Jesu liknelser har djup som vi kanske aldrig greppar. Vad kan hans ord om skatten i åkern eller den dyrbara pärlan säga till oss?
Det finns nog en ganska vanlig uppfattning, även bland bibelläsare och kristna, att poängen med Jesu liknelser är att de skall vara lätta att förstå och ta till sig. Då tror man att ’budskapet’ i en liknelse är klart efter första genomläsningen. Men Jesu liknelser är inte lätta att förstå och de har djup som vi kanske aldrig greppar. Vad kan två korta liknelser om en skatt i en åker respektive en mycket dyrbar pärla säga till oss?
Gamla tiders bankfack
Jesus talar om en skatt som är gömd i en åker. I vår egen tid, med relativt säkra bankfack och kassaskåp, tänker vi inte alltid på hur annorlunda det var i äldre tider. Under antiken var det vanligt att man grävde ner sina skatter i jorden, om det uppstod en annalkande fara. På det sättet hoppades man kunna rädda sina dyrbaraste ägodelar från att bli stulna av fiender. Jag vill bara nämna en plats, bland många, där man i senare tid har hittat värdefulla skatter som blivit nergrävda, och det är i Delfi i Grekland.
Glömda skatter
Att gömma en skatt i en öppen åker förefaller att vara ett särskilt smart gömställe, eftersom det måste vara svårt att där hitta precis rätt. De människor som första gången lyssnade till denna liknelse om skatten i åkern, visste vad Jesus talade om. Tyvärr fanns det också en stor risk med att gömma skatter i jorden och det var att ägaren till skatten dog och att gömstället föll i glömska. Det var detta som hände i Delfi. Vi får utgå från att det är denna verklighet som ligger bakom den aktuella liknelsen om skatten i åkern.
Den dolda skatten
Den vanligaste tolkningen är väl att det är Jesus och hans rike som är skatten. Åkern skulle då kunna syfta på världen vi lever i – eller ännu bättre: att åkern syftar på Bibeln. Bibeln är ju faktiskt den åker där vi finner Kristus enligt hans egna ord: Skrifterna … dessa som vittnar om mig (Joh. 5:39). Man kan även röra sig på denna åker på ett sådant sätt att man bara ytligt och kritiskt läser Bibeln. Då finner man heller aldrig skatten. Ändå finns skatten där, men man hittar den inte.
Gräv djupt
Den som gräver på djupet i Ordet, finner skatten. I jämförelse med att äga denna skatt, det vill säga Jesus och hans rike, blir allt annat i livet mindre värt. Då blir man också beredd att försaka mycket för att vinna skatten. Mannen i liknelsen säljer allt vad han äger för att vinna just den här skatten, men detta var för honom inget tungt krav utan en nåd. Vi talar alltså om en försakelse som sker i glädje. Vi kan helt enkelt inte låta bli att sälja allt för att vinna den himmelska skatten som är Jesus. Det är endast för den som inte har funnit skatten som försakelsen blir tung.
Olika vägar till Gud
Liknelsen om pärlan kan förstås på ett likartat sätt. Den skillnad som kan finnas mellan de båda liknelserna är att skatten i åkern beskriver den människa som plötsligt drabbas av Kristus, medan fyndet av pärlan förutsätter ett sökande. Våra vägar till Jesus är ju så olika.
Du är skatten!
Men tänk om det är precis tvärtom! Tänk om det är du som är skatten! Tänk om det är du som är pärlan! Att du är en skatt och en pärla i Guds ögon beror på att det är Han som har skapat dig, och Han älskar dig. Du är så ofantligt dyrbar och värdefull inför Gud. Men du är gömd i en åker, precis som Adam och Eva ville gömma sig inför Gud efter sitt syndafall. Köpmannen, som här är Gud, söker efter vackra pärlor och han vill finna dig!
Är det inte detta hela Bibeln handlar om, att Jesus har sålt allt vad han äger för att vinna skatten i åkern! Uttrycket säljer allt vad han äger förekommer i båda liknelserna och båda gångerna målar dessa ord Kristus för våra ögon. Han är den som har utblottat sig på allt för att vinna oss syndare tillbaka till Gud.
Ingemar Rådberg, kaplan på Lärjungagården i Torestorp