Ett åsneföl … som ännu ingen har suttit på (ur Luk. 19:28–40).
Det berättas om Kung Ludvig XIV av Frankrike att 150 personer varje morgon närvarade vid hans uppstigning. Det var en stor ära att få se kungen tvätta sitt ansikte och sedan välja peruk. Att få räcka kungen hans skjorta var en sällsam ynnest som endast tillkom de finaste aristokraterna.
När Jesus rider in i Jerusalem på ett åsneföl så är det en kung som kommer till sin huvudstad, även om det inte ser ut så. Han är den som inom kort ska ta emot all makt i himmelen och på jorden. Jämfört med honom är kung Ludvig en dagslända. Vid intåget får Jesus motta människors hyllning men i övrigt saknas alla yttre maktsymboler. Inga ädla metaller, inget soldattramp, inga flygande fanor. Hans intåg är så enkelt att det närapå blir underligt.
Så kan den uppträda som är helt trygg i sig själv och medveten om sin auktoritet. I det militära får man möta många gaphalsar med en eller ett par stjärnor på bröstet. – Vad försiggår här? Giv akt! Lämna av! En gång stod jag och mina kompisar plötsligt öga mot öga med en general mitt ute i skogen. – Hejsan pojkar! Vad gör ni här då? Den lätta tonen gjorde oss nästan förvånade, men efteråt anade vi vad verklig auktoritet är.
Jesu ankomst är enkel men den sker för den skull inte hur som helst. Lärjungarna har fått en noggrann anvisning om att hämta ett speciellt åsneföl. Det skall vara ett föl som ingen har ridit på, ett obegagnat. När Jesus några dagar senare blir begravd läggs han i en klippgrav, där ingen tidigare legat. Han skulle inte kastas ned i en grop eller läggas i ett rum, orenat av andras kvarlevor. Så var det bestämt om honom.
Varför inte en stridshäst, men inte heller vilken åsna som helst, utan en ung, obegagnad? Varför först en förbrytares förödmjukande död men därefter inte vilken grav som helst, utan en klippgrav som är ny och ännu inte använd? Kanske närmar vi oss svaret om vi begrundar skillnaden mellan makt och härkomst. Jesus avstår från världslig makt men förnekar inte sin härkomst. Han kommer till oss i förbluffande enkelhet men är dock Guds Son, född av Fadern i evighet. Hans identitet måste manifesteras. Därför bärs han av ett djur som är ungt och friskt och ännu inte märkts av tunga bördor. Därför får hans kropp vila i ett rum som inte tillhör de döda. Så hålls Livets furstes fana högt. Äras den som äras bör.
Bön: Herre, hjälp oss att böja knä inför din storhet och ta emot livet ur din kungliga hand.
Thomas Nilsson
Lärare och predikant, Åhus