Rob Parsons Libris förlag 123 sidor.
Att älska med villkorslös kärlek också den vars handlingar jag inte accepterar är en konst att ständigt öva sig i. Tillvaron, både i och utanför våra församlingar och hem, skulle vara betydligt varmare om vi alla gick in för att öva oss i denna svåra konst.
I en lättläst och underbar liten bok på drygt 100 sidor förmedlar Rob Parsons egna och andras erfarenheter på ett sätt som stämmer till eftertanke. Boken har underrubriken “En hoppfull bok för alla som bryr sig om dem som lämnat tron – eller kanske bara kyrkan“.
Den viktigaste erfarenheten han förmedlar är hur kärlek kan hela och läka och ställa till rätta. Men fastän de allra flesta människor säkert vet om detta, misslyckas vi alltför ofta. I stället lägger vi våra egna värderingar och tyckanden över andra människor både i hem och i församling och bidrar därigenom till att människor drar sig undan. En av orsakerna till att människor stöts bort kan vara det som Parsons uttrycker med orden: ”Våra kyrkor är fyllda av trevliga, vänliga, kärleksfulla människor, som aldrig har upplevt vare sig skuld eller verklig förlåtelse.“ Den människa som sett sin egen skuld och den som har lidit har en unik utgångspunkt när hon ges tillfälle att bära andras bördor. “I kärlekens tjänst kan bara de sårade soldaterna stå“, är ett av flera tänkvärda citat i boken.
Det finns bara en fullkomlig förälder och det är Gud. Parsons säger att vi behöver “befria varandra från den outhärdliga bördan av att vara fullkomliga föräldrar“ och i stället stödja varandra och be för varandras barn.
Relationerna i den församling dit vi tar våra barn ger dem en uppfattning om relationen till Gud. Vårt sätt att bemöta varandra i församlingen har fått en del av våra barn att vända ryggen åt det vi tror på, säger Parsons. Vidare menar han att ingen av oss har någon som helst rättighet att tillhöra en kyrka som passar oss till alla delar. Det är en tragedi om vi tror att “kyrkan är till för oss”. Istället behöver vi var och en fråga oss: Vad kan jag göra i min församling för att Faderns kärlek ska växa och påskynda de vilsnas och bortsprungnas hemkomst? För det är säkert så som någon har sagt att “När Faderns hus är fyllt med Faderns kärlek, då kommer de förlorade hem.“
LENA A-ARTMAN