kommit med pompa och ståt så hade han väckt andra saker hos oss: beundran, fascination, kanske fruktan. Men knappast tro och kärlek.
Gud blir människa för att söka efter oss när vi gick bort ifrån honom, han steg ner på vår nivå, han blev en av oss. Ja, han valde den nedersta platsen i hierarkin när han föddes under enklast tänkbara omständigheter.
Hela händelsen skedde också i skymundan. Utanför världens blickar. Den viktigaste händelsen i historien gick mänskligheten obemärkt förbi! Det var egentligen bara fyra personer som visste om det i förväg. Josef och Maria, och så Elisabeth och Sakarias.
Julens budskap är att Gud kommer till oss, fattig, enkel och sårbar. Han blir ett litet barn, ett naket barn som ligger på den hårda marken och fryser. Som sträcker sina armar mot människan. Som sen ligger lindad i en krubba, där du inbjuds att falla ned i tillbedjan. Den Gud som är värd vår tillbedjan gör sig själv beroende av dig och mig.
Tobias Bäckström, präst, Kindaholm