Korsets dårskap och korsets visdom

Korset utgör själva kärnan i den kristna tron. Paulus beskriver budskapet om att Jesus dog för våra synder som det allra viktigaste. Hela Gamla testamentet pekar fram emot Jesu död och uppståndelse. Samtidigt innehåller budskapet om korset flera paradoxer. När apostlarna förkunnade det blev många av de som lyssnade förargade.

Även i dag möter korset både förundran och förargelse. I Första Korintierbrevet 1–4 tar Paulus fasta på korsets paradoxer. Han skriver för att hjälpa de kristna att förstå och förkunna korsets dårskap och visdom. Vi ska här lyfta fram några av Paulus perspektiv på korset. Låt det gärna få inspirera till att i påsktiden själv ta tid att läsa de inledande kapitlen av Första Korintierbrevet.

Korset – en stötesten och dårskap

För judarna var en korsfäst Messias otänkbart. Det var en stötesten, en skandal.1 Enligt judisk straffrätt skulle avgudadyrkare och hädare avrättas genom stening. För att ytterligare förstärka domen och avståndstagandet kunde man därefter hänga upp den döde på trä, vilket uppfattades som ett extra straff och ett yttre tecken på att personen var förbannad av Gud.2

Inför Jesu korsfästelse anklagade man honom för hädelse. Översteprästerna säger i dialogen med Pilatus: Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son.3

I det romerska riket utgjorde korsfästelse det strängaste och mest fruktade straffet. Förutom skammen innebar det en oerhörd fysisk plåga. Den romerske vältalaren Cicero beskriver korsfästelse som ”det yttersta straffet”. På grund av sin grymhet var det nästan bara slavar och personer som saknade romerskt medborgarskap som drabbades av detta straff.4

Judarna hade förväntat att Messias skulle komma med yttre makt och upprätta deras rike. De väntade att han skulle göra övertygande tecken, likt Mose eller Elia. Så dör han på ett kors. Den allra mest skamfulla döden. Sådan var Guds frälsningsplan. Hebréerbrevets författare skriver att Jesus utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen.5

Att judarna inte såg att Gamla testamentet vittnar om att Messias måste lida och dö förklarar Paulus med att de var förstockade. Människan har liksom en slöja över ögonen som gör att man inte ser detta. Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.6 Paulus talar här av egen erfarenhet. Han hade tidigare, som from farisé, sett korset som en skandal och stötesten och därför sett sig förpliktad att förfölja de kristna. Omvändelsen medförde ett helt nytt sätt att förstå Gamla testamentet.

Hedningarna, Paulus romerska och grekiska åhörare, ansåg budskapet om korset som skadlig vidskepelse och övertro. En romersk guvernör, Plinius den yngre, betraktade kristendomen som en dåraktig sinnessjukdom. Han var skakad över hur de kristna kunde dyrka och lovsjunga någon som de romerska myndigheterna avrättat som upprorsmakare. Det ansågs som dårskap. Den kristne apologeten Justinus Martyren säger i sin försvarsskrift för den kristna tron:

”De säger att vår galenskap består i det faktum att vi sätter en korsfäst människa på andra plats efter den oföränderlige och evige Guden, världens skapare.”7

Apostlarnas förkunnelse om betydelsen av Jesu kors innebar alltså en våldsam krock både med judendomen och med all form av religion i det romerska riket.

Korset – Guds kraft och visdom Paulus skriver: Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som tror är det en Guds kraft. Eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslutade Gud att genom den dårskap vi predikar frälsa dem som tror.8

Paulus sätt att bemöta anklagelsen om korset som dårskap är fascinerande. Först slår han fast att korset är dårskap för dem som går förlorade, medan det för oss som tror är det allra mest geniala, Guds kraft och visdom. Därefter ger han faktiskt motståndarna rätt. Sett ur enbart en mänsklig synvinkel är korset en dårskap, även för Paulus. Men just genom denna dårskap har Gud valt att frälsa. Tyngdpunkten i Paulus resonemang ligger i att Gud beslutade att frälsa genom något så märkligt som ett kors: en stötesten och en dårskap. Ingen människas beslut eller prestation räcker – men Gud beslutade!

Gud räcker ordet om korset till svaga, hjälplösa, fattiga syndare, till oss som inte får till det med vårt kristenliv. Paulus skriver att Gud inte utvalde dem som var visa och starka här i världen, utan i stället räckte evangeliet till de oansenliga och föraktade.9

För dem som inte tror blir korset aldrig mer än en dårskap, men för den som tror är denna dårskap Guds kraft till frälsning. Korset är i själva verket den allra djupaste visdomen: Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom.10 Denna vers brukar ibland citeras med tanke på himlen, och säkert kan orden tillämpas även på himlen, men i sitt sammanhang syftar orden på evangeliet. Korset, Guds hemliga visdom, är den frälsningsväg som ingen av oss kunde räkna ut eller nå fram till på egen hand. Detta underbara har Gud berett åt oss!

Korset – förkunnas till räddning

Ordet om korset är Guds kraft till frälsning. Det finns inget annat som kan frälsa. För att människor ska bli räddade för evigheten är det därför nödvändigt att detta ord förkunnas, även om det väcker anstöt. Paulus skriver till församlingen i Korint att han inte kom med stor vältalighet eller stor visdom när han förkunnade korset.11 Paulus var en duktig retoriker och han anpassade sin framställning utifrån åhörarnas förkunskaper. Det visar Apostlagärningarna tydligt. Men när Paulus kom till Korinth var det väsentligt för honom att markera att han kom med ett budskap som var totalt annorlunda än den visdom som grekerna kunde prestera. Han försökte inte pressa in det kristna budskapet i en mall som de visa i Korint skulle kunna acceptera. Det avgörande för honom var att förkunna Ordet om korset och att det blev till överbevisning i Ande och kraft.12

När vi i dag ska förkunna korset kan vi lära av Paulus att låta dårskapen och anstöten stå kvar, det är en så central del i budskapet att vi helt enkelt inte kan rationalisera bort den. Detta står å andra sidan inte i motsättning till att vi, precis som Paulus, försöker anpassa språkbruk och framställningsform efter åhörarna.

Henrik Åström, verksamhetschef och ELM-predikant, Vännäs

1. På grekiska, ”skandalon”.
2. 3 Mos. 24:15–16, 5 Mos. 21:22–23
3. Joh. 19:7
4. Korsfästelse i det Romerska riket, Torbjörn Johansson, Kyrka & Folk nr 15–16/2000
5. Hebr. 12:2
6. 2 Kor. 3:12–16
7. Korsets Mysterium, Agne Nordlander, Församlingsförlaget, Göteborg 2005.
8. 1 Kor. 1:18, 21
9. 1 Kor. 1:28
10. 1 Kor. 2:9
11. 1 Kor. 2:1
12. 1 Kor. 2:4