HAR DU MÖTT EN HAL MÄNNISKA NÅGON GÅNG, du vet en person som slingrar sig och alltid lyckas krångla sig ur alla anklagelser?
HAR DU MÖTT EN HAL MÄNNISKA NÅGON GÅNG, du vet en person som slingrar sig och alltid lyckas krångla sig ur alla anklagelser? Ibland kan jag uppleva att Jesus är sådan. I de många diskussioner med ledarskapet som Nya testamentet skildrar lyckas han ständigt mota bort alla försök att sätta dit honom. Även i senare historia har han haft en märklig förmåga att klara sig undan kritik. ”När Jesus har använts för att legitimera dominans och förtryck”, skriver den brittiske forskaren Richard Bauckham, ”har ofta de förtryckta – som de svarta slavarna i den amerikanska södern – fått kraft att stå emot förtrycket på grund av Jesus solidaritet med dem. Även i modern tid, när kristendomen alltför lätt har identifierats med västerländsk imperialism och kolonialism eller med spridning av den västerländska kulturen, har Jesus själv haft en förmåga att undgå dessa associationer.”
JESUS ÄR INTE HAL. Ju mer jag tänker över hans sätt att röra sig bland folk och tas emot av läsare genom århundraden kommer jag till den motsatta slutsatsen. Han var knivskarp och fullständigt orädd. De som hade tveksamma motiv fick veta det. Folket bara häpnade när han talade, och som läsare gör jag det än i dag. Samtidigt hade han ett hjärta av guld. Trasiga, trötta, utstötta och uppgivna människor skockades omkring honom.
Jesus egen förklaring till hur han kunde överträffa precis allt och alla i vishet och insikt löd: Jag är mer än människa. Jag är också Gud.1 Det svaret har förstås inte alla kunnat acceptera. En del har i stället föreslagit att Jesus helt enkelt var en ovanligt vis man. Men en ovanligt vis man ljuger inte och säger att han är Gud. Andra har menat att Jesus var mentalsjuk, en dåre. Men inget tyder på det heller. Han var väldigt närvarande och rationell i sina resonemang. Trots att slutsatsen var chockerande kunde inte Jesus lärjungar komma fram till något annat än att det han sade om sig själv stämde, och det är också vad Kyrkan bekänner än i dag. Genom Jesus besökte Gud världen. Han levde ibland oss, såg livet ur människors perspektiv, andades vår luft, kände sorg och glädje, dansade med i högtidernas festligheter, grät framför anhörigas gravar och våndades inför lidande och dödshot. När vi berättar för honom att det här med att vara människa inte alltid är så enkelt kan han luta sig fram och säga: ”Jag förstår dig fullständigt. Jag vet precis hur det känns.”
I EN KRÖNIKA skriver Tomas Sjödin: ”Ju fler människor jag möter desto oftare tänker jag att om alla bar sina problem i genomskinliga plastkassar skulle ingen vilja byta. Alla har sitt och endast på väldigt långt avstånd lever illusionen att det finns människor som bara har det bra. Det mesta finns i de flesta liv, så verkar det vara.” Att vi är älskade av Jesus betyder att någon vet allt om oss, våra sår och våra brister, vår skam och våra kamper, men verkligen vill ta hand om oss. Hela tiden visade Jesus det. Han reste upp människor i nöd, tog barnen i famnen, stärkte de svaga, helade de sjuka och visade sig för de tvivlande. Än i dag älskar, söker, förlåter och räddar han. Han är grunden för mitt livsmod. Han är människohjärtats tröst.
MARKUS HECTOR, Malmö
- Joh. 10:30
Fakta om Jesus Kristus
Jordisk livstid: Ca 4 f.Kr.–33 e.Kr. Familj: Föräldrarna Josef och Maria samt minst sex syskon Yrke: Snickare; Senare verksam som förkunnare och undergörare Känd för: Anspråket att vara Guds son som uppstått från de döda Efterföljare: ca 2,5 miljarder