På Sveriges nationaldag möttes fyra internationella gäster i samband med ELMs årskonferens på Missionsgården Fridhem i Vännäs. Deras närvaro vid konferensen gav perspektiv på varför ELM existerar.
På Sveriges nationaldag möttes fyra internationella gäster i samband med ELMs årskonferens på Missionsgården Fridhem i Vännäs. Deras närvaro vid konferensen gav perspektiv på varför ELM existerar.
GÄSTER FRÅN DEN EVANGELISK-LUTHERSKA kyrkan i Eritrea (ELCE) var pastor Yosef Araja, ordförande, och ato Temesghen Berhane, generalsekreterare. De har varit i Sverige flera gånger tidigare. Pastor Harold Llontop Sandoval, ordförande i den evangelisk-lutherska kyrkan i norra Peru (IELCh), och señora Mariela Bensus Tuesta, sekreterare, var i Sverige för första gången. Vi tog tillfället i akt för att samtala lite med dem.
– Peru är ett katolskt land, men det bär också prägel av gamla traditioner som tillbedjan av förfäder och andar, börjar Harold berätta. Mariela fortsätter:
– Vår peruanska tradition går tillbaka till inkatiden då man tillbad solen, månen och olika djur, samt bad till förfäder och andar. Detta har blandats in i den katolska tron och påverkat människors upplevelse av Gud och kyrkan. I dag ser de hur man söker sig till kyrkor där häxdoktorer står sida vid sida med katolska präster. Harold säger:
– Vi som evangelisk-luthersk kyrka behöver finnas där och fånga upp dem. Människorna behöver få veta vad det verkligen innebär att känna Herren.
Harold fortsätter med att beskriva vilken betydelse jungfru Maria har i Peru, men berättar också att det finns nya rörelser inom den katolska kyrkan där Bibeln fått mer uppmärksamhet.
– Vi har liknande utmaningar i Eritrea, konstaterar Yosef. Speciellt böner till Maria är viktiga för katoliker eller koptiska kristna. De tror att alla böner måste passera något helgon för att nå fram till Gud. Vi som evangelisk-luthersk kyrka behöver proklamera att vi har full rättighet att be direkt till Gud. Men när jag hör broder Harold berätta blir jag påmind om att det också finns katoliker i Eritrea, speciellt unga människor, som studerar Bibeln och vill följa den. Det är oerhört glädjande!
SAMTALET GÅR VIDARE och vi kommer in på hur kristenheten ser olika ut i Nord (Europa och Nordamerika) och i Syd (Afrika och Sydamerika). Yosef säger:
– Jag har varit ute och rest ganska mycket och mött många kyrkor i Europa och Amerika. Det finns mycket gott att ta med sig men också en del som inte är bra. Så det gäller att ta till sig det goda och hålla fast vid sanningen så att man inte låter sig påverkas av teologiskt liberala influenser.
Harold berättar att sådana strömningar nått in i några av de andra lutherska kyrkorna i Peru.
– När staten sa nej till lagförslaget att viga homosexuella uttalade sig en präst från den lutherska kyrkan i Lima i teve och sa att de inte kunde stödja avslaget. Detta är en stor utmaning för oss konservativa lutherska kyrkor. Många skäms för att de är en del av den lutherska kyrkan på grund av denna liberalisering och fler peruaner har blivit skeptiska mot den lutherska kyrkan generellt.
Temesghen berättar att det i dagsläget finns fyra religiösa samfund i Eritrea som är godkända av myndigheterna: romersk-katolska kyrkan, eritreansk-ortodoxa kyrkan, ELCE och islam.
– Endast de registrerade samfunden får verka i landet. Vi i ELCE är öppna mot alla kristna och vill gärna ta emot dem som i dagsläget inte har någon församlingstillhörighet. Vi gläds åt att vi kristna i Eritrea inte har några större svårigheter i relationer till muslimer, utan lever i fred, sida vid sida.
Även om den katolska kyrkan har en särställning i Peru så råder religionsfrihet. Harold säger:
– Det finns en mängd olika evangeliska kyrkor som växt med åren. Staten har förändrat sin syn på dem och senaste åren gett dem utökade rättigheter. Några kyrkor har till och med fått ekonomiskt stöd av staten till kyrkbyggen, bidrag som tidigare enbart gått till katolska kyrkor.
Yosef flikar in:
– Även i Eritrea kan man få stöd från staten och vår kyrka brukar också få lite stöd därifrån. Man kan lämna in en ansökan på ett kontor som har ansvar för alla religiösa frågor och det är en ganska lätt process. Mariela skrattar till och säger:
– Åh, tänk om det hade varit lika lätt i Peru. Vi behöver besöka tusen kontor för att lämna in en ansökan som sedan förmodligen inte blir beviljad!
INNAN VI AVRUNDAR SAMTALET ber jag dem säga något om deras visioner. Yosef börjar:
– Vårt högsta mål är att nå ut med evangeliet till dem som ännu inte känner Jesus. Eritrea är ett större land än man kan tro och det finns många områden som inte är nådda med evangeliet, speciellt de muslimska områdena. Hur vi ska nå dem vet vi inte, vi behöver be Herren öppna dörrar. Sedan behöver vi undervisa våra medlemmar om hur man lever ett mer aktivt liv med Jesus. Herren behöver oss alla i sitt rikes arbete. Tidigare upplevde vi större engagemang och tjänstvillighet i missionsarbetet och vi ber Herren om att vi ska få uppleva det igen. Vi önskar att hela kyrkan ska vara aktiv i att sprida evangeliet vidare.
Harold tar vid och berättar om visionerna för kyrkan i Chiclayo:
– Vi är inne i en viktig process där vi vill ta mer ansvar för kyrkan och missionsarbetet. Tidigare har missionärerna gått i bräschen. Nu är visionen att vi som kyrka ska ta större ansvar och inbjuda missionärerna att vandra tillsammans med oss. Vidare skulle vi vilja sprida evangeliet bland de högre samhällsklasserna. Våra tre församlingar finns i utkanten av Chiclayo men vi önskar nå in även i centrum av staden så att vår kyrka kan bli känd i hela Chiclayo. Vi har många visioner – men det är Herren som har planerna i sin hand. Gud är trofast.
DET BLEV ETT SPÄNNANDE MÖTE med våra internationella gäster. För mig blev samtalet ännu en påminnelse om att vi har mycket att lära av våra bröder och systrar ute i världen och att vi behöver låta oss inspireras av dem.
RAKEL SMETANA, missionssekreterare, Umeå