Är lydnaden alltid blind?

UNDER EN PROMENAD på Östra kyrkogården i Göteborg stannar jag upp vid en sten med texten: ”Vår innerligt älskade rara mor.” Stenen har, som ni förstår, stått där i många år. Ingen skriver så numera – särskilt inte med rara i extra stora bokstäver!

Ord slutar användas, blir omoderna eller ändrar betydelse. För att jag ska förstå när jag läser Bibeln kan jag därför behöva stanna till vid uttryck, ord och seder. Sedan i somras har jag flera gånger stannat inför ordet lydig.

Det började med att jag lade märke till Salomos formulering när Gud sagt till honom: Bed mig om det du vill att jag skall ge dig. Det första Salomo då ber är: Ge din tjänare ett lydigt hjärta.1 Jag får sitta en lång stund och tänka på innebörden i Salomos önskan. Jag imponeras av honom och det som jag anar är en mycket klok önskan – och jag blir bekymrad eftersom jag tror att ”lydig” är nästan det sista ord jag skulle plocka fram om jag fick samma möjlighet som Salomo.

Efter det lyser ”lydig” fram för mig på många ställen i Bibeln: Petrus kallar de kristna för ”lydnadens barn”2, Israels folk välsignades när de var lydiga mot Gud men deras olydnad ledde till olycka, lydnad är bättre än offer3, Paulus talar om att föra människor till trons lydnad4 och så vidare.

Men i min vardag kommer jag bara på att lydig används i positiva ordalag om hundar eller möjligen hästar. Är det inte hemskt omodernt att vara lydig? Oattraktivt? Rätt tråkigt? Vilken fotbollsdomare har inte haft problem med att spelarna inte vill foga sig och lyda domsluten? Vilken chef skulle våga använda ordet lyda?

Vi är uppfostrade att ifrågasätta. Vi ska ta egna initiativ. Vi känner oss ’kränkta’ när våra personliga övertygelser och beslut ifrågasätts.

Hur ska vi som är kristna år 2015 lyckas ’omprogrammera’ vår inställning så att vi i första hand möter Guds Ord i Bibeln med Salomos sinne? Med ett lydigt hjärta, ett hjärta som är lyhört för det som Gud vill säga och handlar efter det? (Även om det skulle vara obekvämt, annorlunda eller klassas som kärlekslöst.) Hur kan ett lydigt hjärta bli vår allra högsta önskan när det för de allra fl esta inte alls är så vi tänker annars i vardagen? Vi har få praktiska och positiva exempel från vardagen på vad det är att lyda att ta med oss in i vår gudsrelation.

Är det vår ovana vid att lyda blint (till exempel chefer, lärare och ledare) som gör att kristna i Sverige år 2015 lyckas (?) bortförklara och göra om så många av de förmaningar och bud i Bibeln som kristna under tvåtusen år har förstått på ett helt annat sätt?

Kanske studsade du till inför uttrycket ”blint lyda”? Redan uttrycket antyder ju att det är ett dumt beteende. Man handlar utan att se. Tankarna går lätt till förskräckande exempel på blind lydnad: underordnade som efter andra världskriget hänvisade till att de bara lydde order eller Stanley Milgrams experiment med elstötar. Låt mig förtydliga: När det gäller Guds Ord till oss så får vi lov att undersöka och ifrågasätta – det håller för det! Och vi behöver inte vara rädda för att ”lyda blint” eftersom orden kommer från en god Gud som vill oss vårt bästa och som i sin vishet ser mycket mer än vi!

Att människor har svårt för att lyda Gud är inget nytt. Redan i paradiset var Adam och Eva olydiga. Redan då fanns det något kittlande i orden: ”Har Gud verkligen sagt …?”

Men jag tänker att just lydnaden kan vara en extra stor utmaning för oss kristna år 2015 genom de tider vi lever i och den atmosfär vi omges av.

JOHANNA NYHOLM SKOGLUND, farmaceut, Partille

1. 1 Kung. 3:5, 9
2. 1 Pet. 1:14
3. 1 Sam. 15:22
4. Rom. 1:5