Biskopen i Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Kenya, Walter Obare, var tillsammans med sin fru Eunice på besök en vecka i Sverige i anslutning till Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners årsmöte.
Eftersom makarna Obare var kort tid i Sverige, fick inte så många träffa dem personligen. Karin Gunnarsson samtalade med dem på Strandhem en dag för denna presentation i Till Liv som av utrymmesskäl blir kortfattad.
Biskopen i Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Kenya, Walter Obare, var tillsammans med sin fru Eunice på besök en vecka i Sverige i anslutning till Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners årsmöte.
Eftersom makarna Obare var kort tid i Sverige, fick inte så många träffa dem personligen. Karin Gunnarsson samtalade med dem på Strandhem en dag för denna presentation i Till Liv som av utrymmesskäl blir kortfattad.
Resan stärker gemenskapen
Walter Obare uttrycker sin tacksamhet över att Eunice också är med på resan som är nästan en månad, eftersom de ska vidare till Finland och Norge. De får gemensamma erfarenheter och Eunice kan behöva lite husmorssemester. Dessutom hinner de prata och umgås mer än till vardags hemma i Bondo på landsbygden i Kenya! Det märks att de trivs ihop. Eunice är född 1961 och Walter 1947. Hur lärde de känna varandra en gång i tiden?
Giftermål förr och nu
Eunice kommer från Nyakach några mil från Walters hemort. Hon var och hälsade på en moster nära Bondo, och då fick de ögonen på varandra! Walter talade om saken med sina föräldrar som man fortfarande gjorde då, 1975. Ett äktenskap var en angelägenhet för släkterna och man var noga med att undersöka familjernas förhållanden flera generationer tillbaka, t.ex. ev. sociala störningar, mentala problem eller ärftliga sjukdomar. Man skulle också komma överens om brudpriset i form av kor och annat. Efter något år blev det bröllop med kyrklig vigsel. De tillhörde då den anglikanska kyrkan.
Eunice säger att numera tar ungdomarna ofta ”genvägen”, dvs. de bara flyttar ihop, och saknar sedan stöd från omgivningen, om de får problem. En orsak är att brudpriset sätts alldeles för högt. Föräldrarna borde tänka sig för och i stället se som det primära att hjälpa ungdomarna att följa Guds vilja. Walter menar att allt ska vara så påkostat och dyrt. Man avstår från vigsel, när man inte har råd till fest och kläder. Undervisning och vägledning behövs. Prästerna har ett stort ansvar. Familjernas möjlighet att påverka försvagas, då många sänder barnen till internatskolor, ibland hemifrån 10 månader om året. Kamratgruppen får stort inflytande. Skolämnet ”Social etik” undervisas inte alltid på bästa sätt – mycket beror på lärarna.
Familjeliv och undervisning
Hur är det med tv i familjen? Många i landsbygden fixar ju med bilbatteri. Nej, det har de inte. Ett – ingen el, och då ska inte tv prioriteras. Pengarna behövs till annat. Två – det är lyx att använda sin tid för tv-tittande. Tre – de skulle inte kunna styra programvalet, och det mesta som visas är billiga västerländska program som är destruktiva både kulturellt och andligt. Det är bättre med levande och bibliska modeller.
Eunice betonar att Bibeln måste vara grunden i allt. Hon är aktiv i församlingsarbetet. På lördagarna har de bibelstudium i olika grupper. Hon plockar fram foton på vart och ett av sina tio barn och anger namn och födelseår med början från den yngste: Paul – av somliga kallad Millenium f. 2000 till Walma f. 1977. Hon är gift, har två barn och bor i Nairobi. Isaiah, näst äldst, går pastorsutbildning på MLTC. Utöver de egna finns sju andra barn i familjen, föräldralösa, barn till släktingar och grannar. Walter påpekar att de har alla sina barn i livet. Hans mor födde femton och fick bara behålla fem. Traditionen med ett öppet hem har de från henne. Den är viktig för en präst.
En flitig hustru
Att klara hushållet hänger på Eunice. Walter är mycket borta. Alla i familjen är medvetna om de knappa resurserna och hjälps åt. Majs, hirs, bönor och grönsaker odlas på familjens jord, höns ger ägg och ett par kor ger mjölk. Båda makarna betonar glädjen över sin stora familj. Den är en Guds välsignelse. Att dela med sig till andra är en kristen livsstil. Walter tackar Gud för sin fru: hon är gästfri och tålmodig, ett praktiskt stöd med ekonomiskt sinne, realistisk rådgivare med förmåga att gjuta olja på vågorna, själasörjare med andlig insikt, plåster på såren i hans krävande uppgifter som präst och kyrkoledare. Vi önskar biskopsparet Guds fortsatta välsignelse!
Karin Gunnarson, missionssekreterare