Gårdagen hade varit omtumlande. Han kunde knappt fatta allt som hänt sedan han hade fattat sitt beslut att gå hem till sin far. Ju närmare han kommit hemmet dess mer hade hans fruktan ökat: Skulle dörren vara stängd för honom? Då plötsligt hade pappan kommit springande emot honom och omfamnat honom. Han hade befallt tjänarna att klä honom i högtidsdräkten. På kvällen hade det blivit en stor fest (Luk. 15).
Nu var det morgon. De hade ätit tillsammans. När han såg att fadern höll på att resa sig från bordet tog han honom i armen. ”Far”, sade han, ”vad sker här i dag? Du får tala om för mig vad du vill att jag ska göra.”
Så är det när vi har vänt om till Gud.Då börjar något nytt. Förut har vi gått egna vägar. Vi har tänkt som de flesta gör: ”Mitt liv är mitt.” Men nu har vi vänt om till Gud. Nu är vi hemma hos vår Far. Varje dag är en dag med honom. Det är hans vilja som ska ske.
Det är Jesus som har kommit med detta nya liv. Han har det med sig från himmelen. Där sker Guds vilja hela tiden. Änglarna som omger Gud prisar hans namn och uträttar hans ärenden. Så är det i himmelen. Och i begynnelsen var det likadant på jorden. De första människorna hade sin glädje i att göra Guds vilja. Så var det ända till dess att ormen kom in i paradiset. Han förledde dem. De vände sig bort från Gud. Sedan dess härjar det onda på jorden, med kiv och ovänskap, lidande och död.
Men nu har Jesus kommit till oss. Han har himmelens liv med sig. Han lever för att göra sin himmelske Faders vilja. Tidigt på morgonen, medan det ännu är mörkt, går han avsides för att tala med Fadern. Sedan går han ut bland människorna och uträttar Faderns vilja. ”Min mat”, säger han till lärjungarna, ”är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk” (Joh. 4:34).
Detta är Jesu liv. Och samtidigt blir det hans kamp. Han måste kämpa för att hålla fast vid Fadern. Frestaren lovar honom hela världen för att locka honom bort från Fadern. Folket vill göra honom till en kung som driver bort romarna. Lärjungarna förstår inte den väg han går. Folkets ledare kallar honom syndare och hädare. Det är en ständig kamp. Men Jesus håller ut. Kvällen före lidandet kan han säga till Fadern: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra” (Joh. 17:4).
Nu står vi i samma kamp. Det vet Jesus. Därför lär han oss att dag för dag be Fadern hjälpa oss att göra hans vilja.
Det är dubbel hjälp vi behöver. Både klarsyn och kraft.
Vi behöver klarsyn. Vi kan inte följa världens sätt att leva. Vi behöver den helige Andes hjälp till att ”pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom” (Rom. 12:2). Vi kan inte låta oss ryckas med av varje vindkast i läran. Vi får be Fadern hjälpa oss att se sanningen och hålla fast vid den (Ef. 4:14f.).
Vi behöver kraft. Kraft att kämpa mot de onda makterna. Vi behöver den kraft som Jesus hade när han segrade. Vi får be Fadern ge oss hans vapenrustning så att vi kan stå emot djävulens listiga angrepp (Ef. 6:10ff.).
Och när vi ber, då får vi. Det har Jesus lovat oss. Han frågar oss hur vi själva gör med våra barn, om vi ger dem sådant som är dåligt eller farligt. Nej, nej, det gör vi inte. Om det nu är så, säger Jesus till oss, ”om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom” (Luk. 11:13).
Som vi ber, så får vi.
Gustav Börjesson, prost, Sätila