På lika villkor?

Eva Appell och Cia Björk i Till Livs redaktion har funderat en del kring dessa frågor och samtalat med några personer. Kiyomi Henrysson, född i Japan, äkta maka och tvåbarnsmamma från Lund med teologistudier i bagaget, är en av dem.

 

Vad innebär det att vi skapades till man och kvinna? Kan du se att det finns något typiskt kvinnligt respektive manligt, som Gud har lagt ner i oss?

– Vi är först och främst människor, skapade till Guds avbild. Sedan är vi man eller kvinna. Men Gud har inte skapat någon mall för hur man och kvinna ska vara, utan skillnaden består först i att vi skiljer oss fysiskt från varandra. Att vara kvinna är djupt förbundet med att föda barn. Hela kroppssystemet är uppbyggt kring det. Och en kvinnas själ är helt sammanvävd med den kropp som Gud har skapat. Man kan se detta i exempelvis 1 Mos. 3 liksom i GT i övrigt: Guds välsignelse och förbannelse är knuten just till barnafödande för kvinnors del och till arbete för män. Men jag menar därmed inte att det enda viktiga arbetet för en kvinna är att föda barn. Gud har olika planer för varje individ.

Gud skapade Adam först och sedan Eva, men det betyder inte att man och kvinna har olika värde som människor. Innan Eva skapades fanns det inte någon på jorden som passade som Adams maka. Gud skapade inte en man till, med en annan personlighet, t.ex. en snällare eller tuffare man än Adam – utan en annan människa med annan kroppskonstitution.

 

Vad innebär det att underordna sig?

– Jesus Kristus är kyrkans huvud. Vi människor är underordnade Jesus. Men vem är det som bemödat sig mest i den här relationen? Jo, Kristus! Han valde enligt Guds vilja att tjäna oss människor och gav oss allt han hade. På liknande sätt arbetar föräldrar mycket för sina små barn. De matar dem, badar dem, byter deras blöjor osv. Trots att det är föräldrarna, inte de små barnen, som är huvud i familjen. Men i praktiken ’tjänar’ vi våra små barn.

 

Och vad innebär det att mannen skall älska sin hustru som Kristus älskade församlingen?

– Vi ska efterlikna Jesus. Enligt Bibeln ska mannen älska sin hustru så som Kristus har älskat kyrkan (Ef. 5:25). Det betyder att han ska ge allt han har för sin frus välbefinnande – till kropp och själ – och att så underordna sig av eget val. Paulus upprepar här tre gånger att mannen ska älska sin hustru. Och hust­run ska foga sig, underordna sig sin man och visa respekt för honom. Mannen är huvudet, men man och kvinna ska välja att tjäna var­andra av fri vilja. En relation präglad av kärlek är möjlig när båda parter har frihet att välja.

Om Adam skapades med Guds största omsorg och kärlek, skapade Gud säkert Eva med samma djupa omsorg och kärlek. Om Guds kärlek till Adam är omätligt stor, är det logiskt att Han skapade Adams fru med samma värdighet, med lika högt värde – för att de skulle kunna ”älska” varandra (ha ett riktigt kärleksförhållande) så som Gud menade från början.

 

Varför står det i Bibeln om över- och underordning, tror du?

– För att det är ett så viktigt budskap när man ska förstå förhållandet Gud – människa, Kristi frälsningsverk och Guds vilja för män­niskan – att älska Gud och älska varand­ra.

När Bibeln befaller något är det för att det behövs, dvs. det är någonting som har gått eller kan gå snett: Ni män… – detta är något som männen behöver tänka på; det är något de kanske lätt brister i. Ni kvinnor… –  detta är något som kvinnor behöver ha i åtanke; det är något vi kanske lätt brister i…

– Det kan tolkas så att kärlek till hustrun kan vara en bristvara hos mannen och likaså att vi kvinnor kanske inte är så duktiga på att lyda våra män –  åtminstone inte jag …

Det är extra påminnelser från Gud, till hjälp för oss människor – ord som vi behöver höra: Det är gott att vi underordnar oss varandra, att vi strävar efter att överträffa varandra i ömsesidig aktning. Om vi tar orden från Gud på det sättet, så blir det lättare att ta in förmaningen till underordning.

– När jag studerade teologi i Japan tyckte en del kurskamrater att Paulus var kvinnofientlig i sin undervisning. Vår lärare bemötte det med att peka på att Paulus, innan han blev kristen, för­följde kristna, både män och kvinnor. Han visste vad kristna kvin­nor betydde för församlingslivet. (På den tiden hade kvin­nan lågt anseende i samhället.) Och i exempelvis det sista kapitlet i Romarbrevet hälsar Paulus personligt till flera kvinnor. Han nämner inte bara deras namn utan också vad de uträttat. Han såg dem var och en och han visste vilken betydelse kvinnorna hade och visade tydligt sin uppskattning för deras arbete.

 

Vad tänker du om feminism?

– Som kristna måste vi våga ta reda på vad som är sant i en företeelse. Vad feminismen än säger så ligger det något i den. Orättvisor har funnits och finns fortfarande. Som kristna måste vi våga erkänna att saker gått snett. Om en företeelse är 100 procent lögn, behöver vi inte vara rädda för den. Det är svårare när den är blandad med 50 procent sanning och 50 procent lögn. Då får vi ta till oss det som är sant och förkasta det som är lögn. Att vara kristen är lite jobbigt – vi måste se verkligheten, se till helheten och vara så omdömesgilla som möjligt. För att kunna göra det behöver vi verkligen Bibeln och Guds ledning.

– Många feminister är positiva till abort eftersom de menar att det höjer en kvinnas värde när hon själv får bestämma över fostret eller ”sin egen kropp”, som det brukar uttryckas. Men vill man höja kvinnors värde så måste man samtidigt värdera barnen och männen lika högt. Att vara mot abort är alltså att tänka på barnets värde. Feminismens begränsning ligger just i att den inskränker sig till en kamp enbart för kvinnors värde och rättigheter. När vi pratar om jämställdhet och feminism brukar jag säga till min dotter: ”Observera noga i vilka sammanhang eller grupper kvinnor behandlas med värdighet. Inte bara vad som sägs med vackra ord, utan titta gärna på hur det faktiskt är.”

– Mår kvinnor verkligen bäst av de ”fria relationer” där man inte binder sig till någon – även om man har haft ett sexuellt förhållande? Hur var det med Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre eller med Arthur Lundkvist och Maria Wine? Och hur är det i olika religiösa grupper?

 

Hur kan vi vara föredömen i våra kristna äktenskap?

– Att båda makarna är angelägna om att ta ansvar för hem och barn. Att ibland säga nej till vissa saker som kristen. Att av omsorg ställa bra frågor till den man är gift med: Varför gör du så? Att vara ärliga mot varandra och prata mycket med varandra även om konkreta frågor: om ekonomi, hur vi försörjer oss, hur vi hjälps åt med hemarbete, hur vi vill prioritera vår tid osv…

Det är jätteviktigt, speciellt före och alldeles i början av äktenskapet, men även under fortsättningen. Man ska inte ta för givet att motparten har förmåga att förstå en i allt, ens känslor och sårbarhet osv. Men det är inte lätt. Jag förväntar mig ibland för mycket av min man – att han kan förstå mig utan att jag uttrycker mig verbalt.                                                                                                                                                                        •••

 

Christina Pettersson, trebarnsmamma och äkta maka från Lilla Edet, även hon med teologistudier bakom sig, svarar också på några frågor kring manligt och kvinnligt.

 

Vad tänker du om det här med över- och underordning som det talas om i Bibeln?

– Orden om underordning kan vara svåra att förstå. Man tänker lätt i termer av makt i stället för kärlek, och då blir det gärna en fråga om vem som har makten i familjen i stället för ett ömsesidigt tjänande.

Boken av Ann Brown, Se kvinnan, har varit mig till stor hjälp. Hon skriver att ”relationen mellan man och kvinna avspeglar den enhet och olikhet som råder i treenigheten”.

Nu vill jag att ni ska veta, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud (1 Kor. 11:3). Här jämför Paulus relationen mellan man och kvinna med relationen mellan Fadern och Sonen i Treenigheten. Att det inte finns utrymme för förtryck inom Treenigheten är självklart. Detta bör vara lika självklart för relationen i ett kristet äktenskap.

 

Vad tänker du om jämlikhet?

– I ett gott äktenskap anstränger sig båda så mycket de kan, för att hjälpa varandra. Då är det inga problem att jobba mycket, för det gör ju den andra också. Jag får ibland frågan om min man hjälper till hemma. Jag svarar alltid: ”Nej, det är en principsak för oss.” Vissa ser nöjda ut, andra chockerade. Jag fortsätter: ”Vi har båda ett gemensamt ansvar för att vår vardag ska fungera.”

Det är viktigt att det finns en frihet i äktenskapet, när det gäller vem som ska göra vad. Ingen familj är den andra lik, eftersom var och en har olika gåvor och intressen. Varken kyrkan eller samhället ska tvinga oss in i särskilda roller. Vi får inte göra t.ex. barnomsorgsfrågan till en andlig fråga.

Jag menar att jämlikhet råder när ingen upplever sig utnyttjad, båda känner sig nöjda och tar sitt ansvar – även när det gäller tunga uppgifter.

 

Vad tänker du om feminism?

– Feminismen är för mig positiv och viktig, om jag själv får bestämma vad den ska innehålla.

Men tyvärr handlar den feminism som ofta kommer till tals i dag om att allt ska vara på kvin­nans villkor – en obalans åt and­ra hållet. Det har gått över styr och blivit okej att tala nedsättande om män i vissa kretsar.

Nu för tiden handlar det mycket om att alla ska göra allt. Men vi kan inte komma ifrån de biologiska skillnaderna; Gud har ju skapat oss olika. Kön är alltså inte enbart en social konstruktion, som vissa hävdar. Däremot skapar samhället könsroller, som inte alltid är så bra. T.ex. att man säljer utmanande kläder eller väldigt romantiska prinsesskläder till småtjejer – som i sin tur kan leda till att flickorna blir objekt, som bara ska vara till behag. Och å andra sidan är affärerna fulla av killkläder med dödskallar och spöken som uppmuntrar pojkarna att vara tuffa och ger signaler om att det är mesigt att vara snäll och omtänksam om man är kille.

 

Hur kan kristna familjer vara föredömen?

– Genom att vi är människor som har tänkt till om vår tid. Genom hur vi prioriterar, att vi tar ansvar för barn och hem tillsammans.

Att vi vågar göra motstånd mot alla måsten. Barnen måste inte ha allt som samhället erbjuder. Man tror att barnen behöver massor av ordnade aktiviteter. Vi har tyckt att det har räckt med en aktivitet i veckan, och barnen har fått lära sig att hitta på saker själva.