Kyrkan är en unik och annorlunda gemenskap. Människor hör ihop med varandra, men inte på grund av samma ålder eller likartade intressen. Kyrkan består i en gemenskap kring Jesus. Från honom hämtar den liv, tröst och hopp och får sin uppgift.
Kyrkan är en unik och annorlunda gemenskap. Människor hör ihop med varandra, men inte på grund av samma ålder eller likartade intressen. Kyrkan består i en gemenskap kring Jesus. Från honom hämtar den liv, tröst och hopp och får sin uppgift.
Ordet ”kyrka” kommer från grekiskan och betyder ”det som tillhör Herren”. Vi tänker då i första hand på de kristna människorna, dem som ”åkallar vår Herres Jesu Kristi namn”.
I denna åkallan ligger bekännelsen att Jesus är deras Herre, som de tillhör och i allt beror av.
Kyrkan är de som fått Guds kallelse och svarat ja på den. De är utvalda av Gud. Han har tagit initiativet och skapat ett folk åt sig. De är ”kallade och utvalda”.
Detta folk har kostat Gud något, därför står det hans hjärta så nära. Det är ”Guds församling som han har köpt med sitt eget blod” Apg. 20:28.
Herren är nära
En klarsynt filosof, Aristides, verksam på 130-talet i Aten, skriver förundrad över de kristnas gudsförtröstan, deras lydnad för Kristus och omtanke om sina medmänniskor: ”I sanning är detta ett nytt folk i vilket något gudomligt finns.”
Mötet med de kristna förde hans tankar till Gud. Slutsatsen är riktig, Kyrkan är något mer än människorna där. Kristus är själv mitt ibland dem. Därför är kyrkan något gåtfullt och problematiskt, kanske också hoppfullt för de människor som inte känner Gud. Den är en himmelrikets ambassad på jorden. I den möter de något som öppnar deras snäva horisont och låter dem ana det mysterium som kyrkan lever i och som heter: Herren är nära.
De heligas gemenskap
Kyrkan är ett förbund mellan Gud och mänskligheten, möjliggjort av Kristus som genom sin inkarnation och försoning knutit samman den brustna gemenskapen. Genom honom kan människor förenas med Livets Gud, och därmed också med varandra som barn till samme himmelske Far. Han skapar en andlig gemenskap tvärs över alla de gränser som annars delar upp och skiljer människor åt.
Kyrkan är som ett stort träd, som sedan apostlarnas dagar sträcker sig ut över jorden. Genom Kristus hör vi alla samman med Gud och varandra. Trädet har stora grenar men också kvistar och blad. Vi svävar inte fritt ifrån varandra, utan hör ihop i kyrkans stora träd. Vi bärs av andra och själva bär vi i vår tur andra. Vi hör särskilt nära samman med de kristna vi har närmast oss, och vi behöver deras gemenskap och stöd, precis som de behöver oss. De små gemenskaperna är viktiga. Samtidigt känner vi igen andra kristna som tror på Kristus och behöver hans förlåtelse, var vi än möter dem.
Kristi kropp – lemmar till för varandra
Kyrkan är en enhet i mångfald – Kristi kropp. De många olika lemmarna har alla sitt liv i Kristus. De lever av hans nåd och fullhet. Livet är alltså ett och detsamma, men det tar sig olika uttryck i de olika lemmarna. Styrda av Kristus, som är kroppens huvud, ska lemmarna samverka med varandra till helhetens bästa. Det är Kristus som genom sin Ande tilldelar uppgifter och utrustar med sina gåvor. Alla lemmarna behövs. De är till för varandra och för att kroppen som helhet ska fungera. Lemmen har del i kroppens liv och är också ett uttryck och redskap för detta liv. Att tillhöra Kristi kropp är således både en gåva och en uppgift.
En blandad gemenskap
Vi har nämnt att kyrkan är ett synligt tecken på Guds verklighet. Hon är ett motsägelsefullt tecken. Kyrkan rymmer sådana, som verkligen lever det ”fördolda livet med Kristus i Gud”. En del är spädbarn, andra har nått mognad i detta liv. Samtidigt finns sådana, som söker och längtar men ännu inte nått fram till livet. Det finns också människor, som endast har en yttre tillhörighet och saknar det inre livet. Där finns hycklare, som skickligt ”spelar” kristna men inte är det. Där finns ogudaktiga, som ser andra värden i kyrkan än livet med Kristus. Kyrkan är en blandad hop. Den slutgiltiga sorteringen får anstå till dess Människosonen kommer tillbaka och kan göra den rätta bedömningen.
Även hos dem som har livets friska förbindelse med Kristus är ont och gott blandat, så länge denna tidsålder varar. Gud har lagt sin skatt i bräckliga lerkärl. Alltigenom hel och ren blir kyrkan först när den nya tidsåldern bryter in. Till dess använder Kristus sig av sin bristfälliga kyrka och sina bristfulla vänner.
Herrens befriade Kyrkan består av människor som Gud befriat ur bundenheten i världen och knutit samman i en gemenskap, som bygger på Kristi ord och gärning. Kyrkan har sitt fäste utanför den värld och kulturmiljö där hon lever. Hennes människor ska vara annorlunda. Guds ord befriar och skapar fria, självständiga människor, som varken går i maktens eller i de ekonomiska intressenas ledband och ej heller låter sig fångas av samtidens tankemönster och drömmar.
De makter som vill bestämma över människor blir naturligtvis irriterade och ser sin ställning hotad. De angriper därför kyrkan och försöker få henne bort från Guds ords ankarfäste. Detta är ödesfrågan. När kyrkan bevarar Guds ord och låter det verka ödmjukhet och gudsförtröstan, får hon också något att erbjuda sin omvärld.
Sänd med frälsningens budskap
Kyrkans uppgift är att vara Guds vittne bland människorna. Hon representerar hans vilja att frälsa och är sänd med uppdrag att föra människor tillbaka till det som de skapats för. Dagens människor vill ha sina religiösa behov tillgodosedda, de söker andlig tröst och terapi och lite högtid. Kyrkan har något större att erbjuda. Hon är sänd med frälsningens budskap till en vilsen värld. Hon får inte låta sig manipuleras utan behöver liksom sin Herre i mötet med människor vara full av barmhärtighet och samtidigt kompromisslös i förhållande till Sanningen. Endast så kan hon vara Herrens Kyrka – hans redskap och trogna tjänare.
Stridande och triumferande kyrka
Vi har sett hur kyrkans stora träd sträcker sig snart sagt över hela jorden. Det sträcker sig också ut över nuets gräns. Kyrkan innefattar också dem som i tron på Gud och hans ord redan gått över tidens gräns och in i evigheten. De har hållit ut intill slutet och vunnit seger. De har ”med Guds makt genom tron” nått fram till den frälsning som finns beredd. För Gud lever de alla.
Kyrkan består alltså både av en stridande del och en triumferande del. Det är en och samma kyrka samlad omkring Kristus. Denna kyrka står enligt Uppenbarelseboken i världshändelsernas mittpunkt. Mot henne rasar tillvarons onda makter och i henne bor och verkar Lammet, som är tillvarons Herre. Han för sin sak till seger med hjälp av sina vänner.
En dag är kyrkans uppgift på jorden slutförd. Då är striden slut och hela kyrkan samlad i triumf framme vid målet. Där ljuder lovsången hög och klar: ”Frälsningen tillhör honom som sitter på tronen och Lammet.”
Lars-Åke Nilsson, rektor på Strandhems bibelskola