PETER HENRYSSON •
DET ÄR EN AV DE VIKTIGASTE frågorna som kan ställas till en människa. Känner du Kristus? Jag tänker att det är den rätta frågan att ställa till bordsgrannen vid kyrkkaffet.
Nu är jag rädd att det inte alltid är kring den frågan samtalet i församlingshemmet eller missionshuset förs. Jag kan för egen del inte direkt påminna mig att någon riktat den frågan till mig på ett bra tag – om alls. Jag har nog för övrigt inte själv ställt den till någon annan. Men jag ser egentligen inte något skäl att inte ta upp detta spörsmål – bortsett från min egen försagdhet. Det vore faktiskt en naturlig sak att efter en predikan eller gudstjänst tala om det: Hur känner du Kristus? Vilken är din erfarenhet?
Det är en spännande fråga. Känner du Kristus? Det går att betona känner. Jag skulle tro att det kunde bli ett mycket givande samtal kring ämnet. Det skulle nog bli klart att det handlar om något annat och mer än att endast veta nå got om, att ha kunskap om. Vi brukar göra skillnad på olika grader av bekantskap med människor. Vi kan veta vem någon är. Det är inte detsamma som att känna vederbörande. Vi kan känna till någon, en gång ha träffat eller ta lat med någon. Vi kan ha hört mycket om en person, men det är inte detsamma som att vi känner denne. Du kanske vet vem Kristus är eller i vart fall känner till honom, men känner du Kristus?
Vi kan ha kunskap om Kristus, om Gud. Det kallas teologi. Det kan man läsa på universitetet. Man kan skriva teologiska avhandlingar. Det är viktigt, riktigt och nödvändigt. Ändå kan det missa målet. De skriftlärde var kunniga i Skriften. Men hur mycket hade de egentligen förstått? De forskade i Skrifterna för att vinna evigt liv. Jesus gav dem sitt erkännande för det. Han säger i det sammanhanget till dem att Skrifterna vittnar om honom, men att de inte vill komma till honom för att få liv (Joh. 5:39– 40). Det vill säga att de hade inte förstått Skrifterna tillräckligt för att kunna känna igen Gam la testamentets Messias i Jesus – trots att de hade studerat Skrifterna. Därför kände de inte (igen) Kristus. Jesus säger det rent ut: ”Ni känner varken mig eller min Fader” (Joh. 8:14, 55).
Människor i dag söker mening med sitt liv, söker ett innehåll, något att leva för. Det gäller oss alla. Se här ett mål för ditt liv: att lära känna Kristus. Har du tänkt på det som målet för din strävan och dina år på jorden? Det hade Paulus gjort. Han hade det målet klart för sig. ”Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse” (Fil. 3:10).
I Joh. 10:14, 27 knyter Jesus ihop det. Här finner vi bryggan över till de ord av Jesus som inte handlar om hur vi känner honom utan om hur han känner oss. Han säger: ”Jag känner mina får och mina får känner mig.” Det är underbara ord att vila i. Men motsatsen finns ock så: ”Jag har aldrig känt er.” Hur förfärligt vore det inte att för egen del få höra de orden (Matt. 7:23). ”Jag känner er inte” (Matt. 25:12).
Vi kan också betona Kristus: Känner Du Kristus? När vi jämför den kristna tron med andra religioner ser vi att det är tron på Kristus som är vattendelaren. Judarna väntar fortfarande på Messias (hebr.) eller Kristus (grek.). Och visst är det så att Kristus kommer – igen! Men då är det för sent. Då kommer han som domaren – inte som frälsaren. Inte heller muslimerna erkänner Jesus som Kristus, som Jesajas Messias (53 kap.), Herrens lidande tjänare. De behöver ingen försonad Gud. Synden är inte så allvarlig att Allah måste ta den på allvar på så dant sätt som Herren krävde Kristi offerdöd för verklig försoning. Frågan är därför inte endast: ”Känner du Gud?” Utan frågan är: Känner du Kristus?
Johannes, den lärjunge som Jesus älskade, markerar att tron på Kristus är mycket viktig, ja, avgörande. ”Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud …” (1 Joh. 5:1). Johannes gör det längre fram i kapitlet till svart och vitt: ”Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet” (1 Joh. 5:12). Så viktigt är det att ha Kristus, att tro på honom, att känna honom. Ställ dig därför frågan: Känner jag Kristus? Ställ frågan till din make och dina barn, arbetskamrater, föräldrar, vänner! Eller rikta frågan till Gud i bön: Känner jag dig, Kristus? Känner mina barn dig? Känner Kajsa dig, Herre Jesus?
I detta nummer står kunskapen om Kristus i centrum. Den kunskapen hämtar vi från Bibeln. Ingen annan kunskapskälla står oss till buds. Vilket är då kärnbudskapet i Skriften? Vi förstår att det handlar om Kristus, om Messias. Men vad är centrum i Bibelns ord om Kristus? Varför skulle han dö på ett kors? Thomas Nils son skriver om det.
Det handlar också om hur vi relaterar till budskapet om Kristus, evangeliet. Var befinner vi oss? Varför är intresset bland våra med människor för tron på Kristus så litet? För att kunna svara, kan vi behöva ställa frågan: Vem
är Kristus för oss i dag? Det är en fråga som mycket uppehöll Dietrich Bonhoeffer medan han under andra världskrigets – och sitt eget livs – slutskede satt i tyskt fängelse. Torbjörn Johansson skriver initierat om det.
Ett nytt, förnyat eller något modifierat svar behövs – inte därför att Kristus har förändrats. Men vår tid och människorna i dag har andra utgångspunkter än vad som var fallet tidigare. Evangeliets åhörare eller mottagare tänker och tror annorlunda. Dagens pluralism måste på verka evangeliets presentation. Det lär oss Pau lus på Areopagen, som vi återvänder till – i syfte att bättre kunna bedriva apostolisk förkunnelse. Henrik Åström förmedlar nya insikter, perspektiv och utmaningar.
Vi börjar också förstå att medan uppskattningen för evangeliet är på avtagande i det gamla kristna Europa, går det starkt framåt på andra kontinenter. Missionsuppdraget fullgörs i dag inte som tidigare i första hand av européer utan av andra kristna bröder. Danske Kristian Mogensen skriver att faktorer som materialismens trygghet, fokuseringen på självförverkligande och idéer om frälsning utan förkunnelse av evangeliet orsakar en bristande fokusering på missionsuppdraget. Har han rätt?
Jag vill avsluta med att stämma in i Hoseas ord till Israels folk som drabbats av motgångar från Herren på grund av sin olydnad och sitt svek mot Gud. När man har insett felet och ångrat det man gjort, kommer uppmaningen: Låt oss lära känna HERREN, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom” (Hos. 6:3).
Peter Henrysson
Redaktör