När man tycker sig ha ett ’icke tillfredsställande böneliv’ kanske man kan fråga sig för vem det inte är tillfredsställande? Ber man för att man själv ska känna sig nöjd? Eller går det att hitta en helt annan drivkraft?
När man tycker sig ha ett ’icke tillfredsställande böneliv’ kanske man kan fråga sig för vem det inte är tillfredsställande? Ber man för att man själv ska känna sig nöjd? Eller går det att hitta en helt annan drivkraft?
MÅNGA KRISTNA GÅR OMKRING med ett dåligt samvete för att de tycker sig ha ett bristfälligt böneliv. Jag tror nästan inte det finns någon som kan säga till sig själv att: ”Nu har jag ett riktigt bra böneliv!” Men ska man alltid gå med detta dåliga samvete, kanske du undrar? Kommer man alltid känna att man borde be mer och kanske bättre? Ska det alltid ligga ett ”dålig”-filter över bönelivet?
Jag tror svaret beror av vilket perspektiv du har. I en mening är vi ju alltid dåliga. Vi kan inte rädda oss själva ur syndens grepp eller från dess följder. Vi kan heller aldrig kommunicera med Herren på ett felfritt och fullödigt sätt. Men det är två helt olika saker. När det gäller synden och vår bundenhet har vi bara en sak att göra: be om förlåtelse och lita till att Jesu död på korset verkligen var i vårt ställe. Det är att tro. Men vad det gäller bönen är det något annat.
DU ÄR GUDS ÄLSKADE BARN trots den syndare du är. Det är med den älskande Faderns blick som han ser på dig. Det är med en uppmärksam fars öron som han lyssnar till dig. Det är med en gudomlig fars omsorg som han gläder sig åt varje tillfälle då du vänder dig till honom i bön. Och hans tanke i den stunden är inte: ”Oj, vad länge det är sedan du gjorde så här! Nu får du verkligen ta i om jag ska kunna höra din bön!” Nej, så stor är hans längtan efter dig att oavsett hur ofta eller hur bra du ber är hans fulla fokus, varje gång du gör det, på att du ber och på vad du ber. Därför möts varje bön du ber av en älskande fars stora glädje. Ingenting av förebråelse finns i detta, bara genuin glädje och omsorg.
GUD VET ATT DU KAN HA SVÅRT att be. Därför gav han Jesus uppdraget att be i ditt ställe. I Markusevangeliet 16:19 berättas det om hur Jesus blev upptagen till himmelen ”och satte sig på Guds högra sida”. Att sitta på högra sidan är det traditionella uttrycket för den som har maktens öra och kan agera som lobbyist. Jesus fungerar som en lobbyist för vår räkning hos Gud Fader Allsmäktig. Det böneuppdraget började han med innan himmelsfärden. Den bön han där inledde med kan du läsa i Joh. 19:9–26 och samma bön fortsätter Jesus att be för dig i himmelen, ”på Faderns högra sida”!
NÄR DET KRAMPAR I BÖNEN, tänk på det oerhörda att vi har en förespråkare i himmelen. Du kan faktiskt slappna av, både vad det gäller bönen och allt som rör ditt liv och din tro. Fokusera mer på Jesus och Guds Ord så kommer bönen automatiskt. Låt det vara enkelt, barnets prat med sin älskande himmelske Far. Håll fokus på Jesus, mer än på bönen!
DU HAR BÖNENS MÖJLIGHET! Inte för att du ska prestera något så att du själv kan känna dig nöjd. Inte som en sista resurs att ta till då det kniper. Nej, du har bönens möjlighet då du är barn åt en himmelsk far som tar dig upp i sitt knä och vänder sitt öra till både ditt pladder och dina suckar. Och när orden tryter, kom ihåg att du har en förespråkare som sitter på Faderns högra sida i himmelen och vädjar för dig. Det är stort!
ANDERS GÖTH, Malmö