”VAR ÄR MIN MÄSTARE?” Det var den fråga som for genom Marias huvud den här dagen.
Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria Magdalena ut till graven och fi ck se att stenen var borta från graven. Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: ”De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom!” Då rusade Petrus och den andre lärjungen ut mot graven. Båda sprang på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. Strax efter honom kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg också linnebindlarna ligga där, och duken som hade täckt huvudet. Den låg inte tillsammans med bindlarna utan hopvikt på ett ställe för sig. Då gick även den andre lärjungen in, han som hade kommit fram till graven först, och han såg och trodde. Tidigare hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. Därefter gick lärjungarna hem igen.
Men Maria stod utanför graven och grät. När hon gråtande lutade sig in i graven, fick hon se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudändan och den andre vid fotändan. De frågade henne: ”Kvinna, varför gråter du?” Hon svarade: ”De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus frågade henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg var du har lagt honom så att jag kan hämta honom.” Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: ”Rabbuni!” – det betyder lärare. Jesus sade till henne: ”Rör mig inte, för jag har inte stigit upp till Fadern än. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag stiger upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.” Maria Magdalena gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.
Joh. 20:1–18
”VAR ÄR MIN MÄSTARE?” Det var den fråga som for genom Marias huvud den här dagen. Hennes Herre var inte där som hon förväntat sig att han skulle vara. Han var borta! Man kan fråga sig om det någonsin funnits människor som känt sig så olyckliga som Jesu vänner gjorde under denna, som det säkert kändes, ändlösa tid då Jesus låg i graven? De hade varit tillsammans med honom i flera år och fått leva det rikaste liv som människor någonsin levat. För varje dag som gått hade deras förhoppningar på denne, mästarnas Mästare, bara vuxit. Men så hände det förfärliga att han blev tillfångatagen, fängslad, dömd och till slut avrättad. Efter det hade de i ren skräck för att själva behöva gå samma hemska öde till mötes gömt sig i ett litet rum.
MEN ALDRIG HADE VÄL heller några människor känt en så jublande glädje som de gjorde när påskdagen kom och de fi ck återse Jesus och tala med honom! De var ju alltid så trygga i sin Mästares närhet. Och nu, efter det som hänt, var han ännu större för dem! Hade de inte tidigare förstått det så visste de nu att han har all makt och vad det innebär – att han som älskat dem in i döden är den som styr allt i himlen och på jorden. Det enda han nu behöver är lärjungar, lärjungar som tror på honom på ett sådant sätt att han kan ge också dem av sin gudomliga kraft. Han vill göra människor till segrare, segrare i sina hjärtan.
JESUS, SOM SJÄLV HAR SEGRAT över alla makter, har en gudomlig, himmelsk kraft att erbjuda oss. Det är genom den vi ska segra! Han uppmanar oss att vara vid gott mod eftersom han har övervunnit världen. Och lovad vare Gud – vi får del av den segern genom vår Herre Jesus Kristus!
DEN HÄR KRAFTEN står till tjänst även för dem som är svagast ibland oss. Guds kraft rent av fullkomnas i svaghet! Visst är det ett härligt budskap till oss, vi som ibland känner oss både svaga och modlösa – Jesus förväntar sig inte något annat av oss än att vi tar emot av hans uppståndelsekraft så att han blir förhärligad i våra liv. Att vara kristen i dag innebär ju att vi i vår Bibel har ett facit som inte Maria hade. Inte ska vi då behöva fråga oss var vi har vår Mästare, han är ju alltid med oss! Låt oss be att vi aldrig tappar honom ur sikte. Vi kan överge honom, men han överger aldrig oss!
BÖN: Du, vår älskade Mästare, du som är vår Frälsare, hjälp oss att vara starka i tron och kärleken till dig så att vi aldrig ens behöver ställa den fråga som Maria ställde: ”Var är min Mästare?” Du känner så väl våra tankar, våra misstag och vår hjälplöshet, vi behöver dig alltid i våra liv, käre Herre Jesus! Ge oss del av din gudomliga kraft så att vi alltid kan vara dina lärjungar och sprida ditt ord. I ditt älskade namn. Amen.
BERTIL KRONSTÅHL, predikant, Hässleholm