I nästan tvåtusen år har människor funderat över frågan om varför Jesus måste dö. I kyrkans reflektion kring detta mysterium har man kommit att betona tre olika motiv i försoningen: segern, offret och kärleken.
Den största segern
Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus (1 Kor. 15:57).
I den klassiska försoningsläran, som var vanlig i urkyrkan, betonades segermotivet. Själva ordet ”evangelium” är ju ett ord med sådana kopplingar – det är det glada budskapet om seger som proklameras. Genom syndafallet kom de onda makterna i besittning av världen. Djävulen kallas för ”denna världens härskare”,1 döden har ”herravälde” på jorden2 och synden ”härskar”.3
Det betyder att vi människor regeras av de onda makterna, en övermakt som vi inte kan stå emot eller själva besegra. Därför måste Gud sända sin egen Son för att besegra djävulen, synden och döden. Vi vet ju att ondskan ännu finns kvar i vår värld, och nu väntar vi på att Jesu seger ska verkställas slutgiltigt. Döden och djävulen ska utplånas4 och skapelsen ska återupprättas.5 Därför kan Paulus säga: Han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.6 Segern är din!
Ett fullkomligt offer
I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder (Ef. 1:7).
På 1000-talet formulerade Anselm av Canterbury den objektiva försoningsläran. Endast Gud är stor nog att försona hela världens synd, men eftersom det är människan som syndat så måste en människa sona. Därför behövde Gud bli människa, för att kunna försona världen med sig själv.7
I Bibeln används ofta bilden av Jesus som vårt offerlamm. Betydelsen av de gammaltestamentliga offren används för att förklara Jesu död i Nya testamentet. Han är brännoffret som dör i syndarens ställe,8 han är gemenskapsoffret som genom sin död återupprättar gemenskapen med Gud,9 han är syndoffret vars blod renar från all synd,10 han är skuldoffret som betalar mänsklighetens skuld till Gud.11
Poängen här är att människan inte själv kan sona sin synd inför Gud, utan Gud själv tar det straff hon skulle haft. Att ”tro” betyder att man tar emot benådningen och då blir frikänd – ”förklarad rättfärdig” – inför Gud.12 Du är fri och förlåten!
Aldrig har någon älskat som han
Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare (Rom. 5:8).
På 1800-talet rasade i Sverige en het debatt om försoningen. Striden stod mellan det som kallas objektiv försoningslära, med betoning på offermotivet, och subjektiv försoningslära, med betoning på att Gud blev människa för att visa sin kärlek till oss och på så sätt locka mänskligheten tillbaka till gemenskapen med honom.
Ställer vi dessa båda synsätt emot varandra blir det fel. Försoningen är både ett offer och en kärlekshandling. Att Gud offrar sig själv därför att han älskar oss är ett tema som ständigt upprepas i Bibeln. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.13 Gud älskade dig så mycket att han var beredd att dö i ditt ställe!
Fredrik Hector
Missionär i Etiopien
1. Joh. 12:31
2. Rom. 5:17
3. Rom. 5:21
4. Upp. 20:10, 14
5. Rom. 8:19–21
6. 2 Tim. 1:10
7. Kol. 1:19
8. Jes. 53:3–4
9. Hebr. 4:16
10. 1 Joh. 1:7
11. Kol. 2:14
12. Rom. 3:26
13. Joh. 3:16