Jesus dog på ett kors. Det såg ut som ett nederlag men var en verklig seger. En seger som påverkar vår relation till människor i vår närhet, och till Kristus själv. Och en seger som är vår tröst
och vårt hopp inför döden.
Några av oss människor är dåliga förlorare. I en del helt oskyldiga saker som sällskapsspel m.m. spelar det inte så stor roll om man inte vinner. För den som ägnar sig åt idrott kan år av förberedelser sluta med nederlag. Sådant kan kännas bittert när det inte går att reparera. Till det kommer domen från alla dem som vet hur jag kunde ha gjort för att segra, men som själva aldrig haft möjligheten.
Det finns dock en förlust som ingen behöver råka ut för. Det är att vid livets slut finna en dörr där det med stora bokstäver står: För sent! För sent att komma till tro. För sent att bli frälst och evigt salig. Det behöver inte bli för sent för någon, ty Gud vill ju att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Gud lägger ner ett oerhört arbete för att vinna en människa till sig. Det är hemskt tragiskt att en människa kan göra sig så hård att hon till sist avvisar Guds inbjudan.
Tack vare korset behöver det inte sluta så för någon. Ty korsets tecken är ett segerns tecken. Den korsfäste är mitt beskydd och min tröst. När frestelsen blir mig för stark, när den lockar mig med sin särskilda tjuskraft, får jag ropa till den Korsfäste om seger. Han ger mig kraft att inte ge efter för frestelsen. Han ger mig övertygelsen att jag tillhör Honom. Han utlämnar mig inte till mörkrets krafter. Han står vid min sida när frestelsen kommer – i vilken skepnad den än dyker upp är den korsfäste den starkare. Han har ju mött alla frestelser. Han vet hur det är att bli övergiven, sviken av sina närmaste. Vad jag än kan utsättas för har Kristus mött det och vunnit seger.
Kristus har vunnit för mig för att jag skall tjäna Honom. Genom att dagligen besegra mina frestelser tar Han mig i sin tjänst. Genom att segra i mitt ställe ger Han mig kraft att bistå den som är svag och inte orkar stå emot. Kristus ger mig kraft att avstå från hårda omdömen om den som misslyckats. Hur lätt kan vi inte bli hårda och oförsonliga? Hur lätt har vi inte för att glömma vår egen svaghet? Alla har vi våra svagheter och när tillfället dyker upp är det lätt för oss att falla. Vi tror ofta att vi är starkare än vad vi är. Kanske är det därför vi har så kort väg till domen över den som felar.
Korset omsluter våra liv. Varje människa måste ta ställning till korsets plats i hennes liv. Ingen av oss kommer undan den Korsfäste. Han vädjar till var och en att i tro ta emot vad Han har gjort för oss. Den som är helt likgiltig för vad Jesus gjort har tagit ställning mot Honom.
I denna värld har en Kristus-troende ett bekymmer. Dels måste han rannsaka sig själv om han verkligen tagit emot korsets budskap och lever på det. Lutar han sig mot Kristi försoning och tröstar sig mot sin egen synd med att Kristus har blivit gjord till synd för honom? Dels måste han också rannsaka sig själv hur hans liv med andra ser ut. Lever han som en nådens människa i denna fallna värld?
Att leva som en nådens människa är inte att ha en överslätande attityd mot synd och ondska. Det är i stället att ha en ömsint förståelse för mänsklig svaghet. Inte ursäkta, men förstå. Varje dag lever han ju så med sin Frälsare. Vad skulle han ta sig till, om inte syndernas förlåtelse fanns? Om Kristus vägrade ta emot honom vid nådens tron, vad skulle han ta sig till? Om Kristus vägrade hjälpa honom, vart skulle han ta vägen? Hur skulle han kunna freda sig mot syndens anklagelser? Han hade då ständigt måst söka ursäkter och förmildrande omständigheter och om möjligheten fanns kasta skulden på någon annan. Detta arbete skulle bli hans lott. Korsets segertecken befriar honom från ett sådant trist liv.
När vi döptes tog Kristus emot oss. Hans mål med oss i dopets stund var himlen. Han såg framför sig stunden när Han skulle ge oss livets krona. Utan korset finns det ingen krona för oss att hämta.
Korset talar till oss om våra sista stunder i livet. När vår stund på jorden är över är korset vårt enda hopp. Utan den Korsfäste kan vi inte lämna jordelivet i frid. När våra ögon sluts i döden är vårt hopp att möta den Korsfäste. Då skall vi äntligen se Honom som vi så ofta ropat till och bett hjälpa oss till seger. Ibland har vi ropat i nattens mörker. Han har lyssnat på oss. Aldrig kan jag sluta att förundras över hur mitt liv, som jag själv ofta betraktar som ynkligt, kan ha sådant värde för Honom att Han är beredd att låta sig korsfästas för min skull. Jag kommer aldrig att förstå det, och jag behöver det inte heller. Jag får tro att Kristus dog för mig. Ibland har jag svårt att tro det, men just då kan Kristus ge mig segerkraft att tro det oerhörda.
En dag bärs jag ut till den plats på jorden som blir min sista boning här. Dem jag delat tron med saknar mig. Själv är jag hos Kristus. Min kropp får vila. Jag kan inte frestas mer. Ingen smärta kan jag känna. Korset visade sin segerkraft intill mitt livs slut. Gud give att korset ger åt oss alla seger och hopp i tron på Jesus Kristus.
Egon Olsson, kyrkoherde em. och författare, Jörlanda