Guds tid i Indien?

Karin G. ekström, tidigare missionär och missionssekreterare i ELM:

Indien är ett stort land med mer än 1,2 miljarder människor. Materiellt och religiöst skiljer sig förhållandena i olika delar av landet. Jag har bara sett fragment, men det ger mig lite tankar.

Naturtillgångarnas och religionens påverkan

Mängden invånare ger tyngd åt nationen och den kan vara sig själv nog – även om fördelningen är skev finns det tillräckligt med resurser vad gäller teknologi, människors kunnande, naturtillgångar och mat i landet. Några exempel: Vatten från monsunregnen tas tillvara i jättedammar och används i väl utvecklade bevattningssystem för jordbrukets ris-, grönsaks- och fruktodlingar. På köpet får man fisk, som ju även finns i havet. Vi kom förbi ett stort järnverk, sockerfabriker och stora arealer med hönserier. Det finns även exempel på att personer från t.ex. Kenya sökt sig till Indien för högre studier eller kvalificerad sjukvård.

Att vara sig själv nog som nation kan också innebära att medborgare i gemen inte behöver utrustas för att kommunicera med omvärlden. Undervisning i utländska språk förekommer inte överallt, och i området kring Tuni träffade vi inte på många som kunde engelska. Det lokala språket är telugu.

Även om staten enligt konstitutionen ska vara sekulär är det hinduismen (80,2 %) som präglar landets kultur, frånsett några muslimska områden i de norra delstaterna. Hinduismen – med alla sina gudar, inklusive Jesus, och huvudtanken ”håll dig väl med alla och välj vilken du vill” – tycks leda till ett opersonligt undanglidande som också präglar kontakten med medmänniskorna och inte väcker djupare engagemang för andra. Det fi nns mörka aspekter, inte minst när det gäller människovärdet och synen på kvinnan. Evangelium om Jesus Kristus – så som det sammanfattas i Joh. 3:16 ”Så älskade Gud världen” – och Bibelns syn på varje människas värde, är i denna kontext något helt revolutionerande och nyskapande.

Vårt möte med kvinnorna

Utöver att delta i det allmänna programmet undervisade jag på två endagskonferenser för kvinnor. Det kom sammanlagt 140 olika deltagare, och Rakel och jag fick möta kvinnor som var glada, positiva och formligen tycktes suga i sig det de fi ck höra. Pastor Shalems fru Sarah var en utomordentlig tolk och ena dagen fungerade en 18-årig flicka som utmärkt ’sekreterare’ genom att på telegu skriva ner det som tolkats på en whiteboard. Hon var så duktig, men kunde inte ett ord engelska!

Detta var typiskt och min största frustration på resan. Jag hade velat samtala mycket mer med kvinnorna om deras personliga situation – inte bara få upplysningar i allmänhet om dem utan få direkta personliga möten för att få bättre inblick i människors vardagsliv. Inte minst gällde detta bibelkvinnorna med uppgifter i församlingarna. Hur ser de på sin uppgift? Vad gör de i möten med människor? Hur skulle de behöva utrustas ytterligare? En annan grupp var pastorsfruarna, och i teamet talade vi om att ordna något för dem – delvis samordnat med deras män – vid ett annat tillfälle. Änkorna talas det ofta om som ekonomiskt och socialt utsatta, och så finns de unga flickorna varav flera hade som förbönsämnen att få goda kristna män.

ELMs kallelse i indien? Evangelisation sker bäst från indier till indier. Här kan ELM stödja och uppmuntra. Under de snart sju år som Bethesda Lutheran Ministries (BLM) har haft kontakt med ELM har ett antal händelser inte kunnat uppfattas på annat sätt än att Gud lett oss in i denna uppgift. Att fortsätta genom att vidga och fördjupa det nuvarande konceptet med regelbundna resor och undervisning kan, som vi uppfattar det, vara en väg. Vi får lita på att missionens Herre både kan öppna och stänga dörrar i ELMs missionsarbete i såväl ’gamla’ som nya länder. Det vill jag lägga på ditt hjärta som ett böneämne!

Karin G. Ekström, Kristianstad

Jan-Ulrik Smetana, missionsgårdspastor på Missionsgården Fridhem:

Trafiken är livlig, bilar tutar hela tiden – vi sitter i taxin och trängs. Det går ganska fort på den dubbelfiliga asfaltvägen och det är mörkt ute. Vi ska in på en avtagsväg, men vad gör Raj, vår chaufför? För att nå avtagsvägen kör han in på motsatt körfil, bilar kommer nu rakt mot oss … i trafiken i Indien är visst allt tillåtet! Den mindre vägen vi kommer in på är mera skumpig och hålig.

Församlingsbesök

Vi är på väg till en av församlingarna här i Andra Pradesh. Många byar ser vid en första anblick likadana ut: smala gränder, enkla hus, många människor, avgudastatyer och små tempel vid gathörnen. Bilen stannar, vi är tydligen framme. Direkt när vi öppnar dörren slår värmen emot oss och ett högt ljud av sång och cymbaler. ”Det är kyrkklockorna”, säger Karin G. Ekström. Vi rör oss mot sången, det är här i Badrawaram vi ska hålla kvällsmötet.

Vi gör församlingsbesök både eftermiddag och kväll. Det samlas mest kvinnor och barn, även de riktigt små är med trots att klockan kan vara 22 innan mötet är slut. Kyrkorna är enkla stenhus, inga stolar finns utan alla sitter på golvet. Men här i Badrawaram hålls mötet under öppen himmel mitt emellan några hus, under en gatlampas sken! Pastor Moses inbjuder Rakel Smetana att framföra en hälsning till församlingen och hålla vittnesbörd. Det är andra gången jag ska predika här i Indien. När jag öppnar Bibeln så – poff! – försvinner strömmen och allt blir svart. Jag får fram min pannlampa från ryggsäcken, Guds ord bär inte bojor, tänker jag, och läser: ”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan.” Strax efter att jag slutat predika strömmar åhörarna fram och vill ha förbön. Flera har med sig olja att smörja med. Pastor Shalem hjälper mig att förstå vad de önskar. Manisha vill att vi ska be för hennes onda mage, Pandu har prov i skolan, Ruth har inte kristna föräldrar … Alla i teamet hjälps åt att ropa till Herren för var och en. När vi åker hem känns det tillfredsställande! Vilken förmån att få sprida Guds ord här och vad underbart att Ordet tas emot! Troligen var också några hinduer med på mötet.

Guds tid i indien!

Så här ser det ut möte efter möte. Det har varit förföljelse i Indien, pastorer har blivit misshandlade och kyrkor nedbrända. Men här i Andra Pradesh predikas nu Guds ord rakt ut i byarna bland människorna och avgudarna, där sången fungerar som kyrkklockor. Det verkar vara Guds tid i Indien, och det är så uppmuntrande att vara med om det!

Pastorskonferensen

Det är tredje året som ELM hjälper till med pastorskonferensen. Den hålls i Lova Kuthuru nära barnhemmet Bethesda. Pastorerna har en viktig uppgift och det känns så angeläget att vara med här. Det stora tältet rymmer knappt hundra stolar och nästan alla är upptagna innan konferensens tredje dag är slut. Det är förväntan i luften, man tar emot undervisningen från Bibeln och den lutherska bekännelsen med bifall, hallelujarop och applåder. De tar också med glä dje emot både bibel och katekes. Till sist ber pastorerna för oss som undervisat och tältet fylls av ett muller av bön som stiger upp till Gud.

Guds tid i Sverige? I Sverige blir Guds rike lätt något teoretiskt. När jag såg hungern efter Guds ord i Indien och hinduer som börjat tro på Jesus, så blev det mycket levande. Det var ett centralt och enkelt budskap om Jesus som togs emot, och glädjen över samma budskap får också vi ha. Många tog vara på de tillfällen då möten anordnades – så kan också vi prioritera! För Guds ord är lika levande och verksamt i Sverige som i Indien. Evangeliet gäller lika mycket här som där.

Jan-Ulrik Smetana, Vännäs