Fråga
Har följt Till Livs serie om bön – och jag vill gärna be mer. Men jag har hamnat i en återvändsgränd som är svår att komma ur. Allt runt omkring mig vill få mig att stå till tjänst, vilket jag gärna gör. Sen är mitt arbete en tjänst i församlingen och därför sysslar jag en del med bibelordet. Jag ber ofta då och då, men det blir inga ’riktiga’ bönestunder och jag har svårt att koncentrera mig, tankarna flyger iväg.
Det är trevligt att börja dagen med dagstidningen, men är det kanske det jag ska prioritera om …? Är det bara att försöka igen …? Eller har jag inte haft ett möte med Gud, som det stod i en artikel? ”Man är inte en kristen om man inte ber”, har någon skrivit.
Hjälplös
Käre vän!
Låt mig först tala om för Dig att det är Guds gode Ande som har manat dig att skriva hit. Han är hos dig och vill hjälpa dig. Du har en tjänst i församlingen. Och allt runt omkring dig vill få dig att stå till tjänst. Du är överhopad. Du vill be men du har svårt att koncentrera dig. Du känner dig hjälplös.
Jag tror att du ser bönen som en uppgift. Men hur var det för Jesus? Alla frågade efter honom. I samband med en helg i Kapernaum hade han fått tala i synagoga. På kvällen hade han botat stadens sjuka. Han övernattade hos Petrus. Tidigt på morgonen bankade det på dörren, det var några som sökte Jesus. Men när Petrus skulle väcka
Jesus var han inte där. Han och de andra lärjungarna fick leta efter honom. När de fann honom förstod de hur det var. Medan det ännu var mörkt hade Jesus gått ut till en enslig plats för att tala med Gud, sin Fader (Mark. 1:35ff.). Det var så han fick kraft att göra det han skulle göra. Han gick inte ensam. Fadern var med honom i allt som han gjorde (Joh. 5:19ff).
Nu har Jesus öppnat detta för oss. Han vet hurdana vi är. Att vi vill tro på oss själva. Att vi vill agera i egen kraft. Men han har gått i vårt ställe och sonat det som vi har brutit. Nu kallar han på oss. Vi får gå till honom med vår skuld, och när vi tror på honom blir vi Guds barn med honom. Därmed blir allt annorlunda. Vi slipper gå i egen kraft. Vi får lämna oss åt Gud, vår himmelske Fader.
Du känner dig hjälplös. Nu får du räcka fram dina tomma händer mot Gud. Han ger dig allt som du behöver. ”Be”, säger Jesus. ”och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas” (Luk. 11:9ff). Du får börja din dag med att lämna dig åt Gud och be honom om allt som du behöver.
Jag känner inte dina förhållanden. Men jag vill uppmana dig att sätta av en bestämd tid på morgonen för bön och andakt, t.ex. en halvtimma. Kanske betyder det att Du får ställa väckarklockan till att ringa tidigare. Håll sedan på den tid du har bestämt. När du ber bör du stänga dörren om dig (Matt. 6:6). Då kan du röra läpparna och känna att du samtalar med Gud. I likhet med oss andra har du svårt att samla dig. Jag råder jag dig att börja med att be Guds Ande komma till dig. Säg: ”Kom helige Ande, du är ju Hjälparen, kom och hjälp mig”. Om du sedan under bönen märker att tankarna flyger iväg, så be samma bön på nytt. Du kan använda den bön som Luther har gett oss, den som står på nr 8 i Bönboken (i slutet av Psalmboken). Eller du kan be fritt – tacka, be om förlåtelse, be om skydd, och överlämna dig åt Gud. När du ber ”Fader vår” så be sakta, sakta.
Läs ett stycke i Bibeln. I din tjänst får du syssla med Bibeln, men du behöver Guds ord för egen del. När du sedan går till dina saker går du inte ensam. Du går med Gud, din Fader.
På kvällen bör du be på liknande sätt. Då kan du nämna dina anhöriga och dina vänner. Då kan du lägga allt det där ”runt omkring” dig i Guds händer. Och till sist får du lämna dig själv åt honom. Och somna tryggt, i Guds händer.
Varma hälsningar
Gustav Börjesson