Medan han talade så till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum. Och se, han som var lik en människoson rörde vid mina läppar. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: ”Min herre, genom synen har stor ångest gripit tag i mig, och jag har inte någon kraft kvar. Och hur skulle en sådan som jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som min herre? Jag har inte någon kraft kvar i mig och förmår inte längre att andas.”
Han som såg ut som en människa rörde då på nytt vid mig och styrkte mig. Han sade: ”Frukta inte, du högt älskade man! Frid vare med dig, var stark, ja, var stark!” När han talade med mig kände jag mig styrkt och sade: ”Tala, min herre, för du har styrkt mig.” Dan. 10:15–19
I inledningen till Daniels bok får vi veta att Daniel och hans vänner, som var av kunglig släkt, fördes till Babel för att tjänstgöra i kung Nebukadnessars palats. De var då troligen i tonåren. Daniel har sedan unga år gåvan att tyda drömmar som beskriver framtiden. Han ser syner och får flera besök av Guds änglar.
Synen i kap. 7 (v. 9–14) har tydliga paralleller till Nya testamentets förutsägelser om Jesu återkomst till en yttersta dom. Åt en som liknar en människoson ges makt och ära. Han får ett evigt välde. Jesus kallar sig själv ofta för Människosonen – han kan då syfta på denna syn. Namnet framhåller alltså inte Jesu mänsklighet utan i stället att han har ett himmelskt ursprung. Han är Guds Son av evighet. Den andra personen i gudomen (Sonen) uppenbaras tydligen som en gestalt även under gammaltestamentlig tid.
Det som berättas i kap. 10 sker ungefär 70 år senare och Daniel är nu ca 85 år. Han har fått en sådan omskakande uppenbarelse att han bestämt sig för att fasta och be. I tre veckor befinner han sig vid floden Hiddekel. Där får han en mycket märklig syn: En man i linnekläder med ett bälte av guld. Hans kropp tycktes vara av krysolit (en ädelsten) och ansiktet som en blixt, hans ögon som eldsfacklor, armar och fötter av glänsande koppar.
Ljudet av hans tal var som ett väldigt dån (jfr Upp. 1). När Daniel hör det faller han bedövad ner till marken med ansiktet mot jorden (jfr Paulus i Apg. 9.), men mannen rör vid honom och hjälper honom upp. Daniel mister talförmågan, men då mannen åter rör vid hans läppar kan Daniel tala om sin ångest och kraftlöshet. Mannen ger honom styrka och uppmuntrar honom: Frukta inte, var stark!
Är det en ängel – eller är det Herren Kristus? På vissa ställen i Bibeln kallas Herren själv för Guds ängel (t.ex. Mal. 3, Hos. 12:3–4). Ordet ängel betyder en som är ”sänd av Gud” – Herren Jesus är ju sänd hit i världen. I slutet av kap. 10 blir budskapet ord från en av Guds änglar och ärkeängeln Mikael kallas för Israels folks ängel.
I Daniels bok möter oss tanken att varje nation har en ängel. Ett folk som är föremål för Guds
omsorg har en god ängel, medan en fientlig nation företräds av en ond som hör samman med fursten över luftens härsmakt, Guds motståndare som
kallas djävul och Satan. Samtidigt med konflikter på jorden utkämpade Guds ärkeänglar också en kamp mot ondskans andemakter i himlarymderna.
Gud är verksam i historien. Det får konsekvenser hur nationernas folk tar ställning till Guds vilja. Det har också största betydelse för oss som enskilda hur vi låter Guds vilja påverka våra liv. Herren Jesus hör våra böner. Han hade hört Daniels bön redan första dagen och sedan varje dag under hans tre böneveckor – därför blev han sänd till honom.
Herren hör bön, både då vi ber för vårt folk och då vi ropar till honom om sådant som angår vårt eget liv eller någon anhörig. Gud håller hela världen i sin hand. Han har en änglahär till sitt förfogande. När vi mår dåligt och mycket ser mörkt ut ska vi påminna oss Hans möjligheter att ingripa. Låt ängelns ord till Daniel bli Guds budskap till dig i dag: ”Frukta inte, du är högt älskad, var stark, ja, var stark!” I Herren har du din styrka.
Bön: Tack, Gud, för att du som är stor och mäktig ser och hjälper oss som är små och svaga!
Alve Svensson, vik. kyrkoherde, Asarum