Du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder (Matt. 1:21).
Denna bibelvers har följt mig sedan jultiden. När Josef står i begrepp att överge Maria, kommer denna hälsning med uppdrag från Gud genom en ängel. Då tvekar han inte, utan tillsammans med Maria vill han ta på sig ansvaret att fostra Guds egen Son. Redan före Jesu födelse visste hans föräldrar vilket uppdrag som var hans. Han skall frälsa sitt folk från deras synder. Så hör julen och påsken samman på ett underbart sätt. Ett par strofer ur en dikt av Sigfrid Karlsson lyder:
Om vi skall fira julen rätt så måste påsken på något sätt
få komma med i räkningen för att inte missa helheten.
Vad vore julen med sin glans om inte påsken också fanns? Vad vore barn på krubbans strå, om ej ett kors Han hängt uppå?
Namnet Jesus betyder för oss att till honom får vi gå med allt som tynger, det som gläder och det som bekymrar oss. Namnet Jesus är det enda som kan ge oss den frid och ro som vi behöver. I det namnet är vi också i Guds omsorg, vad som än sker i världen, fastän det inte alltid är lätt att se det så. När jag skriver detta lever vi i efterdyningarna av den svåra flodvågkatastrofen i Sydostasien. Många frågor har väckts och många människor kommer att leva med oerhörda trauman. Barn som saknar en eller båda föräldrar och föräldrar som förlorat barnen. Hur kan detta få ske? Vi kan inte förklara eller förstå skeendet. Mitt i allt detta söker sig människor till kyrkan och vad kristendomen kan ge. Tryggheten finns endast hos Jesus. ”Trygg i min Jesu armar, trygg för var fåfäng sorg, trygg mot den värld som frestar har jag i Gud min borg. Fri från vart ängsligt tvivel, allt, som mig fruktan ger, ännu blott någon möda, blott några tårar mer…” (ur sång nr 438 i Lova Herren).
Den inträffade katastrofen kommer nog att följa oss lång tid framöver och vi hoppas och önskar att många människor på ett eller annat sätt skall väckas till insikt om att vi inte lever bara för att ha det skönt och leva gott. Människan är en evighetsvarelse och vi skall ha vår blick vänd mot det eviga hemmet. Ingen vet när eller hur uppbrottet kommer, men att det kommer, det vet vi.
Då gäller det att känna Jesu namn, det enda som kan rädda oss – och låt oss i dag berätta om detta enda som kan ge människor hopp och tröst!
EvaBritt Gunnarsson
Pensionär, Vikbolandet