Bibeln räknar med att en kristen församling har ledare som tar ett själavårdande ansvar (Apg. 20:28). Detta ledarskap är, om det utövas enligt Guds ord och vilja, inte endast en stor välsignelse för en församling utan också alldeles nödvändigt.
Bibeln har olika benämningar på församlingens ledare: biskop, föreståndare, herde och äldste (äldste kallar vi ofta för präst/pastor). Det råder ingen rangordning eller skillnad mellan dessa begrepp utan de är olika benämningar på samma tjänst, nämligen församlingsledarens. Församlingens ledare i Nya testamentet uppträder i flertal (t.ex. Fil. 1:1), vilket tyder på att ledningen sköttes av ett kollegium. Någon i detta kollegium har dock anförtrotts ett större ansvar än de övriga, så t.ex. Jakob, som tjänade i församlingen i Jerusalem. Detta ser vi också av att Jesus vänder sig endast till en ledare (”församlingens ängel”), för varje församling i Mindre Asien (Upp. 1:20).
Redan tidigt i kyrkans historia uppträdde präst och biskop som olika funktioner. Dessa funktioner hade utvecklats till en hierarkisk rangordning på medeltiden, från påve, ärkebiskop, ner till enkla lekmän. De lutherska reformatorerna kritiserade starkt denna rangordning. De vände upp och ner på den. Luther säger: ”Så sant vi är kristna är vi alla präster. Och de vi kallar för präster är tjänare som är valda av oss och som utför hela sitt uppdrag i vårt namn. Att vara präst är inte något annat än att vara tjänare.” Luther säger också att det som framför allt gör någon till präst eller biskop är ordets tjänst dvs. att han predikar evangelium och förvaltar sakramenten.
Församlingsledaren/na tjänar således i en mycket stor och nödvändig uppgift (2 Tim. 4:1–5!). Det är just genom nådemedlen, Bibeln, dopet och nattvarden som en människa kan komma till tro och bli bevarad i tro. Därför är det något ytterst allvarligt som sker när församlingsledarens tjänst inte alls aktas eller t om hindras från att bli utförd.
I Svenska kyrkan är läget allvarligt men även i våra egna föreningssammanhang saknas på många platser detta själavårdande ledarskap. När Jesus såg att människorna var ”rivna och slagna, som får utan herde”, uppmanade han sina lärjungar till bön: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder arbetare till sin skörd.” (Matt. 9:36–38.)
Jan-Ulrik Smetana, Göteborg