De bröt upp Från berget Hor och tog vägen mot Röda havet för att gå omkring Edoms land. men under vägen blev folket otåligt. och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: ”varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!” Då sände Herren giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog. Då kom folket till Mose och sade: ”vi har syndat genom att vi talade mot Herren och mot dig. Bed till Herren att han tar bort dessa ormar från oss.” Och Mose bad för folket. Herren sade till Mose: ”Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva.” Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva. 4 Mos. 21:4–9
Vi sitter en grupp studenter på universitetet och arbetar med studieuppgifter. När vi spenderar mycket tid tillsammans lär vi känna varandra djupare. Då får jag frågorna som rör vid mitt innersta. Trots att jag har ägnat många år med att söka och tänka igenom svaren blir det ändå svårt att få fram dem. ”Om Gud finns, varför visar han sig inte för mig? Om han vill att jag ska tro på honom får han uppenbara sig.” Jag svarar att naturen och människokroppen är tillräckliga bevis på Guds existens. Kroppens komplexa design kräver att någon har tänkt till. De är inte nöjda med mitt svar för de vill ha bevis på Guds existens genom ett tecken. De påstår att de skulle börja tro på honom om de fick ett tillräckligt tydligt bevis.
Jag tänker på att Israels Folk inte hade det problemet. Det var ont om ateister med på vandringen i öknen för Gud gjorde sig ständigt påmind. När folket gjorde uppror demonstrerade han sin helighet genom att omedelbart straffa synden. Att veta att Gud finns är inte detsamma som att man vill lyda och följa honom.
Du tycker säkert att det var grymt och hänsynslöst av Gud att sända giftormar. Det gör jag med. Genom hela Bibeln är ormen är en bild för ondskan och när ondskan får fritt utlopp blir det grymt och hänsynslöst. Det är Gud som håller tillbaka ondskan från att härja, men när vi vänder oss bort ifrån honom låter han den få agera fritt. Gud är kärleken. Om vi tackar nej till kärleken får vi dess motsats.
Men Gud överger inte dem han älskar. Han har en räddningsplan. Den som ser upp på pålen får leva. Så är det även för oss. Den som ser upp på pålen där Jesus är korsfäst och tar emot det han ger oss får leva. Berättelsen om kopparormen måste ses i frälsningshistoriens sammanhang. Som den står är det en svår text att ta till sig, men med Jesus korsdöd som facit kan vi förstå. Hela ormhistorien är en profetisk händelse som pekar mot Jesus på korset. Ormens gift pulserar runt i vårt blodomlopp. Vi har, likt Israels folk, gjort uppror mot Gud. Jesus är botemedlet mot syndens gift. I Johannesevangeliet 3:14 refererar han själv till ormhistorien och talar samtidigt om sin egen korsdöd: Liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd. Jesus reser sig över ondskan. Den som ser upp på honom får liv. Många läkemedelsföretag använder den upphängda kopparormen som logotype. Varje gång du ser den får du tänka på att det egentligen är ett krucifix. Låt det påminna dig om att den sanna läkedomen finns hos Jesus.
Tillbaka till universitetet. Kurskamraterna kräver tecken. Själv ser jag tecken överallt. Läkemedelsföretagens logotype, människokroppens design. För mig är också människans längtan efter Gud ett tecken på att den gode Herden fortfarande är ute och söker.
Daniel Giselsson, predikant och maskiningenjör, Mölndal