Redan i augusti börjar jag grubbla på hur och var vi ska fira jul. Traditionerna är många, liksom släktingarna. Ska vi vara på en plats och missa några? Eller snabbt köra ett par timmar mellan olika firanden? Eller skulle vi bara stanna hemma i år – men blir det en riktig jul? Jag börjar förstå dem som skjuter upp att gifta sig eller döpa sina barn, för att man inte kan ordna en tillräckligt bra fest. När jag hör sådant brukar jag påpeka att det viktigaste med äktenskap eller samboskap inte handlar om vilken fest man kan bjuda in till, och att dopet inte främst är en familjehögtid. Men vad är julen för mig? Hur mycket vågar jag skala av?
Julens kärna är han som låg under julens stjärna. Att Gud blev människa i Jesus – det är vad julen handlar om. Det är den största anledningen till fest och firande. Men vad är det som hänt när fokus går från firandets orsak till firandet i sig?
Jag hör till dem som gillar elljustakar och adventsstjärnor. Ganska tidigt brukar jag hänga upp stjärnor i fönstret på mitt kontor. Den sprider ett behagligt ljus och den påminner mig om att advent och jul är en speciell tid. Den får mig att känna en förväntansfull glädje över julens kärna.
Men en blick i min kalender för december månad ger upphov till andra känslor. Så många tillfällen att fira advent och jul att det blir en stress. En julbordskväll, två luciamorgnar, tre julfester, fyra… Och så ska jag hinna köpa klappar. Jag får en klump i magen när jag går runt på Väla köpcentrum för att köpa julklappar till mina nära. Jag skulle så gärna köpa pingisbordet, tevespelet, cykeln, skridskorna som barnen önskat sig, och allt det andra som också finns på deras önskelistor. Men plånbok och önskelista har svårt att mötas. Dessutom behöver jag hitta bra julklappar till barnens kusiner. Och vad köper jag till mina föräldrar som flyttat till ett mindre boende och knappast behöver fler prylar? Och till min livskamrat – vad köper jag för att visa min uppskattning, tacksamhet och kärlek? Klumpen i magen växer…
Varför går jag på lögnen om att julklapparna är en indikator på hur mycket jag tycker om mina familjemedlemmar och vänner? Den lögnen hotar att fördriva givandets och fåendets glädje i juletid.
Jakten på den perfekta julen pågår. Jag deltar. Men önskar samtidigt att jag vågade sluta jaga. Vågade söka enkelheten. Vågade välja några traditioner istället för alla. Jag önskar att andra vågade detsamma. Eller åtminstone att vi visade varandra förståelse för att några vill ta det lite lugnare, lite enklare. Inte för att sitta under en ek och lukta på blommorna, men för att få lite mer tid för firandets orsak.
Julens kärna är han som låg under julens stjärna. Att Gud blev människa i Jesus – det är vad julen handlar om. Det är den största anledningen till fest och firande.
Erik J. Andersson, missionsledare, Örkelljunga