Arvet från reformationen – teologihistoriska studier av Bengt Hägglund. Församlingsförlaget. 160 sidor.
Denna nyutkomna bok handlar om Luther och vad han lärde. I den har samlats ett tiotal uppsatser av Bengt Hägglund, professor emeritus i Lund. Författaren har verklig kompetens på området; Hägglund anses höra till världens främsta kännare av luthersk teologi och han kan läsas med stort förtroende.
Bokens uppsatser har olika ursprung och målgrupper, vilket gör att de skiftar i karaktär och svårighetsgrad. Den är inte alldeles lättläst – den studeras med större fördel vid skrivbordet med penna i hand än på rygg i sängen. Vissa kapitel kräver att man är väl förtrogen med teologiska begrepp som t.ex. nominalism, acceptation, imputation och habituell förändring. Tyvärr gäller detta främst redan det andra kapitlet, vilket kan avskräcka läsare. Men i fortsättningen är texten lättare, så boken kan säkert läsas inte bara av teologer, utan också av intresserade lekmän.
Vissa kapitel är mycket intressanta och välgörande att ta sig igenom, som avsnitten om Luther som bibeltolkare och om hur begreppet ”Skriftens klarhet” skall förstås, eller uppsatserna om den evangeliska människouppfattningen, vad som menas med Luthers ”rättfärdiggörelselära”, reformatorns synpunkter på predikans innehåll och form samt hur bergspredikan bör förstås.
Arvet från reformationen är en bok att rekommendera för den motiverade och intresserade läsaren. Den skulle säkert öppna nya perspektiv och frågeställningar för åtskilliga. Vad var det Luther lärde egentligen?
Fredrik Carlsson