”Mamma och pappa, de här fina gamla tallrikarna, som ni fått ärva efter farmor, kan jag väl få när ni inte behöver dem mer? De är så fina och varje gång jag äter efterrätt från dem, blir jag påmind om farmor och hennes goda desserter.” Samtalet vid middagsbordet gav mig djupare tankar. Livet är så kort och förgängligt. Bara en liten tid och så är det dags att lämna över till nästa generation. Hur har jag förvaltat mitt arv och liv? Uppväxt och fostrad i ett kristet hem och i en bygd, som präglats av människor som växt in i ett samhälle med kristna värderingar och som haft rötter i väckelserörelserna på 1800- och 1900-talen.
Finns den kristna kulturen kvar och är vi bärare av den? Svaret blir nog inte ett klart ja utan snarare ett nej. Vi lever i ett rikt land och har tillgång till det mesta av detta livets goda. Ingen i vår närmaste omgivning svälter, saknar kläder eller något för sitt livsuppehälle. Vi lever i välfärd – men samtidigt håller välfärden på att försvinna. Arbetsmoral och skattemoral är dålig. Varje år undanhålls 100 miljarder kronor i inkomster som skulle beskattats. Våra hem är i fara och många upplöses med tragiska följder. I dag propageras det öppet från politiskt håll för att upplösa äktenskapet. I vårt egoistiska samhälle är det allt färre som bryr sig om sin nästa.
Vi som vill vara kristna och leva som kristna kanske också drar oss undan ansvar, och skyller på att vi saknar tid. Vi måste tjäna pengar och hålla en hygglig levnadsstandard. Vi har olika begär, som formats av omgivningen och som vi försvarar. Skall jag bry mig om min nästa som lever oansvarigt? Svaret är ja.
När vi firar Alla helgons dag påminns vi om ’dessa stilla’ i landet som i allt räknade med Guds välsignelse. Dessa som var angelägna om att påpeka att Guds gåvor i detta livet är ett lån, som vi snart skall lämna. Därför ställde de upp för alla som hade det svårt. De offrade till missionen, medvetna om att det kristna budskapet kunde förändra levnadsvillkor och ge ett förblivande hopp.
Vi har mycket runt omkring oss som borde engagera oss. De senaste dagarna har massmedia rapporterat om jordbävningar, översvämningar och alla bomber som utlösts och drabbat oskyldiga, och så kan vi konstatera att vi både andligt och lekamligt är föremål för Guds nåd.
Tacksägelsedagens epistel är högst aktuell och värd att följa: Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung Guds lov i era hjärtan. Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn och tacka Gud, Fadern, genom honom.
Nils-Göran Nilsson
Predikant, Åstorp