Jesus oerhörda anspråk
Vad är det Jesus vill säga till oss när han beskriver sig som ”uppståndelsen och livet”? Låt oss gå lite djupare in i texten.
• Jesus förutsätter det ondas existens
Ordet ”uppståndelse” (från de döda) förutsätter att någon har dött – och sedan övergått till liv! På liknande sätt är det med flera andra Jag är-ord. Världens ljus förutsätter inte bara att det finns ett mörker, utan även att mörkret på sätt och vis är ett ”normaltillstånd” för oss människor (jfr Joh. 1:5, 3:19), den gode herden att det finns dåliga (eller onda) herdar, sanningen att det finns ett antal osanningar men bara en sanning, och så vidare.
Jag är-orden är alltså insatta i ett andligt sammanhang: det pågår hela tiden en kamp mellan ont och gott, eller, för att uttrycka det ännu tydligare – mellan Gud och djävulen.
• Många finns till, men bara en är
Jesus fortsätter med att lyfta fram att även om många finns till, just nu, finns det bara en som äger livet och därmed är, nämligen han själv. Det innebär att han är Gud (liksom Fadern och Anden). I Uppenbarelseboken utvecklas detta perspektiv: Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige (Upp. 1:8).
• Eftersom Jesus är, är han uppståndelsen
I och med att Jesus, Guds Son, är, kunde döden inte behålla honom i sitt grepp. När Jesus gav sitt liv på korset för oss människor och dog, besegrades till och med döden. Därmed följer en av universums stora paradoxer:
När djävulen såg ut som segrare, blev han själv besegrad. Jesus dog, men döden hade ingen makt över honom. I stället uppstod Jesus genom den ”väldiga kraft som är verksam” – vid hans uppståndelse och vid hans tronbestigning i himmelen, men också i oss kristna (Ef. 1:18–21).
Jesus är alltså uppståndelsen, något som vi erinras om varje gång vi firar påsk, men också varje söndag. Därav följer en sak till:
• Eftersom Jesus är, är han livet och den levande
Eftersom Sonen dessutom är av evighet har döden ingen slutlig makt över honom. Därmed är han inte bara uppståndelsen utan även livet. På ett oöverträffat sätt uttrycks det så här i Uppenbarelseboken: Var inte förskräckt. Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet (Upp. 1:17f.).
Jesus, han som är, har alltså makt över liv och död, både här och i det kommande livet.
Den viktiga frågan
Flera jag är-ord står liksom för sig själva, utan att vi kan avgöra i vilket sammanhang de formulerats. Andra har tillkommit i en samtalssituation vilket gör det lättare för oss att förstå dem.
Bland de allra tydligaste är faktiskt det ord vi har här i Jesus samtal med Marta. Det Jesus gör är att han dels säger Jag är uppståndelsen och livet, och dels formulerar en fråga: Tror du detta? Han riktar sin fråga till Marta, när de båda står vid den älskade Lasarus grav, och hon ger honom ett frimodigt svar: Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.
När Jesus ställer sådana frågor2 förstår vi: Frågan är viktig, och Jesus förväntar sig ett mycket konkret svar – av kristna i alla tider! I själva verket hamnar nog alla levande kristna förr eller senare i den situationen att man har anledning att besvara dessa eller liknande frågor. Svaret blir avgörande för ens fortsatta liv som kristen.
Det livsavgörande svaret
Vi har nu lyft fram några aspekter på Jesus undervisning om sig själv, och särskilt studerat vad det innebär att han är uppståndelsen och livet. Vi har sett att hans undervisning mynnar ut i en fråga. Varje människas svar på den frågan har en avgörande betydelse, både för fortsättningen av ens liv här på jorden och sedan för hur det blir med det kommande tillståndet, i evigheten.
Den som här på jorden bekänner sig till Jesus som sin Frälsare, kommer Jesus att bekänna sig till vid den kommande domen. Det är detta som ger en sådan glädje och ett sådant ljus över en kristen broders eller systers bortgång – som i själva verket innebär att någon kommit hem! Eftersom Jesus är uppståndelsen och livet heter det: Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. Detta skriver jag till er för att ni skall veta att ni har evigt liv, ni som tror på Guds Sons namn (1Joh. 5:12f.; jfr Matt. 10:32f., Rom. 10:9f.).
Men vi ska inte glömma bort: våra val har betydelse. Vi kan välja bort Frälsaren – och därmed det eviga livet. Men Guds vilja är att vi alla ska bli frälsta och dela evighetens glädje med honom och vår Frälsare. Därför säger Jesus också så här, med en formulering som påminner oss om att han är uppståndelsen och livet: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet (Joh. 5:24).
Rune Imberg, rektor på FFG, Göteborg