Bär budskapet vidare

 

Petrus resor (9:32–42)

Med bas i Jerusalem gör Petrus resor för att besöka kristna grupper och för att missionera.1 En gång kommer han till staden Lydda. Tidigare i Apostlagärningarna kan vi se Jesus identifiera sig med sina lärjungar:2 när de blir förföljda är det Jesus som förföljs. Så nära är relationen mellan Jesus och dem som tror på honom. Nu visar Petrus hur nära han står sin Mästare. Inför två mänskliga nödsituationer handlar Petrus som Jesus förlängda arm. Petrus säger till den förlamade Eneas: Jesus Kristus botar dig. Stig upp!3 Att se Eneas frisk gör att många omvänder sig till Herren.

Ett par mil därifrån, i Joppe, finns det också en kristen grupp. Till den hör Tabita, som också kallas Dorkas. Hon bär frukt som kristen, och när hon hastigt insjuknar och dör är sorgen stor. Man skickar bud efter Petrus. Varför? Vill man ha råd om hur en ”kristen begravning” går till?4 Eller finns det andra förväntningar? Tabita lägger man på övervåningen.5

När Petrus kommer visar man textilarbeten Tabita gjort. Hantverk och handarbete är aldrig nedvärderat i Bibeln.6 Petrus faller ensam på knä vid den döda. Tänker han sig tillbaka några år i tiden? Inom sig kan han säkert höra sin Mästares ord till den lilla flickan som legat död inför de förtvivlade föräld­rarna. – Talita koum, hade Jesus sagt (det betyder ”Lilla flicka, stig upp”).7

Nu ligger Tabita död framför Petrus. Han samtalar med sin Mästare, och säger: ”Tabita stå upp” (på arameiska blir det Tabita koum).

Båda undren visar hur Petrus präglats av Jesus. I båda situationerna kan vi tänka oss att han ställer frågan: ”Vad skulle Jesus gjort?” Det är en fråga som många gånger kan vara en god hjälp i svåra situationer också i dag.

 

Samordnade syner (9:43–10:29)

Här är ett härligt exempel på hur Gud samtidigt kan arbeta med flera människor, på olika platser, för att forma en större helhet.8

Om en officer, Kornelius, i staden Cesarea sägs det att han hör till dem som ”fruktade Gud”. Dessa visade stor respekt för Israels religion, läste de judiska skrifterna och tillbad inte sällan Herren. Finns det liknande grupper i dag? Hur kan dessa i så fall nås av hela evangeliet? I en syn ser Kornelius en ängel som uppmanar honom att hämta Simon Petrus, som är gäst hos Simon, garvaren i Joppe.9

I Joppe går Petrus upp på taket för att be, men blir hungrig. Det är ganska vanligt att djävulen försöker få en på andra tankar när man ska be – men här använder Gud strategin. Han visar Petrus en duk fylld med djur som sänks ner från himlen. Petrus uppmanas att äta. En del av djuren var orena enligt Mose lag, men Gud förklarar dem rena.10 Tre gånger upprepas det. Petrus förstår inte vad det betyder. Skulle du förstått om du varit i hans situation?

Anden sammanför Petrus med Kornelius utsända män och Petrus följer med till Cesarea. Där har officeren sammankallat släkt och vänner. Han verkar inte vara rädd att göra bort sig: Kom hem till mig! En ängel har fixat så det kommer någon som har något viktigt att berätta.

För Petrus faller bitarna på plats: synen, rösten, de utsända från Kornelius och de samlade. Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall kalla någon människa ohelig eller oren. Djuren i duken handlade inte främst om mat.11 Det handlade om att inte göra skillnad på människor. Israel hade under så lång tid missförstått Guds uppdrag att vara till för folken, inte framför eller över folken. Att inte göra skillnad på folk och folk, på person och person – hur ser det ut med det i dag?12

 

Hedningarnas pingst (10:29–10:48)

Som gäst i huset frågar Petrus: Nu vill jag veta varför ni har bett mig komma. Kornelius berättar om sin syn och avslutar med att de samlats för att höra, inte vad Petrus vill säga, utan vad Herren har befallt dig att säga. Den som vill dela med sig av sin tro glömmer så lätt att den helige Ande ofta varit på plats och berett marken. Då är risken att man inte lyssnar på frågorna som människor bär på och att vittnesbördet inte når fram.

Petrus talar om Jesus för de samlade hedningarna, icke-judarna, och börjar med att Gud inte gör skillnad på människor som söker honom. Petrus avslutar med att var och en som tror på honom – på Jesus – får syndernas förlåtelse genom hans namn. Gränsen mellan judar och hedningar är definitivt bruten i den kristna kyrkan.13 Och den helige Ande bekräftar på ett mycket påtagligt sätt att det som sker är Guds vilja. De som samlats i officeren Kor­nelius hus den här dagen i nyfiken förväntan får verkligen uppleva en fantastisk dag. De får ta emot evangeliet, Anden och dopet.

 

Spänning och oro (11:1–18)

När Jesus visade sig för sina lärjungar på Påskdagens kväll var det en fantastisk upplevelse. Men för Tomas, som inte var med, var det förvirrande och svårbegripligt att höra om mötet i efterhand.14 En liknande situation uppstår när apostlarna och övriga kristna får höra om händelserna i Caesa­rea. De förstår inte. De blir upprörda.

Petrus förstår deras reaktion – och steg för steg förklarar han vad som hänt och hur väl det faktiskt stämmer med vad Jesus själv undervisat (v 16). Han teologiserar inte särskilt mycket, utan berättar vad Gud har gjort.

När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud. Oro vändes i glädje – hoppas att samma glädje finns hos dagens kristna även när Herren väljer oväntade vägar!

 

Genombrottet i Antiokia (11:19–30)

Förföljelsen som startade med Stefanus död fick som följd att evangeliet spreds som ringar på vattnet. Det var inte apostlarna som blev första vågens missionärer, utan de övriga som drevs ut från Jerusalem.15 En liten grupp lärjungar vågar ta ett nytt steg. Tidigare hade man evangeliserat för judar, men i Antiokia började de tala också till grekerna och predika evangeliet om Herren Jesus. Och många kommer till tro!

Från Jerusalem sänds Barnabas till Antiokia för att stötta och hjälpa till.16 Barnabas var en god man, uppfylld av den helige Ande och tro. Med sin bakgrund som levit, men född i förskingringen, blir han en nyckelperson i den unga kyrkan.17 Till Antiokia hämtar han också Saulus och tillsammans undervisar de ett år där. Kanske kunde Barnabas undervisat själv – men han gör det hellre tillsammans – och ger Saulus ett förtroende. ”Hellre tillsammans” är ett härligt motto för en kristen ledare.

Mycket händer i Antiokia och församlingen växer snabbt. En levande kristen gemenskap – det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna – där man tar till sig undervisningen och är öppen för Andens verk. Profeten Agabus förutsäger en hungersnöd – och församlingen svarar direkt med en insamling för att hjälpa de kristna i Jerusalem. Deras nya tro driver dem till socialt engagemang och, som vi ska se senare, till mission.

 

Fortsatt tufft i Jerusalem (12:1–23)

Några år efter den första pingsten börjar Herodes Agrippa regera i Judeen. I telegramstil konstaterar Lukas: Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen. Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd. Godtyckliga ingripanden från maktens sida – för de drabbade förstås en tragedi. Ett människoliv väger lätt mot att få vara en populär kung.

Herodes griper Petrus för att avrätta honom också. I fängelset bevakas Petrus intensivt, men på andra håll i staden pågår lika intensiv bön för hans räddning. Gud hör bönerna. En vaktstyrka väger lätt mot Guds ingripande.

Petrus beger sig till en kristen familj och berättar vad som hänt, han hälsar till Jakob och de andra bröderna och lämnar sedan Jerusalem. I fortsättningen av Apostlagärningarna berättas det inte mycket om Petrus. Herodes lämnar också Jerusalem efter fiaskot och en tid senare dör han i uppror mot Gud.18

Församlingen i Jerusalem förföljs och trakasseras. Motreaktion på detta är i Apostla­gärningarna att hålla ut i bön, genom bön och tack vare bön. Bönen är en nyckel – inte bara till kedjor och lås – utan till växt i Guds rike. Där människor ber är Gud verksam.

Erik J Andersson

Missionär i Peru