Släktresan av Christian Braw. Hägglunds förlag, 2003.
De flesta romaner ger under läsningen upphov till känslor och tankar av olika slag. I många fall är det dock så att känslorna och tankarna försvinner samtidigt som man lägger boken ifrån sig. För mig tillhör Christian Braw den skara författare som med sina romaner lyckas tränga igenom den barriär som finns mellan romanens berättelse och mitt eget liv. Genom sina karaktärer behandlar han åter och åter frågorna om vad som är väsentligt i livet och hur man ska leva det. Men frågorna stannar inte i boken, utan tränger utanför pärmarna och in i min vardag. Läsningen ger mig inspiration att stanna upp och skärskåda mitt eget liv. Braws senaste roman, Släktresan, är inget undantag.
Släktresan utspelar sig i Småland en sommar under 1990-talet. Det pensionerade länsrådet Nils Sandman har organiserat en bussresa för släkten Sandmans medlemmar, med syfte att presentera deras gemensamma förfäder och deras historia. De släktingar som deltar i resan är en brokig skara och som läsare får man inte bara följa själva släktresan, utan man får också genom en mängd tillbakablickar insyn i de olika deltagarnas liv. Kanske blir det ibland lite väl många tragiska livsöden och märkliga sammanträffanden, men det hindrar inte att man hela tiden vill läsa vidare. Som sagt, det är en roman som inspirerar.
Släktresan är Christian Braws tredje roman om den svenska släkten Sandman. Till minnet kom 1991 och Vid tidens hjärta kom 2001. Rent kronologiskt utspelar sig dock Släktresan före Vid tidens hjärta, så om man inte läst någon av böckerna kan det vara en god idé att läsa Släktresan som bok nummer två. Jakob Persson