Korset betyder olika för oss människor. För en Kristus-troende talar det om hopp medan det för andra endast står för sorg och död. Men – ”Livet vann, dess namn är Jesus”.
UTAN ATT HOPPAS PÅ NÅGOT tror jag ingen människa kan leva. I vilken ålder vi än befinner oss hoppas vi på något. Vi låter alltid hoppet vara så realistiskt som möjligt. Förnuftet och det vi anser rimligt sätter gränserna.
KORSET GER VARJE MÄNNISKA ett hopp. Korset är ett tecken som talar till varje människa i en tid då många människor känner hopplöshet. Korset talar om Honom som genom sin död försonade oss med Gud och med sin uppståndelse vann seger över döden.
Det är alltså inget litet hopp en Kristus-troende har. Han får lämna alla sina synder och alla överträdelser av Guds bud i ånger och tro till Jesus och kan därför lämna jordelivet med ett befriat samvete. Efter döden väntar en gemenskap med Jesus innan uppståndelsens dag är inne.
Varje dag får en troende se fram emot att hoppet går i uppfyllelse. Han tänker ofta på det och söker kraft från det i sina sysslor här på jorden. Han vet att det finns något spännande att vänta på. Ofta funderar han över hur det kommer att bli en gång – han väntar med spänning på vad Gud skall överraska honom med.
EN KRISTEN BEHÖVER NÅGON att dela hoppet med. Det hjärtat är fullt av vill vi tala om med dem som förstår. Det är ofta svårt för den som är ensam om hoppet. Att leva bland förnekare och människor som inte vill förstå är ibland plågsamt. Det är så lätt att tvivel tränger sig på som gör oss osäkra och rädda.
När fruktan plågar oss får vi vända oss i bön till Jesus. Han förstår så väl vår svaghet. När tvivel ansätter oss och vi ber om hjälp, är det viktigt att vara ärlig och berätta precis hur det är. Det går inte att lura Jesus med fromt tal, med ord som förskönar. Det är skönt att få tala med Jesus om hur det verkligen är. När man ärligt av hjärtat bett Jesus om hjälp med tvivlen kommer vi att märka att de försvinner. Snart kan de dock vara framme igen. Varje dag får vi söka hjälp i Jesu segerkraft.
NÄR VI RESER MED BIL passerar vi många kyrkor – och ser hur korsen reser sig mot himlen. Det kan bli en påminnelse om det hopp som korset ger. Det talar om för världen att det finns Någon som inte döden rår på. Döden har inte sista ordet i vår värld, det har Jesus. Man korsfäste Jesus, men döden kunde inte behålla Honom. För rädda och förvirrade lärjungar visade Jesus att Han levde.
Med korset och uppståndelsen började tron ett segertåg över världen. Det behövdes inte vapen och arméer utan enkla och vänliga människor som vittnade och bekände sin tro på den korsfäste Jesus.
Jesus hade, då som nu, inga andra än sina troende vänner, men för dem var Han stark. Jesus behöver sina vänner, och de behöver Honom. De vet att de kan övervinna den värld som ofta hotar dem genom sin tro på Jesus.
I livets många möten med människor behöver inte en Kristus-troende en vass tunga. Han vet att ord kan såra och döda. Vad han längtar efter och ofta ber sin Herre om är renhet i ord och tankar och mildhet och godhet i det han säger. Han är ju ett vittne om den korsfäste Jesus.
KORSET ÄR VÄRLDENS ENDA HOPP. Det saknar dock betydelse för många människor. De lever och tänker som om Jesus och korset helt saknar betydelse – det ger oss anledning till ivrig förbön. I grannskapet möter vi ofta så många trevliga människor. Vi talar med varandra om vädret, detta nästan outslitliga ämne, och saker som hör till livets mångahanda. Det är bara ett område som är förbjudet – Jesus. Ofta känner vi dåligt samvete, vi skulle nog våga mer. Vad är det egentligen vi riskerar? Vi tänker kanske ofta på Jesu ord att den som inte vill kännas vid Jesus inför människorna skall Jesus inte heller kännas vid inför sin Fader i himlen. Vi är så rädda för att höra till dem som Jesus inte skall känna igen som sina vänner.
Sekulariseringen griper kring sig alltmer. Vi suckar och klagar, men ibland slår oss tanken: Vad gör jag för att ändra på detta? Det är så lätt att klaga. Att göra något är vida svårare.
Det är sorgligt att se hur sekulariseringen föder nya trender. En sådan trend har smugit sig in i dödsannonserna i tidningen. Korset, som förr var så gott som regel, får lämna plats för hundar och katter, segelbåtar och annat som just intresserat den avlidne.
JESUS KOM MED LIVET till en döende värld. En kristen människa ber sin Herre om att få vara ett hoppets tecken i den värld som inte vill kännas vid Jesus. Hon vill inte gå omkring med nedböjt huvud och surmulen uppsyn. Korset har ju givit henne ett hopp om Livet. Skulle hon då inte glädja sig över allt vad Jesus lovat sina vänner? Han har ju talat så mycket gott och vackert som den helige Ande har inneslutet i Bibeln. Där ligger Herrens Ord och väntar på att få beröra människohjärtan. Men en Kristus-troende vill äga ett hjärta som inte bara berörs utan som handlar utifrån vad man har förstått.
SÅ LYSER HOPPETS TECKEN över jorden. Den som hänger på korset i mitten är vårt hopp. Genom sin död försonade Han oss med Gud och med sin uppståndelse vann Han Livet åt oss. Ingen behöver nu dö i sina synder. Budskapet om korset behöver höras och tagas emot av varje människa på jorden.
EGON OLSSON, kyrkoherde em. och författare, Jörlanda