Luther samlar i sin Lilla katekes huvudstyckena i den kristna tron och ger dem korta förklaringar. Till Liv nr 3 lyfte fram katekesen som en dagsaktuell handbok och visade hur vi med hjälp av den kan förstå vad buden betyder. Nu handlar det om trosbekännelsen – och om hur den hör samman både med buden och med Fader vår.
Den apostoliska trosbekännelsen är en enhet med tre avdelningar: Gud Fader, Sonen, den helige Ande.
I Luthers Lilla katekes har den överskriften: ”Hur en husfar på lättfattligt sätt skall lära sitt husfolk trosbekännelsen.” Vilken fin rubrik! När vi nu ska gå igenom trosbekännelsen blir det på ett enkelt sätt. Vi har ingen anledning att göra det svårare än det är. Man behöver inte vara präst eller lärare för att kunna undervisa andra. Först och främst är det husfaderns uppgift i hemmet. Undervisningen ska inte vara ytlig, utan just lättfattlig.
- Jag tror på Gud Fader…
Vi brukar ju läsa en bok från början till slut. Men det är annorlunda med katekesen. Varje mening är som en sten som man kastar i vattnet; ringarna breder ut sig. Låt oss se på ringarna från första trosartikeln. Det första budet säger: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Nej, säger trosbekännelsen, jag vill inte ha andra gudar än Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Därför ber jag: Fader vår…
Buden, trosbekännelsen och Fader vår hör oupplösligt ihop. Därför hjälper katekesen oss att få sammanhang i våra egna liv.
I första trosartikeln talas det om skapelsen och Skaparen. Vad innebär det? Luther svarar kort och gott: ”Jag tror att Gud har skapat mig.” Spontant kan vi tycka att svaret är alltför enkelt. Men det är precis tvärtom. I svaret finns djup och mycket att fundera på både för det lilla barnet och för den visaste professor. Var och en ställs vi inför Gud – Skaparen. Jag har fått livet av Gud. Han skapade mig och alla andra varelser. När jag förstått och erkänt detta får det konsekvenser i mitt liv:
I lidandet
Jobs väg ut ur lidandet och anfäktelsen var påminnelsen om skapelsen och om Skaparen – han som också är den som råder över och är större än alla ondskans makter i den här världen.
För människovärdet
Ögon, öron, näsa, mun, händer och fötter, ja hela min kropp, förnuft och alla sinnen – allt detta har Gud givit mig. Många kämpar med dålig självbild. Första trosartikeln erbjuder hjälp till att komma vidare: Jag ställs inför Gud och inte främst inför mina medmänniskor. Mitt liv har ett värde, eftersom Gud har skapat mig till sin avbild. Därför får jag tacka Gud, som har skapat mig så underbart (Ps. 139).
I synen på skapelsen
Skapelsens början. I tidernas morgon sade Gud: ”Varde ljus”, och det blev ljus (1 Mos. 1:3). Hur många är inte dina verk, HERRE! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat (Ps. 104).
Nutiden. Gud inte bara har skapat, utan han skapar också ständigt. Han skapar och uppehåller liv. Han skapar ständigt underbara blommor och fåglar och nya små människor.
Framtiden. Ingen av oss vet något om morgondagen. Däremot vet vi att Gud är densamme i går och i dag och i evighet. Han fortsätter att skapa tills han kommer tillbaka och håller dom. Då skapar han en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor.
- Jag tror på Jesus Kristus…
Ibland kan det vara svårt att läsa Luther. Det märker vi av förklaringen till andra trosartikeln, som består av en enda lång och svår mening. Men den är så fylld med innehåll att man inte kan annat än imponeras. Klart och tydligt står det: Jag tror att Jesus Kristus … är min Herre. När man väl har tagit till sig detta budskap, så blir det mycket lättare att läsa och förstå förklaringen.
Han är min Herre
Vem är Jesus, och vad innebär det att han är herre – min herre? Hela Jesu liv från evighet till evighet, inklusive de 33 år som han levde här på jorden, och orsaken till att han kom till jorden sammanfattas i en mening: Jesus är min Herre. Jag är inte min egen herre, inte ens över egendom, kropp, liv och frälsning, utan jag bekänner att Jesus är min Herre. Motsatsen till att ha Jesus som Herre är att vara autonom, dvs. självbestämmande och självstyrande. De autonoma vill inte ha någon över sig, utan vill vara sina egna herrar. Mitt in i denna värld bekänner vi alltså i trosbekännelsen: Jag är inte autonom, utan Jesus är min Herre.
Jesu historia
Det första som Bibeln skriver om Jesus är inte hans avlelse eller födelse, utan att Jesus, som föddes här på jorden, var sann Gud från evighet. Jesus levde alltså innan han avlades och föddes. Denne Gud blev sann människa på övernaturligt sätt, genom att Guds Ande kom över jungfrun Maria. Jesus blev människa för att han skulle rädda oss. Han är Frälsaren. Synden, döden och djävulens ondska har kommit in i världen och har sedan dess härskat i oss och kring oss. Denna ondska har till följd att vi som människor är förlorade och fördömda i oss själva. Alla människor har syndat och saknar härligheten från Gud. Men det vi inte kunde, det gjorde Gud. Jesus dog på korset, eftersom han tog på sig ansvaret för våra synder: …han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe (Jes. 53:12). Det som Jesus har gjort för mig, det räcker. Han har betalat hela min skuld.
För mig
I de två orden ”för mig” gömmer sig hela evangeliet. Jesus gjorde allt detta för mig. Guds kärlek till oss är så stark, att han gav det bästa han hade för att vi skulle kunna räddas (Rom. 8:32). Frälsningen har vunnits, inte med guld eller silver utan med Jesu dyrbara blod.
III. Jag tror på den helige Ande…
Det finns många andar här i världen, men det är bara Guds Ande som kallas den helige Ande. Vi tror inte bara att den helige Ande finns, utan vi tror också på honom. Jesus talade ofta om den helige Ande. I sitt avskedstal lovade Jesus att han skulle sända den helige Ande. Han kallas sanningens Ande, och han ska påminna oss om allt vad Jesus har sagt och lärt. Han ska förhärliga Jesus och föra oss in i hela sanningen. Den helige Ande är vår talesman. Han sköter vår sak. Jesus är den förste talesmannen (1 Joh. 2:1), och den helige Ande är den andre (Joh. 14:16; 16:7).
Ordet och sakramenten
Ingen av oss kan se Guds Ande, men däremot de redskap som han använder när han ger oss sina gåvor. Redskapen är Ordet och sakramenten. Där Guds Ord blir läst och förkunnat och sakramenten rätt förvaltade, där verkar Guds Ande.
De heligas gemenskap
Vi tror och bekänner att Gud är hos oss med sin Ande och sitt ord. Vi tror på ”en, helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund”. Vi bekänner att vi har gemenskap med alla som tror på Jesus, oberoende av byggnader och organisationer. Kyrkan består nämligen av människor. Här på jorden finns det många olika kyrkosamfund, men för Gud finns det bara en enda kyrka. Det är den heliga, allmänneliga kyrkan, de heligas samfund (Ef. 4:4). Att kyrkan är helig betyder inte att den är felfri och perfekt, utan att den är helgad av Jesus. Det avgörande med denna gemenskap är att evangeliet förkunnas här.
Kroppens uppståndelse och ett evigt liv
Vårt liv slutar inte med döden. En dag ska vi alla uppstå från graven, havet eller askan. En dag ska våra kroppar, vårt kött, uppstå, och då håller Gud dom. Det är den dag då Jesus kommer för att döma levande och döda.
Per Munch, sognepræst, Nyker, Bornholm
Översättning: Gunilla Davidsson