Vid en gudstjänst följer jag med i textläsningen. Plötsligt ser jag orden i en ny dager, ord jag läst många gånger förut:
”… evigt liv”; inte bara ”liv” utan ”evigt liv”. Bibeln är en bok med stora anspråk – det vet jag ju – men vem vågar erbjuda evigt liv? Bibeln gör det! Och varje söndag bekänner den samlade kristenheten sin tro på just ”… syndernas förlåtelse och ett evigt liv”.
Evigt liv, vad är det egentligen? Spontant tänker vi kanske att det ungefär är som ett liv till, dvs. ytterligare 80–90 år. Med ett milt leende inser vi vår korttänkthet. Är det tusen år? Inte heller det räcker! Är det 100 000 år? Det räcker inte! Är det fem miljarder år? Det räcker inte! Är det … det räcker inte! Men hjälp, vill jag tänka! Vad är det Bibeln säger till oss människor? Det är evigt liv! Ingenting mera och ingenting mindre. För övrigt ligger i Nya testamentets uttryck ”evig” inte bara det kvantitativa ”oändligt lång tid”, utan också det kvalitativa: ”frihet från varje begränsning, oändlig fullhet”.
I bekymmersam kontrast till Bibelns kraftiga utsagor står ett slags kristen förkunnelse som blivit allt mer utbredd. Någon har påpekat att den ändrat fokus: från Jesus till ”jag”, från tron till gärningarna och från evigheten till denna tiden.
Också åt det kan vi kanske le. Men leendet stelnar. En kristendom utan Kristus, evigt liv utan evighet. Vad är det? Det är en av människor nedmonterad kristendom. Det är en frukt så tömd på sitt innehåll att knappt ens skalet finns kvar. Upplysningsfilosoferna firar fortsatta segrar. Själva människosläktet ska förädlas; tron på människan ersätter tron på evigt liv.
Jag ställer frågan till mig själv: Är jag också på väg att halka med här? Varför blev jag så överraskad av sanningen? Håller också jag på att tappa bort kärnan? Och: Var är vi som organisation? Hur ser vår färdriktning ut?
Det är lätt att bli dyster vid anblicken av sekulariseringens framfart. Den tar allt i sin väg och väjer inte ens för det allra heligaste. Då är det mycket uppmuntrande att till exempel läsa det senaste numret av den norska tidskriften Fast Grunn där Egil Grandhagen uttalar: ”Den negativa utvecklingen inom vårt lands kristenhet kan vändas till det bättre innan vi vet ordet av! Liberal förkunnelse skapar inte nya människor. Biblisk kristendom har den helige Ande på sin sida. Det är frigörande att tänka på.”
Lars Göran Brandt
Redaktionsmedlem, Vännäs