En genomträngande känsla av att vara i fel rytm gör sig ibland påmind hos mig. Om ni ursäktar mig vill jag likna den vid foxtrot i benen, vals vid midjan och trumsolo i huvudet. Samma sak vid mötet med medmänniskan: tango hos mig och hip-hop hos den andre. Likadant i mötet med Gud: döv för Adamsropet och stum, trots framvällande glädje. Krum i templet och styv i korken utanför. Brus och buller i världen flyttar sig in i din klanglåda, made in Heaven… Det är då det är dags att besinna sig, att hejda steget, bli väckt och försöka spåra grundtonen, bli stämd, få tillbaka den bärande signaturen. Får jag hjälpa dig till ett recept mot arytmi som visat sig bita på mig, inbitne skeptiker?
ÄRA
Vilken frihet att tacka! När får jag det i den svenska begärskulturen? När du med din mun uttrycker tacksamhet går det som en sträng av helande ackord genom din varelse. Minnet från förr, ja kanske från först, därborta i Eden, kommer för dig – när förtroendet ännu inte svikits. Och Gud blir åter Gud, lovvärd i sitt majestät. Du får tacka för allt det som Gud gjort i ditt och de dinas liv, i församlingens liv, i ditt arbetsliv. Och det är inte litet. Och tacksägelse ger alltid liv åt bönen.
”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar” (Fil. 4:6). Utan lovets frambärande, dess offer (samma ord), står vi inte stämda inför undret i vardagen och undret på söndagen. Lov och tacksägelse har så olika tonarter och instrumentering. En glädjesuck med inköpskassarna kan väcka lika stor glädje hos Gud som den ljudligaste lovsång bland tusenden. Men både flöjtton och symfoni har sin plats.
NÄRA
Här tänker vi på mat – men nu serverad i rättan tid. I våra dagar behöver vi sällan gå hungriga särskilt länge. Men i själen och i anden står krukorna tomma så ofta, så ofta. Eller också är de fyllda med fel slags vätska – kanske någon Fun Light? Närda blir vi av ett bibelord som bryter tankebanorna, naglar själviskheten, ingjuter olja, sprider värme. Men mat i kristen mening är mer än att hejda den egna hungern. Maten delas och förmeras och blir till – frälsande energi.
”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk” (Joh. 4:34).
Kanske är det för mycket snabbmat i den kristna näringsprocessen i dag? Det behövs väl balanserad kost för att liv skall upprätthållas och människor räddas.
”Vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta?” frågar Job (6:6). Väl packade mått av sötma och sälta ger arbete för kroppen, tanke för själen och näring för anden.
VARA
Själva existensen är satt i fråga och är under diskussion bland alla dignande ekorrhjul. Livet som självförtärande gör oss mat- och mållösa. Vi tappar aptiten, fästet och syftet. Och vi lastar på oss surrogat som vi tror skall dämpa ångesten och fylla det svinnande ögonblicket.
Också vi kristna kan smittas av världens dagsländeliv. Vår tro kan bli för mycket av bärande och ägande och ängslande. Svalan har ingen ryggsäck, liljorna ingen beautybox. Det varande är ständigt närvarande i en Gud som presenterar sig som: ”Jag är”. Den närvarande Guden är inte bara närmre oss än något annat, han har också burit bort bördorna och vilsekommenheten – i kampen på Golgata. Varandets lätthet finns därför att du blir avlyft. Men du måste ta dig fram till korset. Där blir den ytterligaste av gärningar det innerligaste av liv. Och vår bestämmelse blir en överensstämmelse.
Ägarmärket kan bli synligt för dig igen. Du har identitet. Och livet inte ett jagande efter rosor och priser, utan en gren i vinträdet, som i tuktad form liknar ett kors, men nära marken, jordnära. Jord heter humus på latin, och nära jorden (humilitas – ödmjukhet) kan vinplantan, under skydd av löv, ge frukter. De syns inte ovanifrån, men de märks, i must och kar.
Äkta liv har rytm: kalven kesande ur kätten, smittande krumsprång av ljuvaste dur, men också slokande planta vid uttorkad bäck, lenaste moll ur svåraste mull.
”Ty jag skall låta er finna mig, säger Herren” (Jer. 29:14).
Det löftet strömmar fram över Guds folk, alla hans spruckna klanglådor och hemlösa vagabonder som längtar efter helt och fast och fullt.
I fiskens tecken finns helande och helhet – och helighet. Bröd för evigheten. Fullkorn och fulltonighet. Det är klippfast.
Erik Wiberg