Efter tolv års skolgång fick jag äntligen sätta på mig den vita mössan. Första sommaren i min ljusnande framtid har utspelat sig på ett äldreboende, på Fridhem och i en randig hängmatta.
Efter tolv års skolgång fick jag äntligen sätta på mig den vita mössan. Första sommaren i min ljusnande framtid har utspelat sig på ett äldreboende, på Fridhem och i en randig hängmatta.
Vi börjar på äldreboendet, inne på rummet hos en mycket gammal tant. Andaktsboken på bordet vittnar om hennes bakgrund. När jag försiktigt börjar sjunga på en välkänd psalm nynnar hon bekräftande med. Annars regnar anklagelserna och vredesutbrotten tätt från hennes mun. På lunchrasten känner jag mig rent uppgiven: hur ska hon kunna komma till himlen när hon varken får undervisning, kan läsa Bibeln eller be? Jag ser en vers i Psaltaren 73: ”Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.” När jag på eftermiddagen går in i samma rum möter jag i det fårade ansiktet en äldre syster, en som Jesus har dött och uppstått för. Hon är Guds älskade barn – även om hon inte minns det!
Vi förflyttar oss till sommarläger på Fridhem. Det är så behövligt att stanna upp vid Guds ord. Man blir också tacksam för hur många kristna bröder och systrar man har. Tyvärr är det lätt hänt att börja jämföra sitt eget kristenliv med andras. Jag blir beklämd över min egen likgiltighet inför Ordet. Lägersången, hämtad från 1 Tim. 2:14, ger i en enda mening mitt hjärta hopp om liv: ”Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot: att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare och bland dem är jag den största.” Orden skär i djävulens öron. Han vill få mig att glömma evangelium, få mig att lita på mina känslor eller tro att jag duger åtminstone lite grann inför Gud.
Under timmarna i hängmattan har jag i ett antal biografier fått möta kristna människor i nöd. Förenande är deras starka vittnesbörd om Jesus. När allt har tagits ifrån dem finns det ändå en bestående glädje: Kristus har dött och uppstått för dem. Glädjen känns inte alltid påtaglig. Ibland verkar det egna kristenlivet stendött, emellanåt verkar situationen hopplös – men Gud har trofast stått kvar och i sin tid kommit med hjälpen.
En icke-kristen kompis uttryckte nyligen: ”Jag vill inte köpa hela ’kristendom-paketet’.” Tack och lov att jag kan svara henne: ”Jesus ville köpa hela dig.” Jesus har köpt hela ”människo-paketet”, med hjärtat som tror sig vara bättre än andra eller som tvivlar på sitt barnaskap. Jesus kom för att frälsa syndare. Det är inte mitt hjärta som är klippfast – det är Gud som är mitt hjärtas klippa!
Linnea Åström, student