Är bara ett nödvändigt? Mycket är ju så viktigt…

När vi träffas, talar vi med varandra om hälsan, situationen på jobbet, det allmänna världsläget, familjeförhållanden eller väder och vind. Handen på hjärtat! Hur ofta har vi som kristna ställt frågan: Tror du på Jesus? Under mitt 77-åriga liv har en person en gång frågat mig om detta. Det hände för knappt ett år sen. En äldre, helt okänd man steg ur bilen och frågade efter vägen. Jag förklarade och vi talades vid en stund. Så kom det enkelt och naturligt: ”Tror du på Jesus?” Med glädje kunde jag ge honom jakande svar. Den okände mannen hade varit pingstmissionär i Etiopien.
Hur viktig anser vi frågan vara? Låt oss se det ur tre perspektiv.

Tid för Jesus – i vår egen situation
Klassen hade fått ett nytt ämne – religion. Spännande, tyckte en del av eleverna. För att mjukstarta bad läraren dem att fundera över meningen med livet. Rita en cirkel – tänk dig en tårta. Dela upp den i små eller stora bitar allt efter mått av betydelse. Ge tårtbitarna namn. Det blev 30 tårtor med olika stora bitar. Pengar upptog en stor bit. Pengar har makt och kan göra oss oberoende. Andra tårtbitar hette: ett bra jobb som man trivs med, fysisk hälsa, idrottsman, pålitliga kompisar, en helbra livskamrat. Det var så viktigt alltsammans. Men fanns det någon tårtbit för Jesus? Nej! Honom hade man inte tänkt på. Jo, vänta ett tag! En flickas tårta var annorlunda – inte uppdelad. Tårtbottnen representerade meningen med livet – att känna Jesus som sin personlige Frälsare, att vara en förlåten syndare. Garnityren på tårtan var gåvor som Gud gett – hälsa, jobb, hem, familj, ägodelar. (Skolexemplet fritt återgivet efter en artikel i tidskriften Bibel och Bekännelse.)
En samvetsfråga! Hur ser dina tårtbitar ut? Låter du dessa ta smaken från Jesus? Då har du inte smakat hur god Herren är. Se Ps. 34:9! Därför är Jesus hela den stora godbiten.
Nu spinner jag vidare på cirkeln i skolexemplet. Innanför cirkeln finner vi Guds folk. Centrum i cirkeln är Jesus. Guds folk befinner sig närmare eller längre bort från Jesus. Strålglansen från Jesus blir intensivare ju närmare centrum vi kommer. I ringens ytterkanter fångas vi inte så lätt av Härlighetens Herre. Vi känner oss kluvna och mer sårbara. Var befinner vi oss?

Tid för Jesus – i den kristna församlingen
Vad är det viktigaste i församlingens (föreningens) förgrenade arbete? Jesu hembesök hos Marta och Maria kan lära oss något (Luk. 10:38–42). Denna gång samlar Marta sin kärlek till Jesus i husmorstjänsten medan Maria sitter och lyssnar till Jesu undervisning. Martas reaktion inför att bli lämnad ensam med hushållsbestyren föranleder Jesus att säga: Marta, Marta du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Maria har utvalt den goda delen och den ska inte tas från henne. Jesus tillrättavisar inte Marta för vad hon gör utan för vad hon inte gör. Hon har så mycket att göra för Jesus att hon inte har tid med Jesus.
Kan det föreligga ett spänningsförhållande mellan att tjäna Jesus och låta sig tjänas av Jesus? Människosonen har kommit inte för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Matt. 20:28). Det tycks som om Jesus vill visa att ’hör-vägen’ är viktig för att vi ska få arbetsglädje i hans tjänst. Tjäns­ten blir betungande om inte Jesus först får tjäna oss och risken finns att vi glider bort från centrum. Dragningskraften till Jesus, som det blödande offerlammet, mattas av. And­ra saker blir viktigare. En fulltecknad almanacka utan tid för Jesus är oroväckande. Det blir mindre tid för självprövning inför bibelordet. Syndanöd har man hört talas om men inte själv upplevt. Man är med i den kristna församlingen (föreningen) men allvaret över att evigheten är inlagd hos oss förbleknar. Därför ber jag dig följa med in i det sista avsnittet.

Tid för Jesus – inför evigheten
Käre läsare, just nu är du på väg mot evigheten – antingen mot himlen eller helvetet. Att beskriva himlens härlighet går inte. ”Ingen ängels tunga mäktar tolka på ett jordiskt språk vad där jag såg …” (Sångboken Lova Herren, nr 210). Ej heller kan vi måla den pina som människor ska möta i helvetet. Bibelordet säger oss att de skall plågas dag och natt i evigheternas evighet (Upp. 20:10). Eller som Jobsboken uttrycker det (10:21,22): gå bort för att aldrig komma åter, till mörkret och dödsskuggans land, till ett land med dunkel som djupaste natt, till dödsskugga och förvirring, där ljuset är som djupaste natt. Jesus, som vet vad som väntar de förtappade, upprepar sju gånger samma ord: … där skall man gråta och skära tänder. (Matt. 8:12, 13:42, 50, 22:13, 24:51, 25:30, Luk. 13:28.) En dansk präst förklarade uttrycket på följande sätt: ”Att skära tänder i helvetet är som ett raseriutbrott.” Man vrålar ut sin belägenhet. Varför är jag här, när jag kunde ha varit i himlen för Jesu skull? Helvetet är det enda ställe i hela universum där Gud väljer att inte vara med sin kärlek och omsorg.
Tänk på att Jesus på Golgata var inne i gudsövergivenhetens rum i den djupaste ångest. Gud hade vänt sig från honom lika säkert som solen vägrade att lysa. Men Jesus övergavs för din skull för att du ska slippa att överges av Gud i förtappelsen. Ingen kan skrämma någon med förtappelsens fasor. Men kan du vara obekymrad om din själs salighet, när du hör bibelordets sanningar om helvetet?
Har du inte tid för Jesus går du evigt förlorad, för då … föraktar du hans stora godhet, mildhet, tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse (Rom. 2:4). Då samlar du över dig Guds vrede. Inför evigheten är bara en sak nödvändig: Tid för Jesus, Tid för Jesus, Tid för Jesus.
Tala med Jesus om din själs salighet! Hör om hans förfärliga pina och död för att rädda dig från helvetets fasansfulla boning. Hör om hans segerrika uppståndelse – tecknet på att satan, synden, döden, ja, alla våra fiender är besegrade.
Kom också ihåg att Jesus kämpar dag och natt med satan om varje människosjäl. Jesus vet vilket värde du har inför evigheten – köpt med hans eget dyra blod. Men han vet också att du kan gå evigt förlorad. Därför gör han allt för att rädda dig.

Ove Bengtsson
Predikant, Örkelljunga