Han är en av de mest berömda missionärerna genom historien. Hans minne vårdas ömt i Botswana, han står fortfarande staty vid Victoriafallen i det kommunistiska lyckoriket Zimbabwe och en av Zambias större städer heter fortfarande Livingstone.
Vem var David Livingstone?
David Livingstone föddes i Skottland 1813 i staden Blantyre av fattiga föräldrar. Tolv år gammal fick han sluta skolan och börja arbeta på textilfabrik. Dock lyckades han, med hjälp av bättre bemedlade medlemmar av den församling han tillhörde, studera medicin och var färdig läkare 1838. Syftet med studierna var att få åka ut som missionär till Kina.
1840 sändes Livingstone av London Missionary Society till Sydafrika för att etablera ett arbete bland tswanafolket i nuvarande Botswana. Här kom han att arbeta med en annan berömd missionär, Robert Moffat i Kuruman, i Norra Kapprovinsen i nuvarande Sydafrika. Denne Moffat kom också att bli Livingstones svärfar. 1845 gifte sig David Livingstone med Mary Moffat och paret fick fem barn. Efter ca fem år som fast bosatt på missionsstationen Kolobeng – inte långt från dagens Gaborone, Botswanas huvudstad –
levde han resten av sitt liv som kringresande. Han sökte
under många år efter den ideala platsen för en missionsstation för batawanafolket, och under dessa resor kartlade han stora delar av områdena norr om Kalahariöknen och Zambesiflodens övre lopp, inklusive Victoriafallen.
Genom att publicera sina reseskildringar och upptäckter blev Livingstone en man berömd långt utanför de kyrkliga kretsarna. Han blev en dåtidens superkändis.
Under sina resor stötte Livingstone på slavhandeln i Sydöstafrika, till sitt omfång lika omfattande som slavhandeln mellan Västafrika och Amerika. Stora områden terroriserades av portugisiska och arabiska slavhandlare som tömde hela trakter på folk för vidarebefordran till Mellanöstern. Det mänskliga lidandet var oerhört, ungefär 10 % av de infångade slavarna beräknas ha nått destinationen, resten dog på vägen. Livingstone tog det som sin uppgift att upplysa världen om detta för att få ett slut på det, precis som man hade lyckats med att stoppa slavhandeln över Atlanten.
Typisk missionär – och okonventionell
David Livingstone arbetade större av sitt liv efter det då gängse konceptet för mission: Arbeta bland folket med målet att vinna hövdingarna/ledarna för kristendomen. Predika på allmänna platser som marknader och fester. Etablera missionsstationer med kyrka – skola – klinik.
Men Livingstone gick också sin egen väg. Han lämnade London Missionary Society för att kunna arbeta friare och efter mål han själv funnit viktiga. Han tog kampen mot slaveriet som sitt livs uppgift och all strävan efter nya geografiska upptäckter kom att underordnas detta, han ville bli berömd för att kunna tala med större tyngd mot slaveriet.
Lyckad hjälte – och misslyckad
David Livingstone var en missionens superhjälte. Han kom att inspirera kristna under årtionde efter årtionde till att offra, resa ut och ta risker för evangeliets skull. Han är en av de mest berömda upptäcktsresande från 1800-talet. Han är fortfarande respekterad i södra Afrika, ja, rentav älskad. En hjälte värd sitt namn. Samtidigt omvände han mycket få personer till kristen tro, trots att han predikade i stort sett varenda söndag under sitt vuxna liv. Vi vet med säkerhet bara en, hövdingen Sechele.
Livingstone gick sin egen väg och blev från olika håll mycket kritiserad under sitt liv. Han ångrade sitt sätt att ta hand om sin familj. Han levde varaktigt tillsammans med sin fru och sina barn bara under sina fem på missionsstationen Kolobeng. Yngsta dottern Anna Mary träffade han först när hon var sex år. Under sin sista expedition, då han också dog (1873) , var målet att kartlägga Nilens källor, vilket misslyckades. Han levde ett hårt liv och fick njuta mycket litet av sina framgångar.
Alltså – en typisk kristen
Och så ser ju de flesta kristnas liv ut. Det följer ett mönster: omvändelse – tro – helgelse, hängivenhet – uppoffring – misslyckande – nåd. Men livet är unikt. Gud har en kallelse riktad till just mig. Vi får känna stunder av lycka, vi får ibland känna att vi lyckas med saker, men vi lever ett liv präglat av misslyckanden. Historien om David Livingstones liv är också en berättelse om våra liv. Storheten med honom är inte att han var så lyckad, men kanske att det kristna livsmönstret blev så tydligt hos honom. Och av det kan vi uppmuntras.
Petter Kollberg, läkare, Gaborone i Botswana