Lördagen den 6 augusti 2005 är ett historiskt datum i den andinska byn Incawasi, drygt 3 000 m.ö.h. och ca tio mil nordväst om Chiclayo. Den dagen överlämnades ett helt nyöversatt Nya testamente till folket, som nu för första gången kan läsa om Gud på sitt eget modersmål, quechua lambayecana.
Andrés och Lynne Shaver (missionärer för Folk o Språk, dvs. Wycliffe bibelöversättare) har arbetat där sedan 1983. Håkan Ekström, ELM-BV:s missionär i Chiclayo, var med på festen och fick en pratstund med missionärerna.
Andrés, varför har du översatt NT till quechua?
– Jag är uppvuxen i Peru, där min pappa översatte NT till ett lokalt språk i djungeln. Gud vill att alla folkslag ska höra budskapet om Jesus och för att kunna ta det till sig helt behöver man få göra det på sitt eget modersmål. För människorna i Incawasi är det quechua, men i skolan sker det mesta på spanska, vilket innebär att många barn inte förstår vad de läser.
Så länge gudstjänsterna var på spanska förstod människorna inte på djupet vad Bibeln handlar om. Det var först när man gick över till att ha gudstjänsterna på quechua (sång, textläsning, och predikan) som man märkte en tillväxt. Men att vara kristen utan att ha en egen Bibel som man kan förstå är inte lätt, därför var det nödvändigt att översätta NT.
Lynne, hur var det att vänja sig vid att leva i Incawasi?
– När vi kom hit 1983 drabbades Nordperu av en regnkatastrof (el Niño) som förstörde stora delar av vägen upp till byn. Vi gick långa sträckor tillsammans med byborna, och lärde därför känna varandra och delade deras vardag. Därigenom fick vi ingång i detta av tradition väldigt, slutna samhälle.
Människor har det materiellt sett väldigt knapert och många har bett om hjälp vid vår dörr när som helst på dygnet, vilket jag haft svårt att vänja mig vid.
Hur var det att lära sig språket?
– Det fanns ingen skriftlig tradition utan bara muntlig, säger Lynne. Vi fick en glosförteckning på ca 200 ord på quechua översatta till spanska. Sen fick vi med hjälp av olika tekniker analysera språket, skriva ner orden med ljudskrift osv.
– Språket är svårt, man kan konstruera en fullständig mening med bara ett enda ord på 20–30 bokstäver. Både grammatik och världsbild är något helt annat än vi är vana vid, tillägger Andrés.
Hur är detta arbete jämfört med andra missionsarbeten?
– Det är väldigt annorlunda, säger Andrés, eftersom vi i första hand inte kom som evangelister utan som språkvetare med syfte att översätta litteratur. Detta gjorde det lättare att bli accepterade i samhället. Vi skulle kunna ha avancerat snabbare i själva översättningsarbetet om vi valt att bo nere vid kusten, men vi ville inte bara översätta Bibeln utan önskade med våra liv också visa på ett annat sätt att leva, utan fruktan för andarna i bergen. Vi har aldrig grundat någon kyrka eller gått in som ledare i någon församling, utan vi har stått bredvid och stöttat de olika kyrkorna som växt fram. Därför är de i dag självständiga eftersom peruanerna själva tagit ledarskapet från början.
Under våra första tio år var det väldigt få personer som tog emot Jesus i sina liv. Att bli kristen var ett väldigt stort steg, som kostade mycket för dem som vågade ta det. Enligt den lokala traditionen hjälps byborna åt för att t.ex. så åkrarna eller bygga hus och betalning sker i ”yonkys”, en starksprit bryggd på sockerrör som förstört många hem i trakten. Om den inte serveras vill man inte hjälpa till. För de kristna medförde detta att man inte fick någon hjälp utan lämnades ensamma.
Förbön bröt ner motstånd
Under första hälften av 90-talet uppstod en kris, då missionärerna höll på att bli utkastade ur samhället. De kyrkor som sänt ut missionärerna engagerades då i bönekampanjer. Andrés berättar:
– Tack vare det aktiva bönearbetet bröts samhällets grundmurade motstånd mot bibliska tankegångar ner lite i taget. Så småningom växte församlingarna.
Paret Shavers berättar att Maria, en av de första kristna, blev övergiven av sin man när hon väntade deras tredje barn. Som kristen ville hon inte delta i de lokala festerna och därför försökte hennes svågrar ta ifrån henne barnen och de åkrar som familjen fått i samband med bröllopet. Men Gud har hållit sin skyddande hand över henne och uppehållit henne i alla hennes svårigheter.
Glädjefest
Det är stor glädje bland de kristna i byn eftersom Guds Ord har kommit till dem i form av den nya översättningen. Nu finns det möjlighet för folket att kunna ta det till sina hjärtan ännu mer, leva med och i Ordet.
Det har aldrig tidigare i Incawasis historia funnits så många utlänningar i byn som under denna helg, och Andrés menar, att om det hade varit för 20 år sedan, hade folket rest sig och kört ut oss allesammans.
Mötena, som tolkades från quechua till spanska, hölls i byns park och den goda maten serverades vid fyra olika kök med ståplats på gatan utanför. Dagen inleddes med en parad genom byn, varefter Bibeln överlämnades till representanter för olika kyrkor. Två barn och en ung tjej läste i mikrofon upp 50 bibelverser utantill inför närmare 2000 människor! Som tack fick de var sitt NT.
Det var berikande och trosstärkande att se peruanerna ta övergripande ansvar för ett så stort arrangemang.
Var med i förbön för att folket i Incawasi ska upptäcka den gåva som Gud, trots hårt motstånd från djävulen, gett dem i form av denna nya bibelöversättning! Gud tillhör äran!
Håkan Ekström
Missionär i Peru