Resa till mognad

År 1950 var 10 % av Sveriges befolkning över 65 år. 2010 hade den siffran stigit till 19 %. Den beräknas öka till 25 % år 2030. Denna åldersgrupp är en betydelsefull del av vårt samhälle. De flesta svenskar kan förvänta sig att uppnå den åldern. Men samtidigt är det många som inte ser fram emot det. Hur ska vi se på åldrandet? Hur kan vi bejaka den tanken att vi är gamla eller kommer att bli gamla? Ett sätt är att se åldrandet som en resa.

Förbered för åldrandets resa
Hur kan vi bäst förbereda oss för åldrandet? På ett sätt är de första 65 åren en förberedelse för den sista delen av vår jordiska resa. Hur vi lever livet fram till 65 påverkar väldigt mycket livet efter 65. Vår förberedelse kan delas upp i fem olika områden:

• Andligt perspektiv
Vad är det som är grunden för vårt värde, vår trygghet, bekräftelse och betydelse? Det verkar som att det handlar om att se bra ut, vara friska och aktiva, prestera mycket, vara omtyckta, osv. När vi har detta kan livet kännas bra. Åldrandet blir ett hot eftersom risken är stor att vi kommer att förlora det som är grunden för vårt värde.
Den ende som kan tillfredsställa vår djupaste läng­tan efter att vara älskad och betydelsefull är Jesus Kristus. Han älskar oss villkorslöst och ger oss betydelsefulla uppgifter. När Jesus Kristus är grunden i våra liv är vi väl förberedda att åldras.

• Fysisk hälsa
När vi tar hand om vår hälsa genom att äta sunt, motionera lagom mycket, få tillräcklig sömn och gå på regelbundna hälsoundersökningar finns det goda förutsättningar för ett liv med kvalitet efter 65.

• Sociala aktiviteter
En annan del av vår förberedelse handlar om relationer. Om vi prioriterar relationer kommer det att finnas människor i vår omgivning när vi blir äldre. Om vi försummar våra relationer kommer vi att känna oss ensamma senare i livet. Principen ”Det människan sår skall också hon skörda” gäller också här.
Dels handlar det om familjerelationer. Om vi investerar tid till att bygga upp våra relationer hemma kommer vi att ha barn, barnbarn och syskonbarn som vill vara i vår närhet när vi är äldre.
Dels handlar det om vänskapsrelationer. När vi tar tid att odla sådana relationer kommer vi att få vänner som oftast blir vänner för livet. Ett bra sätt att bygga nya relationer är att vara gästfri genom att bjuda hem folk till sig. Vårt engagemang i församlings- och föreningsliv och i andra slags aktiviteter är naturligtvis också viktigt. Där finns det människor som vi kanske umgås med hela livet ut. De intressen vi utvecklat tidigare under livet ger oss förutsättningar för att kunna fortsätta med dem när vi har kommit upp i åldern och då minskar risken att vi ska bli ensamma.

• Intellektuella aktiviteter
Vi kan läsa böcker, gå på kurser eller föreläsningar, jobba med olika projekt och lösa korsord, som ett sätt att engagera oss tankemässigt. Det är viktigt att förvalta vår förmåga att tänka och resonera för att vara så pigga som möjligt när vi kommer upp i de senare åren.

• Emotionell hälsa
Vad vi gör med våra smärtsamma känslor har stor betydelse för hur livet kommer att se ut för oss när vi går in i den sista fasen av våra liv. Vi kan bära på en mängd olika känslor som vi inte har hanterat på ett sunt sätt. Kanske vi har förnekat eller förträngt dem tidigare – då återkommer de och påverkar oss senare i livet.
Rädsla är en av nyckelkänslorna. Det kan till exempel finnas en rädsla för att åldras som gör att vi inte vill prata om det. Det kan också vara rädslan för sjukdom och döden, för att bli beroende av andra, för att misslyckas eller för något annat. När vi inte pratar om eller bearbetar det som vi är rädda för, kan rädslan bli ännu större och så småningom få makt över oss.
En annan känsla som är vanlig när vi blir äldre är skuld. Vi har en tendens att skuldbelägga oss själva för våra misstag och misslyckande – inte minst i våra familjerelationer. När vi tänker bakåt och ser vad vi har gjort som har varit fel och vilka konsekvenser det har fått, då ångrar vi att vi har gjort som vi har gjort eller att vi inte har gjort tillräckligt. Om vi inte bearbetar detta kan det kännas som om bördan blir allt för tung att bära.
Det är också viktigt att få sörja våra förluster i livet. Vi råkar ut för mycket sådant. En förlust kan vara en familjemedlem eller kamrat som dör, det kan vara en skilsmässa, arbetslöshet eller att gå i pension, att råka ut för olycka eller sjukdom. Det kan också vara ett ekonomiskt bakslag, att inte ha kvar en viktig ägodel eller att inte uppnå något som man haft som en ambition eller målsättning. Om vi inte sörjer våra förluster finns det risk att detta kan leda till depression.
En annan känsla som ofta finns hos äldre människor är bitterhet, som är en konsekvens av att livet inte blev som vi tänkt oss. Då är det viktigt att förlåta andra för att inte hamna i bitterhet resten av sitt liv. Det finns också andra känslor som kan sätta djupa spår.
Förberedelsen för denna resa är oerhört viktig för att åldrandet ska få så stor behållning som möjligt. Och det är aldrig för tidigt att börja förberedelsen för denna resa.

Resans slutstation
Hur ser vi på döden? Döden kan vara ett skrämmande ord. Hur reagerar vi till exempel när vi får besked om att vi har en dödlig sjukdom? Det är ofta en process som börjar med att vi vägrar erkänna att det är sant. Sedan kommer en fas när vi blir arga eftersom det känns så orättvist. Många försöker träffa en uppgörelse – inte minst med Gud – för att få fortsätta leva. Det finns en risk att man hamnar i en depression eftersom man ser det som en förlust. Därför är det viktigt att sörja denna förlust. Det sista steget i denna process är vi accepterar att vi kommer att dö och upplever frid.
Men döden är inte slutstationen för den som är kristen. Vårt verkliga hem är inte här på jorden utan vi får se fram emot att komma till något bättre. Vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet (Fil. 3:20–21). Då får vi se honom sådan han är och får för alltid vara nära Herren.
John Breneman, Gråbo
Teolog, lärare och terapeut