Jag tror på Gud Fader

”Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.” Bekännelsen till den första gudomspersonen är mycket kort, men enormt viktig och grundläggande.

”Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.” Bekännelsen till den första gudomspersonen är mycket kort, men enormt viktig och grundläggande.

Den treenige guden – Fader, Son och Helig Ande – finns av evighet i en salig och fullkomlig gemenskap. ”Gud är kärlek”1 och det hör till kärlekens väsen att ge. Han skapar därför att han vill dela med sig av sitt liv, sin härlighet och salighet. Skapelsen blir alltså till ur gudomlig frikostighet.

 

Himlarna

”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden.”2 Så börjar vår Bibel och så sammanfattas hela skapelseverket. Det har två huvuddelar. Paulus talar om ”synligt och osynligt”2. Himlarna är den osynliga dimensionen av skapelsen. Gud har skapat osynliga världar och varelser. Himlarna är fulla av Herrens härlighet, de genljuder av sång, musik och hjältedåd. Där finns serafer, keruber, furstar, hjältar och andra änglaväsen i ett svindlande antal. De är samlade omkring Guds tron, lovsjunger och tjänar honom i jublande lycka. De har viktiga uppgifter i förhållande till den synliga skapelsen, vilket inte minst Daniels bok och Uppenbarelseboken visar. Dessa världar fyllda av liv i skiftande former är inte åtkomliga för oss, men Bibeln låter oss ana dem.

 

Jorden

Jorden hör till den synliga skapelsen. Mycket är visserligen osynligt här också, men det är på ett annat sätt åtkomligt för mänskliga sinnen. ”Jorden och allt som uppfyller den tillhör Herren, världen och de som bor i den”.3 Här finns ett myller av liv, i vattnet, på marken och i luften, livsformer och arter av de mest skiftande slag. De vittnar om en Skapare med en gränslös fantasi och en slösande frikostighet. ”Hur mångfaldiga är inte dina verk, med vishet har du gjort dem alla”3, utbrister psalmisten. Ja, vi anar en Mästares hand. Skapelsens storhet, skönhet och ekologiska samspel är som en lovsång till Skaparen. Ändå väljer många människor att förneka Skaparen och vägrar att räkna med hans makt och omsorg. Vilken dårskap!

 

Skapelsens krona

På jorden finns också den lilla människan, ”danad så övermåttan underbart” 4. Skapad till Guds avbild, till ett liv i gemenskap med både Gud och medmänniskor.

Till manligt och kvinnligt skapade han dem, med olika personlighet och talang. Visst kan myrorna bygga sinnrika samhällen, men vad är dessa mot människornas samhällsbyggen? Visst sjunger fåglarna underbart, men vad är det jämfört med en symfoni av Beethoven? Djuren är genetiskt programmerade och följer sin instinkt, men människan har en personlig frihet att forma och skapa. Vi är kallade att bygga gemenskap, tillsammans bruka och vårda skapelsen och ge våra liv i tjänst åt varandra och inte minst att ge ord åt och leda hela skapelsens lovsång till Skaparens ära.

 

Skapelse pågår

Han som i begynnelsen skapade allt ur intet, är också nu verksam i sin skapelse. På ett för oss hemlighetsfullt sätt uppehåller och bär Skaparen hela sin skapelse. ”I honom är det som vi lever, rör oss och är till”5 och ”han har lämnat många vittnesbörd om att han gör gott. Från himlen ger han er regn och tider med goda skördar och fyller era hjärtan med glädje över maten ni får.”5 Både människor och djur är helt beroende av att Gud ger: ”Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid.”5

När detta skrivs är naturen formligen på väg att explodera, i går kom ett stilla vårregn, i dag lyser och värmer solen. På ett dygn har grönskan gjort märkbara framsteg. ”Du förnyar jordens ansikte”5, säger psalmisten med en uttrycksfull bild. Ja, så är det och jag får se på och bekänna: ”Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda och dina underbara verk.”5

 

Värld i olag

– Men det onda då, säger du, hur är det med det? Alla får inte sin mat.

– Nej, tyvärr, lidandet och döden finns också här. Ett uppror har ägt rum i skapelsen. Allt är inte som den gode Skaparen vill. Det finns onda andemakter och människan har blivit felvänd och egoistisk. Hela skapelsen har kommit i olag. Gud tillåter det onda men sätter samtidigt gränser för det. De goda änglarna tjänar Guds vilja att begränsa det onda och skydda skapelsen, och Guds folk i synnerhet.

Vi människor har som Guds medarbetare uppgiften att vårda och förvalta hans värld och det innebär också att fördela resurser och lindra nöd. Gud styr sin skapelse. Också det onda kan han på ett för oss obegripligt sätt foga in i sin världsplan, när han leder historien mot dess mål. Historien rymmer till slut ett mysterium, inför vilket vi gör bäst i att inta tystnadens hållning, tills Gud själv uppenbarar sin allmakt, vishet och kärlek.

 

Viktig påminnelse

I tider av välstånd och materiell rikedom finns risken att glömma Gud, tappa bort den verkligheten att ”från dig kommer allt”6 och gripas av högmod. Mose säger inför intåget i det rika landet: ”Du skall inte säga i ditt hjärta: Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom. Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom.”6 Denna varning är rykande aktuell.

Bordsbönen är en god hjälp att inte glömma bort Guds godhet och vårt absoluta beroende av honom. Att be bordsbön är att bekänna Gud Fader som givare av alla goda gåvor och uttrycka sin tacksamhet för detta.

 

Den gode Fadern

Ur flera psalmer lyser en tillit till Guds godhet och allomfattande omsorg fram. ”På dig är jag kastad ända från modersskötet”7 och ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar.”7

Ingen har dock talat med sådan värme om vår himmelske Fader och hans obegripliga kärlek och omsorg om sina små, som Jesus. Själv levde han som han lärde. När stormen röt och vågorna gick höga på Gennesarets sjö, sov Jesus tryggt i båten. Det är som om han tänkte ”Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då?” Han säger ju själv: ”Gör er inga bekymmer … er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.”7

Räkna gärna hur många gånger Jesus använder ordet Fader i bergspredikan! Jesus kommer till små och utsatta människor med ett Rike som erbjuder trygghet. Ett Rike, där vår gode, himmelske Fader råder med sin allmakt och kärlek. Det är det Riket som Jesus inbjuder till och han är själv den öppna dörren ditin.7

 

Trons lovsång

Trosbekännelsen är en lovsång till den levande och personlige Guden som är upphovet till vår existens. ”En tillflykt är han urtidens Gud och härnere råder hans eviga armar.”8 Vi gläder oss över honom och överlämnar våra liv i hans goda händer. Han är vår rätte Herre, som vi vill lyda. På hans överflödande kärlek, allomfattande makt och uthålliga trofasthet litar vi. Vi är inte lämnade åt oss själva utan vi har en god Far och kan därför vara trygga. Han visar sin kärlek mot oss på många olika sätt. Det säkraste beviset på hans faderskärlek är ändå att han sänt och för oss utgivit sin älskade Son, för att föra oss en säker väg till salighet och ära.

Lars-Åke Nilsson, präst, studierektor, Åsljunga

1. 1 Joh. 4:8
2. 1 Mos. 1:1, Kol. 1:16
3. Ps. 24:1, Ps. 104:24
4. Ps. 139:14
5. Apg. 17:28, Apg. 14:17, Ps. 104:27, Ps. 104:30, Ps. 145:5
6. Viktig påminnelse 1 Krön. 29:14, 5 Mos. 8:17f
7. Den gode Fadern Ps. 22:11, Ps. 139:5, Matt. 6:31f
8. Trons lovsång 5 Mos. 33:27

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan