– Hur är läget? Så frågar vi ofta när vi råkar en vän.
Det vi då tänker på är vardagen och arbetet. Och ofta får vi svaret: ”Jo, det är som vanligt. Det
är bra! Det är bara det att det gärna vill bli för mycket.”
Men det kan hända att den andre tittar på oss och säger: ”Så du har inte hört det? Jag är permitterad.” Nej, det har vi inte hört, så han berättar att företaget där han varit anställd nu har flyttat en del av sin produktion. En tredjedel av arbetarna har blivit uppsagda. Eftersom han hörde till dem som kommit in under de sista åren har han fått gå. ”Ja, så är läget”, säger han.
Så olika kan människor ha det i dag. Den ene har för mycket arbete. Den andre saknar arbete. Men Gud ser både den ene och den andre. Han ser och bryr sig om varje människa där hon är. Det fick Hagar uppleva när det hade skurit sig mellan henne och Sara, hennes husmor, och hon hade flytt. När hon satt ute i öknen kom Herrens ängel till henne. Ängeln talade till henne, han gav henne råd och uppmuntrade henne. Hagar blev helt häpen. Tänk att Gud hade sett henne – sett henne där, ute i öknen! Hon sade: ”Du är den Gud som ser mig” (1 Mos. 16:13).
Sådan är Gud. Han är den Gud som ser. Han ser var och en. Han frågar efter var och en. Det verkar orimligt. Men sådan är Gud. Han är nära för att hjälpa och råda varje människa. Han har ett ord till henne i det läge som hon befinner sig i.
Det gäller henne som är i full gång med sitt arbete men känner att det ofta blir för mycket. Gud ser henne. Och han har något att säga henne. Till att börja med vill han påminna henne om att det är han – Gud själv – som har kallat människan till att arbeta. När han gav Edens lustgård till de förs-ta människorna satte han dem till att odla och sköta den. Och så länge de höll sig till Gud var arbetet en glädje. Men sedan de lyssnat på ormen och vänt sig ifrån Gud ändrades detta. Sedan dess är arbetet förenat med möda och slit för oss
människor. Så detta – säger nu Gud till den upptagna nutidsmänniskan – detta med mödan får du räkna med. Men – fortsätter han – jag har något för dig. Jag ger dig en dag i veckan då du får vila dig från jobbet och stressen. Det är något särskilt med den dagen. Jag har välsignat den, och nu ger jag den till dig och de dina. När den kommer får ni släppa vardagens krav. Ni får vila. Och vi får mötas. Du får koppla av. Sitta i en skön stol. Ge dig ut i naturen med familjen. Det är detta jag vill ge dig – en vilodag.
Gud ser också henne som saknar arbete. Kanhända är det så för dig som läser den här sidan. Då kan du känna dig ställd åt sidan. Men Gud ser dig. Han bryr sig om dig. Han är nära. Såsom han var med Hagar i öknen är han nu med dig. Du får tala med Gud och be honom öppna en väg för dig. Och under tiden – medan du ber och väntar på en anställning – vill Gud att du använder din situation. Det var så Josef gjorde när hans cirklar blivit rubbade, när han fann sig själv som en slav i ett främmande land. Han gjorde det bästa av sitt kärva läge. Och Gud var med honom. (1 Mos. 39 f.)
På samma sätt vill Gud att du, medan du väntar på arbete, använder den här tiden. Ifall du lever i familj, kan du ta på dig marktjänsten. Och om du förstår på dina vänner att de har svårt att hinna med sina ärenden, då kan du erbjuda dig att hjälpa dem. Och ifall du får höra att någon du känner har blivit sjuk, hälsa då på den sjuke. Du får ta varje dag ur Guds hand. Han är med dig och välsignar dig. Och han hör dina böner.
Gustav Börjesson, prost, Sätila