Viktigast i julfirandet
Sifo har undersökt svenskarnas julvanor. De kristna inslagen är rätt undanträngda. Viktigaste julpyntet är elljusstaken; den ställs fram i 95 procent av de svenska hemmen. Julkrubban återfinns endast i en tredjedel av hemmen.
Vad är då viktigt att göra under julen? Att ge julklappar tycker 97 procent är viktigt, 82 procent vill se Kalle Anka på tv, 24 procent vill gå i julottan, 11 procent värnar om att julevangeliet läses.
11 procent som läser julevangeliet under julfirandet kan ju tyckas lite. Men man kan också vända på det – tänk, att cirka en miljon svenskar i vår sekulariserade tid läser om Frälsarens födelse i sina hem! Och att två miljoner får lyssna till det under julottan!
Mission utan Jesus?
Håller kyrkorna på att glömma bort Jesus, undrar Siwert Öholm i en krönika i Nya Dagen. Han hade sett på tv-programmet ”Himmel och jord”, som handlat om vad modern mission är. Där fick några representanter för Svenska kyrkan komma till tals: mission som evangelisation är något förlegat, menade de. Jesu anspråk på att vara ”vägen och sanningen och livet” rimmar inte med den nya definitionen av mission som brobryggare och medvandrare. Gud har nog sådana fållor att de rymmer även de andra religionerna…
Öholm undrar om talet om Jesus i missionssammanhang är lika passé inom frikyrkorna. Är mission också där allt mindre Jesus och allt mer social insats? Han skriver: ”Att tydligheten om Jesus och det religiösa självförtroendet är knepigt förstod jag när jag helt ovetenskapligt testade ’Jesuskoefficienten’ på några hemsidor. På Svenska missionsrådets hemsida nämns inte Jesus, men man vill tydliggöra Guds närvaro. På Missionsförbundets hemsida om Uppdraget Mission nämns inte Jesus. Inte heller i missionsföreståndarens veckobrev inför advent! På PMU:s (pingströrelsen) hemsida refereras inte till Jesus. Inte heller i debattartiklarna där. På Evangeliska Frikyrkans hemsida med visionsdokument nämns inte heller Jesus. Det är inte lätt att vara modern. Men är Jesus någon som kyrkorna är rädda för?”
Hammar och Gärtner i samtal
Samtal har inletts om de andliga minoriteternas plats i Svenska kyrkan. I det första samtalet deltog ärkebiskop KG Hammar, tf generalsekreterare Carl Axel Aurelius och Kajsa Ahlstrand, Svenska kyrkans forskningsavdelning, samt biskop Bertil Gärtner, kontraktsprost Kjell Pettersson och Berit Simonsson, Oas-rörelsen.
Kyrkans tidning (nr 49) skriver: ”Bakgrunden är det brev som Bertil Gärtner med flera skrev till kyrkostyrelsen, med bland annat frågor om reglerna för prästvigning, samt det uppdrag kyrkostyrelsen fick av förra årets kyrkomöte att inleda samtal med minoritetsgrupperna i kyrkan.” KG Hammar säger att det finns en vilja att hitta former för den som vill tillhöra Svenska kyrkan att också känna sig hemma där. Carl Axel Aurelius kommenterade det inledande samtalet: ”Samtalet fördes i god anda och i mycket handlade det om att lära känna varandra.” Han liksom Gärtner hänvisar i övrigt till att de ännu inte vill kommentera samtalen utöver det som sagts ovan. Gruppen kommer att fortsätta sitt samtal 21 januari. Ett viktigt böneämne!
Erfaren förkunnare reflekterar
I den norska missionstidningen Utsyn (nr 25) intervjuades Hans-Erik Nissen, rektor på Luthersk Missionsförenings bibelskola i Hilleröd, Danmark och välbekant förkunnare även i Norge.
Nissen fick bl.a. annat frågan om vilka råd han skulle vilja ge dagens unga förkunnare. ”Något av det viktigaste är att vara stilla inför Guds Ord, så att Ordet får tala och börja arbeta med dig. Det måste vara Ordet som är herre över dig, och inte du som är herre över Ordet. Det är farligt att ha Ordet i sin makt, men inte farligt att vara under Ordets makt. Är du under Ordets makt, är du under välsignelsen, och du blir till välsignelse!”
På frågan om hur de kristna gemenskaperna kan stärkas betonar Nissen att det är förkunnelsen som skapar gemenskapen och församlingen. ”Den sociala samvaron, att vi har det gott tillsammans, upplever saker tillsammans och trivs, är bra. Men den får inte ta överhanden över det väsentliga: förkunnelsen av synd och nåd, frälsning och förtappelse, himmel och helvete. Försvinner denna förkunnelse mister vi vår genomslagskraft.”
”Men det är samtidigt viktigt med gemenskapen. Det betyder mycket – inte minst för dem som upplever ensamhet – om vi inte lämnar mötet så fort det är slut.”
Nissen vittnar om att äldre och yngre mår gott av att vara tillsammans. Äldre bär ofta de unga i kärlek och förbön. Och de unga har kommit med en andlig förnyelse till de äldre. ”Avgörande är att vi står tillsammans i kärlek. Som gammal måste jag säga att det är så viktigt att de unga får märka att vi älskar dem, och inte kan undvara dem! Vi måste släppa fram de unga, även om det betyder att allt inte blir som förr.”
Till sist fick han frågan ”Tror du Jesus kommer tillbaka snart?” Han svarar: ”Jag har en dubbel förväntan. Å ena sidan tänker jag att Jesus knappast kan komma igen förrän vi har fått en rik skörd i den muslimska världen. Det är så få därifrån som har kommit till tro på Jesus. Jag förväntar mig att Gud griper in till frälsning för många i detta stora folkhav, innan Jesus kommer tillbaka.
Å andra sidan anar jag nog att tecknen i Bibeln alltmer blir verklighet. Jesus kan komma när som helst! Det avgörande för mig är att han inte skall finna oss sovande, eller upptagna av allt annat när han kommer. Vi bör vara ett folk som kommer honom till mötes med ropet: ’Kom, Herre Jesus, kom snart!’”
red.