Indien – på Guds hjärta

Indien är annorlunda, inte bara i jämförelse med Sverige, utan också jämfört med andra delar av världen där ELM bedriver missionsarbete. Men skulle vi trots dessa skillnader kunna göra en insats i landet och i kyrkorna? Erik J. Andersson var med i en delegation som besökte Indien i februari.

Indien är annorlunda, inte bara i jämförelse med Sverige, utan också jämfört med andra delar av världen där ELM bedriver missionsarbete. Men skulle vi trots dessa skillnader kunna göra en insats i landet och i kyrkorna? Erik J. Andersson var med i en delegation som besökte Indien i februari.

MÖRKRET HAR FALLIT när vi kommer till den lilla byn. Jag vet inte om man väntat oss dit eller om besöket blir en överraskning, men snabbt går budet om att vi kommit och det samlas ett tiotal kvinnor. Vi – det är Benedikte Nilsson, Rakel Smetana och jag, tillsammans med våra värdar, pastorerna Moshe och David. Man gör plats i husets yttre rum eller om det är en stor veranda. Pastor David tar upp en sång och ackompanjerar på trumma. Kvinnorna stämmer in och när tredje eller fjärde sången är igång är vi mellan tjugo och trettio personer församlade. Bland dem är bara en handfull män. Jag ombeds att predika och får tillfälle att berätta om en levande Gud som längtar efter gemenskap med varje människa och om Jesus som dog för att befria oss från mörkret i våra liv. Medan tolken översätter mina ord tar jag in åhörarnas blickar. De lyssnar intensivt. De längtar efter att få höra om Jesus.

Präglat av hinduismen

För femte gången besökte en mindre grupp från ELM sydöstra Indien nu i början av februari. I området runt staden Tuni i delstaten Andhra Pradesh har vi sedan ett tiotal år kontakt med kristna syskon i Bethesda Lutheran Ministries (BLM). Trots att syftet med resan främst var att möta BLMs ledning för samtal och att undersöka möjligheterna för fortsatt samarbete, hann vi med fl era församlingsbesök som det jag beskrev här inledningsvis. Vi fick också vara med vid outreach – evangelisationsarbete i byar utan någon kristen närvaro.

De flesta människor i Andhra Pradesh talar telugu och kunskaperna i engelska är begränsade. Hjälp med översättning gjorde att vi ändå kunde komma människor ganska nära och få en inblick i deras tänkande och kultur. Indien är ett hinduiskt land (över 80 procent är hinduer). Stora delar av landet är helt präglat av religionen med dess mångfald av gudar och ett kastsystem som strikt delar in människor i grupper med olika status och värde. Tron på reinkarnation dominerar också. Den innebär att man efter döden återföds till ett nytt liv på jorden. Beroende på hur man levt får man det bättre eller sämre i sitt nästa liv. Målet är att till slut nå så högt att man lämnar kretsloppet. ”Det är dit vi alla vill”, förklarade en man vi mötte, ”och därför försöker vi leva som goda hinduer så att vi fortare ska få komma dit.”

När vi besökte städerna kunde vi notera spår av buddism, islam och kristendom i arkitekturen, men människorna är helt präglade av hinduism och på landsbygden såg vi inte spår av något annat. Politiskt rör sig också Indien i prohinduistisk riktning, vilket gör det svårare för bekännare av annan tro, särskilt för muslimer i de delstater där de är få och för kristna som enligt offi ciell statistik utgör ett par procent av landets befolkning.

Kristus lyfter av bördorna

På frågan om varför det är mest kvinnor i de kristna församlingarna svarar Moshe Badda att männens stolthet många gånger hindrar dem. En del män hanterar i stället sin nöd genom att söka sig till alkohol. Kvinnorna i utsatta samhällsgrupper hör att det fi nns hjälp att få i livet och man vill veta mer. I mötet med kristendomen, i mötet med Kristus, möter de något helt främmande – och fantastiskt – en Gud som inte vill vända deras låga status, deras misslyckanden och deras synd emot dem för att straffa utan i stället lyfta av bördorna och ge frälsning till just svaga människor.

Tankar om BLM och ELM

För en förstagångsbesökare som jag erbjöd Indien fler intryck än vad som kunde processas. Fortfarande, flera veckor efter resan, går jag och funderar på saker jag såg och samtal vi hade. Men det specifika syftet med denna resa var att utreda och undersöka möjligheterna för ELM att fortsätta – och fördjupa – samarbetet med BLM. Beslut om detta ska tas i ELMs Nämnd för Utlandsmission (NUM ) och styrelse under våren. Utan att förekomma det vill jag här ändå dela några tankar.

Bethesda Lutheran Ministries har ett gott, men smalt, ledarskap. Pastor Moshe Badda är den självklare ledaren och står för mycket av vision och organisation. Han är en man som längtar efter att få nå fler människor med Kristi kärlek och med undervisning i biblisk kristendom. Vid sin sida har han en styrelse som framför allt jobbar med det barnhem BLM driver. BLM är alltså organiserat som en one-man-ministry, vilket skiljer sig ganska mycket från ELMs organisationsmodell.

– Flera av de frågor som vi hade med oss fick goda svar. Bland annat är det tydligt att BLM i dag inte understöds av någon annan missionsorganisation. Barnhem drivs med hjälp av gåvor från kristna och hinduer(!) i närområdet. Men vad händer med den lokala givarglädjen om ELM kommer in som partner till BLM?

– Indiens kristenhet är mer löst organiserad än vad vi är vana vid från Sverige, Afrika och Sydamerika. Dess minst 25 miljoner kristna – kanske är de tre eller fyra gånger så många – tillhör en lång rad samfund och nätverk. Bara i delstaten Andhra Pradesh listar Wikipedia 13 olika Lutheran church bodies. Till de kristna som fi nns med i BLM eller ingår i BLMs nätverk hör både personer och församlingar med tydlig luthersk bekännelse och gemenskaper inom andra evangeliska traditioner.

– Indien är ett enormt stort land. En del talar om den indiska ”subkontinenten”. Även om ELMs kontakter begränsats till en del av Indien är det kulturella avståndet gigantiskt mellan Blekinge i sydöstra Sverige och Andhra Pradesh i sydöstra Indien. ELMs erfarenheter från Östafrika och Sydamerika är av begränsat värde i kulturmötet med indiska vänner. Däremot har ELM stora kunskaper när det gäller barnhemsverksamhet och skulle kunna bidra mycket i arbetet med att utveckla BLM på det området.

VI BEHÖVER BE OM VISHET för, om, och i så fall hur, vi ska gå vidare med mission i Indien. Omslut NUM, ELMs styrelse, BLM och alla Indiens kristna – och icke-kristna – i förbön!

ERIK J. ANDERSSON,

missionsledare, Örkelljunga

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan