Fyra man ur MBV-led hade fått personlig inbjudan att vara med vid en av Kyrklig Samling anordnad konferens i Rom i höstas. En av dem delar här med sig av sina intryck från resan och överläggningarna.
Fyra man ur MBV-led hade fått personlig inbjudan att vara med vid en av Kyrklig Samling anordnad konferens i Rom i höstas. En av dem delar här med sig av sina intryck från resan och överläggningarna.
Det var ett förtätat ögonblick vi upplevde onsdagen 6 oktober i en av Roms katakomber när biskop Bertil Gärtner gav oss några ord på vägen, strax före återresan till Sverige. Vi blev påminda om Paulus och Silas, som sattes i fängelse i Filippi för att de förkunnat evangelium. Men varken den minst sagt omilda behandling de fått eller frihetsberövandet kunde tysta den tro och den lovsång som levde i deras hjärtan. Plötsligt öppnade Gud själv en alldeles oväntad väg för dem. Hans möjligheter var inte uttömda.
KRIS I KYRKAN
Med anledning av det alltmer kritiska läget för vår Svenska kyrka, hade Kyrklig Samling kring Bibeln och bekännelsen inbjudit personer från rörelser inom Svenska kyrkan som vill stå på Bibelns och bekännelsens grund. Sammanlagt var vi 47 personer som tillbringade en vecka tillsammans i Rom. Förutom oss som kom från MBV, fanns där representanter från högkyrkliga och gammalkyrkliga kretsar, från laestadianerna och från OAS-rörelsen. Många av deltagarna var engagerade i Svenska kyrkans fria synod. Även om majoriteten var präster fanns det också en hel del lekmän med.
DJUP ORO
Gemensamt bar vi på en djup oro därför att ”den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” har det mycket trångt i Svenska kyrkan. Kyrkans ledning vill hålla sig väl med politiker och kulturelit. Många skäms för Bibeln och Kristus och är beredda till långtgående kompromisser med tidsandan. Kristus och försoningen är på väg att försvinna ur förkunnelsen. Svenska kyrkan är en kyrka i sönderfall. ”Kulturen har fångat in och förvandlat Svenska kyrkan till något annat. Kyrkans företrädare frågar ängsligt: ’Vad vill folk ha?’ i stället för: ’Vad vill Gud ge?’” som någon träffande uttryckte det.
Det har blivit allt svårare att arbeta inom Svenska kyrkan eftersom främmande krafter har fått så stort insteg och inflytande. Många kyrkoarbetare känner stor uppgivenhet och ensamhet och är hårt trängda.
I LINKÖPINGSMÖTETS ANDA
Mötet i Linköping 1997, som samlade 2000 personer, väckte hopp och gav många råg i ryggen. Vi upplevde starkt att vi behöver samlas för att stödja varandra. Kyrklig Samling tog därför detta fina initiativ till en konferens som kom att förläggas till Rom och stod också för i stort sett alla kostnader.
Vi samlades i bön och gudstjänst, men också till studium. Det gavs flera goda föreläsningar om reformationens grundprinciper, om kyrka och ämbete. De olika rörelserna fick tillfälle att presentera sig och tid ägnades även åt en analys av det postmoderna samhället. Varje dag innehöll också samtal och överläggningar. En viktig tanke var att vi skulle få tillfälle att lyssna och lära av varandra och att vi skulle få möjlighet att lära känna varandra. Programmet var intensivt, men vi hann ändå med att se en del av Roms sevärdheter och på dessa utflykter umgås under mer fria former. Det var både trevligt och trosstärkande att vara i kristna bröders och systrars gemenskap, och jag är mycket tacksam för att Kyrklig Samling anordnade denna konferens.
VARFÖR ROM?
Att samlingen förlades till Rom berodde på flera saker. Det blev faktiskt billigare än att ha den på hemmaplan. Vi kom tillräckligt långt iväg för att kunna lämna de dagliga plikterna bakom oss. Vi kom utom räckhåll för massmedia. Vi kom till ”helgonens och martyrernas stad”, där det finns mycket att se som varje kristen och inte minst präster och förkunnare kan ha nytta av.
MARTYRERNAS STAD
Vi besökte Mamertinska fängelset, där både Petrus och Paulus lär ha suttit fängslade. En stark upplevelse var det att komma till det väldiga Colosseum, denna arena med plats för 55 000 åskådare som byggdes på 70-talet för att ge underhållning åt Roms befolkning. Där utspelades många blodiga kamper på liv och död, med människor och djur inblandade. Här kämpade gladiatorerna. Det var också här många kristna fick ge sina liv. De släpptes in till hungriga rovdjur inför stora åskådarmassor. Det var då det kunde hända att de stämde upp lovsång till Guds ära tillsammans och människors nyfikenhet väcktes: Vad var detta för en tro, som gjorde människor så frimodiga och till och med övervann deras dödsfruktan? Så blev martyrernas blod kyrkans bästa utsäde, som en kyrkofader uttryckt det. Förföljelserna, som var tänkta att stoppa den kristna tron och skrämma människor bort från den, fick precis motsatt effekt.
Vi kom också på den gamla Via Appia. Det berättas att Petrus gick denna väg ut ur Rom för att rädda sitt liv under en förföljelse och att han där mötte Jesus på väg åt motsatt håll. Petrus frågade: Domine, quo vadis? Herre, vart går du? och fick till svar: Till Rom för att korsfästas igen. Då förstod Petrus att hans uppgift var att vända om och gå tillbaka in i staden för att vara hos sina kristna bröder och systrar. Det gjorde han också och blev så småningom korsfäst.
VÅR KAMP
Vi lever i dag i historiens värsta martyrtid. Det finns beräkningar som säger att tusentals kristna lider martyrdöden varje vecka. De ger sina liv för den tro vi har gemensam. Också vi som är kristna i Sverige får känna av svårigheter och blir pressade. Vi frestas att anpassa oss, ge upp vår kristna profil och så få lugn, eller att fly undan och isolera oss på en trygg plats. På båda sätten kan vi svika Kristus.
Många goda präster är hårt pressade, de blir förbigångna och isolerade. Ett ganska stort antal unga män, som bär på en kallelse att bli präster, kan inte bli det på grund av sin ämbetssyn. De får betala ett högt pris. Kyrkan utarmas dessutom på goda präster. Hur ska kyrkfolket få tillgång till en rätt förkunnelse och nattvard och inte minst hur ska vårt svenska folk få det evangelium som är svaret på varje människas djupaste längtan? Just missionstanken blev för övrigt väldigt starkt betonad.
KRISTUS LEVER
Situationen är svår, men Kristus lever och har framtiden i sin hand. Vår uppgift är att hålla fast vid både sanningen och kärleken, att leva av det goda Gudsordet och föra det vidare. Trohet mot Kristus är det avgörande. Vi får nog räkna med att behöva offra alltmer för vår Herre, men låt oss då inte glömma att vi har funnit skatten som är mer värd än allt i världen, Guds kärlek i Kristus Jesus. Det vi får offra i Jesu efterföljd är aldrig förlust eller nederlag, utan steg på vägen till uppståndelsen. När vi föjer honom är vi i allra bästa sällskap; med Jesus går vi genom död till liv.
ETT GEMENSAMT ANSVAR
Vi som var samlade i Rom var inte ense i allt, men vi står på samma grund och vi har ett gemensamt ansvar och rika resurser tillsammans. I en tid då så mycket rasar behöver vi stå samman. Vi behöver höra från varandra: Vi har inte heller gett upp, vi står vid er sida. Vi delar samma tro, samma kamp och vi har samma hopp.
Gud har genom nöden fört oss närmare varandra. Detta måste vi ta på allvar och fortsätta att samlas på riksplanet som i Linköping, på regionalplanet som i Örkelljunga och Växjö. På lokalplanet kan vi stödja koinoniorna, de små gemenskaper kring Guds ord och sakrament som växer fram där nöden så kräver.
Biskop Gärtner betonade att vi behöver samlas kring Guds ord och nattvarden, för då verkar Guds Ande och ger växt. Exakt vad som växer fram vet vi ännu inte, det ligger i Guds hand. Vi får be för oss själva, för varandra och för vårt svenska folk och frimodigt vänta efter Herren. Han kan öppna väg där det i dag ser ut att vara stängt. ”Historien är berättelsen om det oväntade.”
Lars-Åke Nilsson bibelskollärare & präst, Åsljunga
Fotnoter: Koinonia är ett grekiskt ord som betyder gemenskap. Det används i Nya testamentet om de kristnas gemenskap med Gud och varandra. Kyrklig Samling bildades 1958 med anledning av att Svenska kyrkan mot Bibel och bekännelse godtagit kvinnliga präster. Kyrklig Samling är ett forum för samråd och samtal, som knyter till sig nyckelpersoner från olika bibeloch bekännelsetrogna traditioner. Dessa blir kanaler i båda riktningar. Bo Giertz var Kyrklig Samlings förste ordförande; den nuvarande är kontraktsprost Sven-Arne Svenungsson, Kungshamn.