Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom… Luk. 15:11–32
VI KÄNNER IGEN DENNA MENING från liknelsen om sonen som kommer hem efter att ha slösat bort sina tillgångar på sådant som inte var värt någonting. Pappan går där hemma i sin vardag upptagen med sina alldagliga göromål. Men han verkar inte riktigt närvarande – det finns ständigt något inom honom som ligger och maler. Hans son är som en skugga med i hans tankar – som det är för en älskande människa, som ständigt har föremålet för sin kärlek närvarande i sitt medvetande. Sådana människor stannar ständigt upp och spejar bort mot diset vid horisonten, om inte annat så bara för att ta en liten paus och låta tanken helt vila vid den man har kär.
Och så plötsligt, en av alla dessa dagar, träder en figur fram långt därborta. Pappan släpper ögonblickligen vad han har för händer och springer och möter sin son. Han kastar sig om halsen på honom och kysser honom. Han är så levandes glad. Han är uppspelt och känner livet rinna till. Genast ser han till att det blir en fest, där ingenting skall fattas för att glädjeyran skall få flöda.
Det verkar som om mannen som springer och möter sin son är ganska välbärgad. Sådana personer har ofta en viss ställning i samhället och förväntas föra sig med viss värdighet. Hur reagerar bygatans människor när denne småborgerlige man rusar mot sin smutsige son? Dammet yr, manteln fladdrar och skägget vippar. Men det finns ingenting som bromsar denne man. Hans känslor för den återvändande sonen får helt ta överhanden.
Jag funderar på hur liknelsen skulle kunna vara om den översattes till vår tid och kultur. Givetvis vet jag inte det, men en bild dyker upp i mitt huvud: En proper man sitter i ett möte och diskuterar viktiga företagsangelägenheter. Han bär en sorg, som ligger bakom hans fokus. Plötsligt piper hans mobil, den som bara familjen har nummer till. ”Pappa, jag har gjort bort mig fullständigt, livet är kaos, jag vet inte vad jag skall ta mig till. Är på flygplatsen. Vill ta mig hem. Förlåt. Vi ses. Hej.” Sms:et lyser mot honom, och till sina kollegors förvåning och irritation reser han sig med en kort ursäkt och går. Han springer ut, tar bilen och kör alldeles för fort till flygplatsen. Där rusar han in, letar ivrigt, får syn på sin grabb och sluter honom hårt och länge i sin famn.
Detta handlar ju om dig och mig och Gud. Det handlar om hur Gud älskar dig passionerat och om hur han blir glad långt in i hjärtat när du söker honom. Guds sorg över att du varit borta och försökt klara av livet på egen hand kan förbytas till en glädjeyra i himmelen. När din maktlöshet inför livet får bli ett rop från ditt innersta till levande Gud, så blir det uppsluppenhet och glada tillrop i himmelen.
PER-OLOF NILSSON
IT-konsult, Lund