VI HAR JUST FIRAT pingst och sommaren är på väg. Vi gläds åt allt det underbara vi ser – och åt sommarens ljus, ljud och dofter. Det skaparen gjort är underbart. Och människans värde är stort. Du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig. Gud överöser oss med sin kärlek och sin nåd.
Samtidigt oroas vi för det som händer, ute i världen och på nära håll. Människans värde kränks och ondskan är förfärlig. Människan vänder sig från Gud, sin skapare, hon ”kan själv” och vill gå sin egen väg. Hon gör sin medmänniska illa.
Så var det tidigt i människans historia. Och lagen kunde inte ändra på det, den förmådde inte skapa det nya livet, endast driva oss till Kristus och det han gjort för oss. Om det handlade Påsktiden. Pingsten handlar om den Helige Ande som kan verka det nya livet och vill vara vår Hjälpare. Och han ställer sin kraft och sina gåvor till vårt förfogande. Vi behöver dem för att kunna gå ut till den värld som Gud älskar och har nöd för, så att fler förstår Guds rikes hemligheter. Vi behöver dem i församlingen, varandra till tjänst. Men vi måste be om gåvorna, de tvingas inte på oss – och om jag saknar kärleken, den som strömmar från Kristi kors, är jag ingenting.
Varje dag behöver vi kolla upp vår inriktning och inte låta livets omsorger ta över. Bli helt beroende av Gud och låta hans gode Ande verka i oss. Det är ett liv i verklig frihet och det är det vi är kallade till. Låt därför ingen lägga träldomsoket på er igen.
Till Livs läsare önskas en skön sommar – gärna med en god bok!
Eva Andersson, redaktör