I ett radioprogram diskuterades frågan hur vi ser på livet och ålderdomen.
– Hur planerar du för framtiden? frågade man en 77-årig kvinna.
– Jo, jag måste fylla varje dag med olika uppgifter, så länge krafterna räcker.
– Men du räknar väl ändå med att det tar slut en dag?
–Visst tänker jag på det. Många av mina vänner har fallit ifrån.
– Men när du själv faller ifrån?
– Ja, jag är väldigt fäst vid livet och önskade kunna leva i evighet, men en vacker dag är det slut.
– Så du tror inte på Gud?
– Nej, det gör jag inte. Det existerar ingenting efter döden. Fast kanske jag blir en liten fågel…
Jag satt vid radion och tyckte så synd om kvinnan. Om jag hade kunnat, skulle jag velat ge henne ett ord från Gud, som har livet och evigheten i sin hand: ” Han (Jesus) har öppnat en ny väg till livet åt oss” Hebr. 10:20. Små enkla ord, inte tillkrånglade eller svåra att förstå.
”Jag skulle vilja leva i evighet”, sade kvinnan, som var så fäst vid livet. Kära du, det behöver inte vara något önsketänkande, för Herren Gud erbjuder ännu det eviga livets gåva!
Du och jag har ett gemensamt just nu. Vi lever. Vi andas. Hjärtat slår sina slag. Vi kan njuta av försommarens underbara tid. När vi går på skogsstigen, märker vi hur allt andas liv.
– Men får jag känna det andliga livets pulsslag i mitt inre?
– Ja visst, Jesus vill, att du ska känna dig överlycklig, fylld av livsglädje. Han har valt ut en livsväg åt dig också, som leder in i evigheten. Den är färdigbyggd för din räkning. Underbar, fylld av liv och hälsa. I min ungdom fanns det en återkommande vinjett i tidningen Ungdomsbladet. Jag tyckte om bilden, som föreställde en glad vandrare mot evigheten. Att det var Jesus-vägen han gick på, förstod jag av korset, som lyste så vackert i fjärran.
JESUS-VÄGEN – OLIK ALLA ANDRA VÄGAR
Den är trygg och säker. Det byggs många nya vägar, som vi kan susa fram på snabbt och behändigt. Man värnar mycket om infrastrukturen. Men ändå händer det olyckor, ofta med dödlig utgång.
Aldrig har man i någon tidning läst följande: ”Bygget av en livsväg ska påbörjas. Mot en fastställd avgift kommer trafikanternas liv att garanteras. En forskargrupp har lyckats få fram ett effektivt skydd mot döden. Passa på och anmäl dig som intressent!” Vilken sensation ett sådant meddelande skulle skapa i världen och vilka tidningsrubriker!
Men tänk, om vi i morgondagens tidning möttes av första sidans fetstil och det stod så här: ”En sensationell upptäckt har gjorts, framtagen ur ett gammalt dokument, som heter Bibeln. Jesus har öppnat en ny väg till livet åt oss! Evigt liv garanteras. Fritt för alla.” Skulle det bli morgondagens stora samtalsämne? Knappast. Många skulle le åt det hela och anse det som ett aprilskämt. Men Guds ord är inget skämt. Det är fullständigt allvar och samtidigt en underbar uppfordran till oss att tro sanningen. Vi kan lita på den trygga Jesus- och himmelsvägen.
I en liten stuga vid havet låg en flicka sjuk. Hon var ängslig för att hon inte kände himmelsvägen. Far och mor kände den inte alls. Far kände bäst vägen till arbetet och till ölstugan. Den lilla flickan sände bud efter sin söndagsskollärare. När han kom, berättade flickan om sina bekymmer.
Vad gör man vid ett sådant tillfälle? Med bön i hjärtat säger man efter vad bibelordet säger före. Det blev Joh. 14:1‒6, som handlar om Jesus som vägen till himlen. Slå gärna upp och läs! ”Jag är vägen”, säger Jesus. Lärjungen Tomas var liksom den lilla flickan lite ängslig för att inte känna igen vägen. Men Jesus längtar efter att få öppna våra ögon. Han älskar syndaren och har med sitt verk färdigställt den nya och levande vägen, så att Herren Gud bildligt talat kunde klippa av bandet och godkänna himmelsvägen.
– Var så god, säger Herren, vägen står till ditt förfogande. Tacka Jesus för det! Du får gå upp på vägen med uppriktigt hjärta i full trosvisshet, rentvådd från samvetets anklagelser i kraft av Jesu blod.
DU – EN VÄGVISARE TILL HIMMELSVÄGEN
Många står i dag frågande inför en livsväg. Varför just Jesus? Muslimer, buddhister, hinduer och andra religionsutövare kommer till vårt land som flyktingar. Det talas om vad dessa religioner har att ge. Men varken Muhammed eller Buddha eller någon annan religionsstiftare kan säga: ”Jag har öppnat en ny väg till livet åt er.” Jesus har inga konkurrenter om livsvägen. En kristen berättade att han en gång bevittnat en hindubegravning.
– Jag glömmer aldrig, sade han, de förtvivlade skriken. Tröstlösheten var så märkbar. Det fanns inte ett spår av liv bortom graven. Ingen segerkänsla. Det fanns helt enkelt inget hopp.
Ingen muslim eller buddhist vågar bekänna: ”Jag tror, att Muhammed eller Buddha har uppstått från de döda. Därför får jag också uppstå till evigt liv.” Men en kristen går till Jesu tomma grav och fröjdar sig över att Jesus lever och döden är besegrad. Vi möter livets Herre över synd, död och helvete på himmelsvägen, och han gör sällskap med oss. Vilken välsignad uppgift att vara vägvisare till den vägen! Herren vill utrusta oss med brinnande hjärtan för Guds rike. Det får också prägla vår vardag. Missionsuppdraget gäller alla som tror på Jesus.
Ove Bengtsson