Ordet ”frukta” betyder för de allra flesta något negativt, ungefär som att ”vara rädd för”. Men i Bibeln och i kristen tro används ordet med flera klangbottnar. En av dem är fascinationen inför Guds väldiga majestät.
I BIBELN ÄR UTTRYCKET ”att frukta Gud” helt centralt. Både i Gamla och Nya testamentet är det kanske det vanligaste sättet att beskriva en rätt inställning till Gud på. När till exempel den himmelska festen målas upp i Uppenbarelseboken beskrivs alla de som står inför Gud som: Ni, hans tjänare, ni som fruktar Gud, stora och små.1 Att frukta Gud är alltså det rätta förhållningssättet inför honom för oss människor och används i samma betydelse som när vi i dag säger att ”vara kristen” eller att ”tro på Gud”. Bibeln är tydlig med att vi ska frukta Gud.
Trots detta används uttrycket ”att frukta Gud” väldigt sällan i dag. Betydelsen är knepig och kan lätt missförstås, både innanför och utanför kyrkan. Men kanske bär det på några viktiga perspektiv som vi inte får förlora? Låt oss söka förstå vad att frukta Gud innefattar.
Två betydelser
Det som komplicerar det hela är att ordet fruktan har två olika betydelser i Bibeln. Det blir tydligt i till exempel Romarbrevet. I kapitel 8 skriver Paulus: Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!”1 Fruktan är alltså något vi inte ska leva i. Men tre kapitel längre fram uppmanar han: Var inte högmodig utan lev i fruktan.2 På andra ställen står fruktan som en tydlig motpol både till tro3 och kärlek.4 Fruktan kan alltså betyda rädsla, men också beskriva det sunda förhållningssättet till Gud.
Utgår från vem Gud är
Gudsfruktan har hela tiden sin utgångspunkt i vem Gud är och vad han kan göra. Lärjungarna som såg Jesus lysa som solen och hörde Guds röst på förklaringsberget föll ner på sina ansikten i stor fruktan.5 Kvinnorna som mötte en ängel vid den tomma graven skyndande sig tillbaka ”under fruktan och i stor glädje”.6 Lärjungarna i båten ”greps av stor fruktan” när de såg att Jesus hade makt att stilla stormen.7 I mötet med Gud föds alltså gudsfruktan. Fyra nyckelord ska här få förklara vad gudsfruktan är: respekt, bävan, vördnad och ära.
Respekt och bävan Vår gudsfruktan utgår alltså ifrån vem Gud är. Tre grundläggande egenskaper hos Gud är storhet, makt och helighet. Gud är stor – han har andats ut hela universum och håller allt i sin hand. Gud är skrämmande mäktig – han gör vad han vill, när han vill. Han har inga begränsningar i makt och ingen kan kontrollera honom. Gud är helig – så brännande ren, strålande och så arg på ondskan att vi hade brunnit upp inför honom. Vi kan inte sätta oss upp mot Gud.
Kanske kan bilden av en enorm armé i förflyttning hjälpa oss att förstå det här. Ändlösa kolonner av hundratusentals beväpnade soldater marscherar taktfast förbi ditt hem. Pansarvagnar i det oändliga tuggar fram över landskapet och himlen färgas mörk av stridsflygplan. Du inser att denna armé kan ödelägga precis allt. Det som avgör om du fylls med rädsla eller glädje är om det är en befriande eller en erövrande armé. Men oavsett på vems sida du står fylls du av respekt och bävan. Inför Guds storhet, makt och helighet fylls också vi med respekt och bävan.
Vördnad och ära
Stannar vi här skulle gudsfruktan mest påminna om rädsla. Men det finns fler egenskaper hos Gud som påverkar förståelsen av vad det är. Gud är god, nådefull och barmhärtig. Han är god – han vill alltid det bästa för sin skapelse och för dig. Han är nådefull – han ger dig inte vad du förtjänar, utan svarar på ditt svek med förlåtelse, trofasthet och kärlek. Jesus död på korset visar detta som tydligast. Han är barmhärtig – Guds hjärta slår för dig, han bryr sig, han har omsorg, tålamod och förståelse. Inför honom kan du inte stå oberörd.
Kanske kan vi föreställa oss ett möte med en gammal människa som gått igenom mycket lidande, men som utan bitterhet har förlåtit och som ändå är tacksam över livet. Personen strålar av mildhet, ödmjukhet och kärlek och har sitt fokus på att hjälpa och tjäna andra. Han eller hon ger ständigt av sin glädje, värme och omtänksamhet. Inför en sådan människa tystnar vi i en slags vördnad och ära. Att ifrågasätta, klaga på eller göra narr av en sådan person klarar inte ens den mest hårdhudade. Att lyfta fram sig själv och sina starka sidor känns futtigt i sammanhanget.
På samma sätt gör mötet med Guds godhet att vi betraktar honom med djupaste vördnad. Vi tystnar i beundran samtidigt som vi vill lyfta upp honom, ära honom och hylla honom. Och det trots att vi vet att vår hyllning är obetydlig i sammanhanget. Även vår respekt och bävan påverkas. Vår respekt för Gud blir grundad i ett djupt förtroende och i tacksamhet i stället för rädsla.
ATT FRUKTA GUD ÄR ATT VETA VEM GUD ÄR.
Det är att ana sin egen litenhet och hans väldighet, sin egen svaghet och hans innerliga godhet. Vi leker inte med Gud – utan vi böjer oss för honom. Samtidigt finns det hos honom ingen anledning till rädsla. Vi kan med ett barns självklarhet springa in i hans öppna famn, i förtröstan och tillit.
Jakob Andersson
ungdomssekreterare ELU, Örkelljunga
- Upp. 19:5
- Rom. 8:15
- Rom. 11:20
- Mark. 4:40
- 1 Joh. 4:18
- Matt. 17:6
- Matt. 28:8
- Mark. 4:40