Gamla eller nya sånger
Att det finns olika åsikter om äldre, väl beprövade sånger och nya lovsånger framkommer när människor med olika traditioner eller erfarenheter möts. En reflektion vid arbetet med detta nummer av Till Liv är, att när Jesus tillsammans med sina lärjungar ätit påskalammet, Judas hade lämnat kretsen för att gå sin väg och Getsemane och mörkret på Golgata låg framför dem, läser vi: När de sedan hade sjungit lovsången (dvs. Ps. 115–118), gick de ut till Olivberget. I Bibeln är det ofta tydligt att lovsången framspringer ur djup nöd – men det framgår inte om Jesus och lärjungarna sjöng lovsånger på förklaringsberget. En annan tänkvärd händelse kan saxas ur 2 Krön. 20: Juda folk under ledning av kung Josafat söker rådvilla hjälp hos Herren inför hotet från ammoniternas stora armé. Den väg Herren anvisar är att ställa körsångarna främst i krigsledet och att de ska sjunga, troligen under upprepning: Tacka Herren ty hans nåd varar i evighet. Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på Ammons barn…” (v. 21–22).
Efter denna inblick i Bibeln går utblicken mot Kyrka och Folk och redaktör Fredrik Sidenvalls ledare i nr 7/04. Rubriken är ”Tonsatt teologi”, och han reflekterar där kring psalmdiktningen. F.S. skriver: ”Psalmdiktning är ingen enkel uppgift. … Om man verkligen arbetar med psalmerna i vår psalmbok ser man snart att de som är värdefulla är prov på en stor förtrogenhet med Bibeln, en inträngande insikt i lärans sammanhang, en djupgående personlig erfarenhet av trons liv och en stor skicklighet att utrycka det stora i enkla och slitstarka ord. ”F.S. hänvisar till vad U.L. Ullman skrivit att ”… en god psalm skall också i sig rymma både … en förkunnelse av Guds gåva och löften till oss och vårt svar på detta i bön, bekännelse och lovsång… . Om psalmen endast är undervisande är det något väsentligt som saknas på samma sätt som en psalm blir alldeles för tunn om den bara innehåller uttryck för vad en människa känner och tycker. Vad vi skulle behöva idag är att verkligt kunniga teologer och mogna kristna som har fått trons mönster klart för sig började arbeta på teologins krona, den goda psalmen. Kanske kan dessa behöva sammanföras med duktiga poeter som har känsla för ordens rytm och valör och naturligtvis med skickliga kyrkomusiker. … Så låt oss inte endast kritisk granska andras försök att förnya den svenska psalmskatten utan uppmuntra dem, som på den rätta lärans grund och med beprövad erfarenhet, kan formulera psalmer som höjer sig över pekoralets nivå.”
Aktuella debattämnen
– Knutbydramat
Två ämnen har framskjutande plats i debattartiklar och insändare: Knutbydramat och homoäktenskap/vigselrätt. Om det första skriver Christian Braw i Smålandsposten (18/2 -04) följande: Man kan av mordet inte dra några generella slutsatser, däremot kan det som hänt ge oss tre lärdomar. ”Den första lärdomen är att händelserna är ett bristsymptom. … I Sverige har statsmakten under hela 1900-talet arbetat för att bryta ner folkkyrkans inflytande. Genom utnämningspolitiken har statsmakten konsekvent gynnat liberala, modernistiska krafter i kyrka och teologi. … men därmed utplånar man inte människors andliga behov. Vad man åstadkommer är att man sänder dem i famnen på charlataner och sektmakare.
Den andra lärdomen … är: Det ligger en djup och sund insikt bakom det evangelisk- lutherska syndamedvetandet. … Det vi kallar ”synd” är bland annat självupptagenhet, och detta påverkar vårt intellekt … i många fall ser vi inte helheten … och denna insikt är grunden för verklig tolerans och vidsyn. … Bibeln är som Gud vill att den skall vara, men vi människor har defekt uppfattningsförmåga till följd av synden. Om vi tror att vi i vår tid ensamma förstår rätt, då är vår självsyn skadad. … Den tredje lärdomen är att varje sund gemenskap behöver både gamla och unga. … Om också äldre, erfarna funnits med (i Knutby) och blivit respekterade, hade miljön blivit åtskilligt sundare.”
– homoäktenskap/vigselrätt
Detta ämne tar Krister Holmström upp i sin ledare ”Kyrkan och den nya folksjälen” i Trons Värld (nr 5, 11/3). ”Kristenheten kommer inte undan debatten om homoäktenskap och kyrkornas vigselrätt. … vare sig vi vill det eller inte kommer riksdagen att besluta om förändringar i lagstiftningen med innebörden att äktenskapet ska gälla även för homosexuella par. … Jag skulle vilja skriva ”om inte vi kristna förhindrar det” men jag har inga illusioner om att det ligger i vår makt. Vår auktoritet ligger inom ett annat område – evangelisation. Först när vi har genomsyrat landet med evangelium och antalet levande kristna har mångdubblats kommer vi att ha inflytande över lagstiftningen. Där är vi inte nu, utan vi befinner oss i en svår men löftesrik tid. Tidsandans tryck mot kristna är fruktansvärt hårt, till exempel om äktenskaplig trohet, men samtidigt växer den andliga längtan. Sann kristen gemenskap, inklusive kristna hem där trohet och kärlek råder, har aldrig varit mer attraktivt än nu. Evangeliet om Jesus är mer relevant än någonsin. Kyrkans främsta uppgift, att förkunna Jesus och frälsningen, har aldrig varit mer spännande. För äldre kristna, som vuxit upp under tider när kristna värderingar var självklara i samhället, är det svårt att förstå de snabba förändringarna under 90- och 00-talen. Tidsandan har förändrats, det finns inte längre en stor tyst majoritet som stöder kristna familjevärden. … Det har skett en djupgående förändring i den svenska folksjälen. Vi har fått ett helt nytt ideologiskt och andligt klimat i landet. … Svenska kyrkans ledning vill att kyrkan säljer sin frihet. Ärkebiskopen vill viga homosexuella och behålla kyrkans vigselrätt. Det mesta talar för att kyrkomötet fattar beslut i den riktningen inom några år – men det finns också ett starkt motstånd inom kyrkan. Det är inte omöjligt att homovigslar blir den fråga som till slut splittrar Svenska kyrkan – vilket kanske får större positiva konsekvenser än negativa. … Motkraften måste bli att församlingen betjänar närsamhället. Ni ska inte klaga, står det i Fil. 2:14, utan istället bli ’fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, när vi håller fast vid livets ord’.
Är inte detta ett normalt tillstånd för kyrkan? Att vara utan makt att stoppa förändringen i lagstiftningen, men med makt att vittna! Och möjlighet att på det praktiska planet bevara den kristna familjen och det kristna äktenskapet – som mitt i en fallen värld är tänkt att vara den attraktiva urbilden av Guds trohet och kärlek.”
RED.